Efter ”Idol” i fredags kväll stod jag med min fotograf utanför studion i iskylan och väntade på Laila Bagge Wahlgren. 

Man förstod ju att hon förr eller senare skulle komma ut med sin man Niclas och det nyfödda barnet och då vill man ha en bild.

Det tog ett halvt liv, kändes det som. Under tiden försökte Pär Lernström tigga skjuts in till stan av mig och exektutiva producenten varna mig för att ”det är farlig att gå runt i Frihamnen som tjej på natten – det händer hemska grejer”. 

När Laila äntligen kom, hade hon satt på sig stora solglasögon, trots att klockan nästan var midnatt, och eskorterades av vakter och sjukvårdspersonal (!) till bilen. 

(Det är dessa subtila saker som gör att man måste avguda Laila!)

Vi och vår kära konkurrent kunde ta våra bilder och allt var så mycket Hollywood det kan bli en ruggig oktobernatt i maffiatäta (och produktionsbolagstäta) Frihamnen.

Det var då jag tappade det.

”Fatta att alla vi ändå spelar det här spelet!”, hojtade jag till min webbtv-kollega och fortsätter:

”Solglasögon, dold bebis, vakter, och paparazzis! Det är ju helt galet! Och här står jag i någon industrihamn och deltar i spektaklet. Fatta att jag har en magisterexamen i internationella relationer med inriktning på säkerhetspolitik!”.

Fast i själva verket skrattade jag väldigt gott och insåg att jag kanske hade levt ett betydligt mer allvarligt liv om jag satt på något universitet och forskade kring minor i Afrika eller liknande.

(I lördags när jag och Zandra var ute, pratade vi med några på Niclas bord på Riche. Den blicken han gav mig då! Som att jag var där med dold kamera och följde varje tugga han tog av maten. Typ direktrapporterade på nätet. Man kan ju heller inte blame him för att tro något annat. Jag valde att avlägsna mig snabbt).

Kolla här för bilder.