Lampan och larmet som påvisar att en TT-flash har kommit, blinkar och tjuter på redaktionen.

Klockan är ungefär kvart i fyra på eftermiddagen.

Jag ser en enda mening på vår egen sajt direkt från TT – en explosion har ägt rum för en knapp halvtimme sedan i Oslo.

Går ut till centraldesken för att se om jag kan få mer information. Det är full aktivitet. Telefoner som ringer, flygbiljetter som bokas och reportar som tömmer sitt kaffe i en klunk samtidigt som de småspringer mot utgången för att ta sig till Arlanda.

Borta på nöjesredaktionen sitter vi som paralyserade. Tv-apparaterna sätts på, ett tiotal flikar öppnas i våra webbläsare och vi följer Twitter, VG, Dagbladet, vår egen sajt, BBC, CNN, Norska TV2, NRK, ja allt vi kommer över.

Vår norska systertidning VG har drabbats av bomben. Rutorna är söndersprängda. Vi tittar tveksamt på våra egna stora glasfasader och någon säger att vi kanske borde gömma oss inne på toaletterna. Våra skratt fastnar i halsen.

En person utklädd till polis skjuter ner ungdomar på ett läger på en ö utanför Oslo.

Vad är det som händer?

Dagredigerarna sitter fortfarande kvar på sina platser när nattskiftet dyker upp. Ingen av dem ska gå hem förrän tidningen är klar långt in på natten. Reporterborden fylls av allt fler. Semestrar avbryts, skiftlediga sluter upp, alla djupt koncenterade med en telefon kopplad till hörsnäcka i örat och fingrarna på tangentborden.

Aldrig har jag sett så många människor på redaktionen så sent på kvällen.

Stämningen känns nästan elektrisk. Den är varken högljudd eller hetsig, snarare dämpad. Alla vet exakt vad de ska göra och gör det med fullt fokus. Men man känner pulsen och adrenalinet samtidigt som förtvivlan lyser igenom.

Man fylls med stolthet bara av att gå igenom redaktionen.

Det blir med ens så oerhört tydligt hur viktig journalistiken är: det är vi som skapar möjligheten för alla människor i Sverige att försöka förstå vad det är som pågår i grannlandet. En väldigt uppdaterad webb, massor av webbtv-klipp, direktkommentarer på sajten, bildspel och samtidigt görs en papperstidning till lördagen.

Tänker på redaktionen på norska VG. De är utrymda från sin sprängda byggnad. Nu sitter de och gör samma sak som oss på ett närliggande hotell, utan tillgång till databaser och allt annat man behöver för att göra ett snabbt jobb.

Nej, det passar sig inte att försöka vara rolig just nu med allt som har hänt.

(Men sanningen är att det är då jag går bort till nöjesredaktionen och skriver om att Kevin Borg gifter sig i dag. Försöker tänka att det i alla fall fanns en artikel i dagens tidning som inte handlade om terror och död.)