Baksidan med att bo i stan är när sommaren slår till. Det finns ingenstans att ta vägen. 

Jag brukar då gå ner till vår asfalterade innergård med lite solskyddfaktor och någon frottéhandduk i glad/ful färg. 

Det gjorde jag i går. Satt i en avancerad självdesignad ”solsäng” av sammanlagt fyra utemöbler i trä som jag har blivit duktig på att bygga ihop. På kroppen bar jag en alldeles för stor bikini-bh och ett par trötta badtrosor i helt annat material och färg, då min strandlåda i garderoben också är en ”skräplåda” vilket innebär att det ej går att hitta något bland enstaka foton från 1998, några paket allergimedicin som har gått ut och en sån där grej man sätter på knät om det är skadat (?).

Smuttade på min Coca cola light och pressade vilt för fräsch grundbränna när en dyrt klädd mäklare med ett litet tåg av spekulanter dök upp för att ”ta sig en titt på den mysiga gården”. 

De bara: 0_0

Jag bara: ”Hej, hej! Hej, hej!” och lyfte handen högt och bestämt samtidigt som ena bikinikupan började kasa neråt. Fick väl panik?

Det var exakt där och då jag chocksänkte priset på grannens lägenhet med en 400 000 kronor skulle jag gissa.