När man tror att det värsta har hänt
avSatt hos husläkaren klockan 12 i går och diskuterade ögondroppar mot pollenallergi när det plötsligt började vibrera i min väska. Båda mina iPhones surrade konstant i tio minuter och jag tappade tråden kring kortisonnässpray ett par gånger.
När jag kom ut från vårdcentralen tog jag upp jobbmobilen:
6 missade samtal
2 röstmeddelanden
1 sms
Jag tog fram min privata iPhone:
Samma sak
De till synes desperata kontakförsöken kom från min chef Klas.
I panik ringde jag upp och föreställde mig scenariot att precis alla Sveriges kändisar samtidigt drabbats av en tragisk jättebussolycka som kräver att tidningen ringer in varenda reporter som finns.
I stället fick jag ett tämligen vardagligt uppdrag:
Min chef (med ganska loj stämma): ”Skulle bara säga att du kan åka direkt till TV4 i stället för att komma in till redaktionen”.
Jag: ”Eh, okej?”
När jag några timmar senare återvände till redaktionen ställde jag min chef till svars för panikringningen.
Han: ”Äh, jag vill ju bara gå och äta lunch och få det där ur världen”.
En reporterkollega om händelsen:
”Vår chef måste ju i alla fall ha varit en väldigt engagerad och driven reporter på sin tid”.