I går hade jag på mig ett ålaskinn till byxdress med något löjligt tajt skärp. 

Under hela eftermiddagen knäppte skärpet upp sig helt utan anledning och liksom snärtade till. 

Blev helt sinnessjuk till slut. 

Åkte till ”Allsång på Skansen” och bara höll tummarna för att min mundering skulle hålla ihop. 

Och det gjorde den – i alla fall fram tills jag skulle prata med Danny Saucedo allra sist.

”Hej”, sa jag och sekunden efter flög skärpet upp med en smäll. Som att jag blev så tokig i hans konstnärligt rakade sidohår och urbana dancemoves och bara automatklädde av mig.

Han bara: 0_0

Jag: ”Nu låtsas vi som att det här aldrig hände och hur tyckte du att det gick för Måns i kväll?”

Hatar mitt liv.

Så här såg den här byxdressen ut framför scenen på Skansen.