Jag har länge försökt hitta den ultimata första-dejt-middagen – det där man ska laga när någon för första gången kommer hem till. 

Där pasta känns futtigt, mexikanskt alldeles för kladdigt och en ryggbiff lite för slätstruket, står det nu klart vad man bör laga för att imponera. 

Rätten heter Rôti sans pareil och ser ut så här och lagas ungefär på detta sätt:

Man tar en helt vanlig trevlig oliv och fyller med lite anjovis. Sedan stoppar man oliven i en trädgårdssångare, som sedan stoppas i en ortolansparv, som sedan stoppas i en lärka, som sedan stoppas i en trast, som sedan stoppas i en vaktel, som stoppas i en tofsvipa, som stoppas i en strandpipare, som stoppas i en morkulla, som stoppas i en kricka, som stoppas i en pärlhöna, som stoppas i en anka, som stoppas i en kyckling, som stoppas i en fasan, som stoppas i en gås, som stoppas i en kalkon, som stoppas i en trapp. 

Sedan lägger man sin fågel-babusjka i en gryta med lite bacon och kryddor, toppar med en deg och kokar över en eld i tio timmar.

Om det är en svinsnygg dejt som man hoppas kunna dela hela livet med, föreslår jag att man stoppar hela fågelövergreppet i en påfågel som man stoppar i en svan också. 

Det blir helt enkelt snyggare på serveringsbrickan.

Man måste våga imponera lite i dessa take away-tider.