Så är klockan närmare två på natten i går och jag och reporter-Martin packar ihop våra datorer för att åka hem efter jobbet, där stämningen är lite melankolisk på grund av att många ska sparkas.

Jag tar min väska och en påse med en ny parfym.

Martin slänger en frågande blick.

”Att jag går och köper en parfym för tusen spänn. Det är fan sjukt”, säger jag ursäktande.

Martin spärrar upp ögonen, skakar på huvudet och säger:

”Men, herregud – du har ju blivit Carola! Går och köper parfym i kristider!”

Och just där jämförs jag alltså med den här incidenten.

Man måste älska den där smålänningen.