Har varit sjuk sedan i måndags morse, men valt att totalignorera detta faktum. Ringde till och med vårdcentralen i dag, men blev utskälld för att jag hade tagit någon pollenkortisontablett som ”jag inte var under behandling av”.

Herregud, hittade skiten i någon gammal väskficka och var desperat. Började gråta i ett ”tyst rum” på jobbet. 

Man kan säga att jag var lite skör i dag.

Ändå åkte jag till en hårdrocksklubb vid Zinkensdamm (Ulf Lundells Södermalm, som man säger) efter jobbet för att möta Christoffer ”Hårdrockssuperstar” Röstlund och min gullunge Zandra. Christoffer cruisade hem och jag och Zandra stod väl där med någon öl på ett ställe som såg ut som en dokumentärfilm om hårdrockslivet (sänds på SVT2 i vår, exempelvis)?

Vi flydde hem till Zandra vid 23.40 (dåligt gjort med tanke på mitt hälsotillstånd). Där lyssnade vi på en brokig blandning musik, pratade om allt som är viktigt och oviktigt och djupanalyserade vilka vi är. 

Sedan började vi analysera våra framtida karriärer, spåna och lägga grunden till det som kommer att ta oss dit vi har all potential att lyckas inom ett spann av femtiotusen år. Eller misslyckas. Man vet ju inte direkt. 

Alla eventuella 40-graders feberfrossor eller halsflussar i morgon bitti kommer ändå vara värda den här konstruktiva (nåja) kvällen.

Zandra Lundberg – du vuxenvisa, superbegåvade unga vän!