I går intervjuade jag Josh Homme, sångare i Queens of the stone age. Under dagen snappade jag upp historier om ”hur lynnig han kan vara” och att ”han kan bara resa sig mitt i en intervju om han inte gillar frågorna”. 

Fick panik.

Strax innan intervjun skulle jag ner i studion för en plåtning och blev således sminkad till oigenkänning. Kom upp på redaktionen efteråt och gick igenom centraldesken som att jag gick på gatan.

Sedan åkte jag och träffade Josh Homme. 

Han log ihjäl sig, upprepade mitt namn, berättade om hur han bråkade med vakter på Spy Bar och vi fick en ”fin kontakt”. (Nåja).

Från och med nu kommer jag alltid se ut som en prostituerad varje gång jag gör en intervju med trulig man. 

”Idol”-Ola, Casper i Arvingarna, Sean Banan – bring it on – jag har hittat nyckeln till lysande journalistik.