Man satsar på musiken i flera år. Man försöker leva efter rock’n’roll-myten. Man tar droger, hamnar på botten, tar sig upp igen. Man når marginell framgång med sitt rockband.

Till slut får man nog efter tio års kämpande efter rockstjärnestatus – man söker till TV4:s ”Idol”. Där sätter man ett avtryck som ”rockrösten” och gör ett bejublat Nirvana-framträdande och får pyroteknik för ingen-vet-hur-mycket-pengar till en Metallica-cover.

Däremellan hinner man med en äkta knarkskandal som hamnar på varenda löpsedel. Man får till och med paparazzibilder i Sveriges största tidningar. 

Man styr upp en skandalartad otrohetsaffär med sin finalistrival.

Man VINNER Idol.

Sedan ”ska man satsa på sitt rockband” och ”inte kompromissa mer”. 

Det är nu jävlar det ska hända.

Resultatet av Jay Smiths feta rockkarriär?

En spelning på ett modebloggmingel med Sofi Fahrman inklämd mellan ”heta make up-trender” och en goodie bag.

Var det verkligen värt det?