Det snöade tydligen i Stockholm i morse. 

Men eftersom jag alltid sover för länge (tänk en tonårs-Pete Doherty så har ni en bild av mina förmiddagar) så missade jag givetvis detta mirakel/katastrof. 

Fast det vågar jag inte säga till någon, för jag är så fruktansvärt rädd för att få frågan:

”Men gud, hur länge sover du egentligen på dagarna?”

Så i dag har jag sagt kanske 20 gånger:

”Helt otroligt med den här snön i morse! Man tror inte att det är sant i maj!”.

Detta bara för att förekomma alla som eventuellt skulle kunna döma mig.