Så hade man spänningshuvudvärk hela helgen och vaknade i går med nackspärr. 

I dag spred det sig till hela ryggen så jag går runt som ringaren i Notre Dame fast med flatform-skor och långkofta. 

Tänkte gå till naprapaten i dag men i stället köpte jag några styltor till skor.

Gormade på Zandra att den här typen av smärtor ska drabba folk med arbetsbelastning som en minister – inte en reporter som skriver om ”Idol”.

Stod sedan och gnällde om mina åkommor inför Webbchefs-Martin. 

Han tittade uttråkat på mig, skakade på huvudet och sa: ”Men du är i alla fall snygg i håret. Gud tar och gud ger”. 

Sedan gick han hem.

I går kväll var det äntligen dags för den sedan länge planerade tvåmannakräftskivan. 

Jag åkte hem till Zandra med kräftor och vin. 

Med tanke på Zandras benägenhet att framställa sig själv som någon hon inte är emellanåt, kunde man ju tro att vi skulle sitta på golvet med varsin gammal pizzakartong som pall och dricka slattar från de 37 vinflaskor som står över hela lägenheten. 

Jag är ledsen att förstöra hennes image, men hemma hos Zandra är allt ljust. luftigt och blommigt. Duken har hon till och med skapat själv genom att köpa engelska rosor tryckt på tjockt tyg och sedan lämnat in tygremsan till en skräddare som har förvandlat det till en duk.

”Fy fan, det kostade över 200 kronor att sy en rak söm”, säger hon om den saken.

Sedan åt vi saluhallsostar, charkuterier, spännande bröd och västerbottenspaj i timmar och spånade idéer.

De två finaste sakerna hon gjorde som värdinna?

– Att flytta köksbordet genom hela lägenheten för att vi skulle sitta i vardagsrummet i stället för köket.

”Jag var tvungen att skruva av alla benen på bordet för at få det igenom dörrkarmen, trodde att jag fortfarande skulle sitta i blå snickarbyxor när du kom, men det tog bara 10 minuter”, säger hon.

– Göra en speciell Spotiftylista där hon samlade våra favoritlåtar.

”Den är tre timmar lång så vi får äta långsamt”, menade hon.

En fantastiskt fin kväll.

I onsdags var det dags för Rockbjörnen. 

Jag (och med tanke på bilden –  tydligen resten av hela Aftonbladet, tre konsultande lokaltidningar och hela Sveriges samlade frilansjournalister) jobbade.

Den största utmaningen var att hitta en tid och plats då alla kunde vara med på bylinebilden eftersom vi befann oss exakt överallt hela kvällen.

När vi, strax efter galans slut, möttes upp utanför pressrummet ställde vi upp oss i skolfoto-ordning.

Då kom Ola Salo förbi och utbrast: ”Vilket band är det där?” och pekade på oss.

När han insåg att vi var Aftonbladetmedarbetare i desperat behov av en fotograf blev han eld och lågor och tog sig an rollen.

Han brände av ett gäng bilder samtidigt som han utförde lysande modefotografposer. 

Efter tack och hej gick han vidare och muttrade till en The Ark-kollega: ”Alltså, jag trodde att det där var något okänt band som skulle plåtas”.

Vi andra tindrade. För åtminstone hälften av personerna på bilden har väl en insomnad rockkarriär på hatthyllan.