Är det någon som tittar på mtv:s serie The Hills? Själv har jag hyst ett nästintill skrämmande förakt inför den här serien och vägrat titta på den fram tills i helgen då jag gick in i något slags The Hills-maraton. Man kan nämligen titta på hela avsnitten på mtv.com:s hemsida (alla säsongerna). Den snällaste av tjejerna verkar vara Whitney Port. Problemet med henne är hennes hemska dialekt. Först och främst stör jag mig något oerhört på ”Paris Hilton-accenten” – ni vet när folk uttalar ”e” som ”a”. Alltså typ ”averything” istället för everything och så vidare. Så pratar Whitney också såklart – men det är inte det värsta med hennes dialekt, hon uttalar också alla ”g” väldigt k-aktigt i slutet på varje ord. Tänk att ”wrong” blir ”wrongue”, everything blir ”averythingue” och så vidare. Jag försökte googla fram om det fanns någon annan som störde sig lika mycket som jag och fann då att NY Daily New’s tv-bloggare Cristina Kinon irriterade sig ganska ordentligt också. Skönt för mig liksom – att få bekräftelse. Lyssna på klippet nedan och hör när Whitney säger ordet ”wearing” tio sekunder in i intervjun så kommer ni att fatta vad jag menar.

Jag har insett en mycket kass grej med att ha bil i stan: när man väl har fått en parkering så hurrar man över den underbara lilla luckan – tror först att det är en hägring i öknen och sedan flyttar man aldrig bilen igen. Man bara betalar parkeringsavgiften och fortsätter att ta tunnelbanan. Man kommer liksom fram till att man inte orkar köra runt de närmaste fem kvarteren i en timme för att hitta en ny parkering. Med andra ord: bil i stan ger bara en fet extrautgift på tolv spänn i timmen. Idag kör jag till Enskede och ställer den med andra ord.

Amen titta vad fin present jag fick av min killes föräldrar som tack för att jag har passat hunden i veckan. Senast i går kväll satt jag och sniffade på Daisy by Marc Jacobs hemma hos min syrra. Nu känns det så värt att ha sovit i tiominutersintervaller med hunden i sängen några nätter. Och såg att min svägerska (är det så man säger?) har skrivit ett likadant inlägg. *fniss*

Hittade gamla foton. 1998 såg jag ut så här:

Alltså min kväll hittills: Satt och sträckkollade på The Hills – fem avsnitt på första säsongen eftersom jag kände att jag hade en populärkulturell lucka att fylla. Sedan kom min kille hem och det blev papardelle med trattkantarellsås och parmesan. Sedan lite rödvin. Därefter promenad med hunden upp till Skånegatan där vi träffade min syrra med kompis på Pet Sounds och min vänner Fredrik och Bastis på Snotty. Det blev liksom barhoppping och hundrastning i ett. Nu kollar vi på Idol. Jag hejar på lille Johan Palm eftersom Poison är typ en av 1900-talets bästa låtar.

Här är jag och min syrra år 2001 i Barcelona. Anna bodde där då i en assnygg lägenhet och jag kom och hälsade på i kanske tio dagar. En kväll satte vi på Britney Spears på stereon och sjöng med skithögt. Då kom polisen och ringde på och bad oss skingra festen. Vi bara: ”Eh, fast det är bara vi här”. Då bad polisen att vi skulle sluta sjunga så falskt. Det övre fotot dokumenterar den kvällen. Det undre är från en annan kväll den där veckan när vi gick ut och åt på en superhäftig, nyöppnad restaurang. Jag minns att vi åt någon slags oxfilé med vaniljpotatis. Sedan försökte vi återskapa den där potatisen på hemmaplan. En dag ska jag ha tillbaka den där midjan.

Jag nämnde ju hur tårögd jag blev av Barack Obamas segertal i onsdags morse. Killen som skriver talen heter Jon Favreau och är endast 27 år gammal. Hade jag varit tvungen att välja på att gifta mig med en prins eller en talskrivare så hade den sistnämnda varit självklar.
Det roligaste/sorgligaste är att läsa under Aftonbladets artiklar där ”folket” får komma till tals. Efter artikeln om Jon Favreau så fylls utrymmet av kommentarer om huruvida det är fusk eller inte att Obama inte skriver sina egna tal. Det är liksom vid sådana tillfällen som man undrar om folk på allvar är efterblivna. Tror ni att Reinfeltd skriver sina egna tal också? Ni fattar alltså inte att alla statsråd i Sverige har en egen stab? Att talskrivarens uppgift är att formulera ett retoriskt gångbart tal i samråd med politikern som ska hålla det. Hahaha – fuskigt! Låt mig gapskratta åt er naivitet ett slag. (Och varför skulle det vara något negativt om en skicklig talskrivare formulerar en politikers tal? Om politikern själv är ett sömnpiller så hjälper det ju inte vad som står i talet. Det är utstrålningen och sättet att framföra talet som gör hela grejen.)
Obamas talskrivare Jon Favreau

Vad säger ni om att Prins Carl Philip är singel igen efter en nio år lång relation? Ska ni ut och ragga på motorprinsen? Kanske få halva kungariket och ett slott? I så fall får ni väl sticka till Gamla stan och hänga i slottsbacken för det är väl där han bor. Annars kan nog V på Sturecompagniet eller möjligen White Room en sen lördagnatt vara ställen att leta efter honom. Vi som inte är så intresserade av en framtid som prinsessor kan ju fortsätta förundras över den slående likheten mellan prinsen och Hollywoodstjärnan Orlando Bloom.

Alltså, jag vet att jag kanske är omogen men är det inte sjukt kul att tv4:s nyhetsankare Petra Nordlund har kallat korrespondenten Bertil Karlefors för Bertil Falukorv hela två gånger i direktsändning? Av alla felsägningar så kan Falukorv vara det tristaste efternamnet att få. Näst efter Korvström då som min kille brukar kalla mig. Det är så att säga mitt artistnamn – Malin Korvström.
Se Falukorvsklippen här nedan:

Vi passar ju min killes föräldrars hund den här veckan. Visserligen med delad vårdnad – min killes bror och flickvän har fått sin sömn förstörd i några dagar nu. Från och med idag är det vår tur. Man är ju inte riktigt van vid att ge sig ut på mastodontpromenader sådär tvångsmässigt som det blir när man ska valla en hund. Idag småsprang jag i nästan en och en halv timme runt Hammarby sjö. Vi mötte en gigantisk svan (typ tre gånger så stor som hunden) som stod och blockerade gångvägen i Hammarby sjöstad. Svanen gjorde ett par riktigt ilskna utfall mot den livrädda men dock dumdristigt nyfikna vovven. Vi flydde med båt över till Södermalm. Nu har jag just tagit en nattlig minipromenad med hunden och sammantaget med promenaden som jag och Henrietta tog innan från Drottninggatan, genom Gamla stan till Slussen så börjar mina ben att värka så smått. Ikväll bäddar jag i soffan eftersom hunden vägrar sova någon annanstans än i sängen. Två personer i en alldeles för liten säng är illa nog. En hund på det is a crowd.

Såhär ser Kalle ut när han är lite piffig och ska gå till White Room (och såhär såg han ut som liten)