Jag har eventuellt tagit den här ”Idol”-peppen ett steg för långt. Nu har jag börjat dyka upp i tv-klipp med en mikrofon och freestylar lite påor och ståuppor, som det tydligen kallas i tv-sammanhang. 

Jag fattar ingenting, men är lika glad för det. 

I fredags stod jag som bäst och tv-intervjuade ”Idol”-Robin i pausen när Pär Lernström kom fram och lade sig i. Han började hetsa mig att göra en påa med påföljande intervju med honom. Jag sa något efterblivet och det var då Pär satte ner foten. 

”Jag ser att du har en tendens att sätta armen i sidan hela tiden”, säger han.

Jag erkände, något skamsen, direkt där och då. Men herregud, var ska man göra av den där döda, oanvändbara armen som bara hänger? Dubbelhandsfattning om mikrofonen borde väl vara ett tv-faux pas och att göra någon ”127 hours”-amputering känns så barnförbjudet liksom.

Pär tipsade om hur både han och David Hellenius har lärt sig att hålla händerna som att de ber i tv-rutan:

Själv har jag väl då en liten bit kvar, säg en livstid, till att bli ”Idol”-programledare, men det är ju lysande att få privatlektion av en som är det just nu.

Nu vill jag bara lära mig Peter Jihde-pekandet och säga: ”Idol börjar…. NUUU!”

(Vet dock inte rent praktiskt hur jag ska kunna fixa ”be till högre makt”-greppet när jag håller en mikrofon samtidigt).

Självhatet när man ser sig själv stå med ”arm i sidan”-posen?