Jag läste en artikel i Aftonbladet om Bluetooth-raggning på transportmedel, ni vet att man får ett inkommande objekt i sin mobil som man accepterar och där står ett meddelande. Jag har faktiskt själv varit med om det. För någon månad sedan satt jag på tunnelbanan och mobilen plingade till. Jag tog emot det inkommande objektet och där stod att läsa: ”Du luktar prutt”. Inget mer. Och jag vet inte vem det varifrån. Och såvitt jag vet luktade jag mest parfym och nyborstade tänder då jag var på väg på en middag. Det blev en stel tunnelbaneresa kan jag säga. Mycket stel. Jag rörde inte på huvudet förrän min station dök upp.

Vad är dealen med Hotmails nya utseende? Visst – det kanske blev snyggare, men problemet är att det inte går att skicka några mail. Det är ju lite synd på en mailtjänst så att säga. Jag kan läsa mail men inte skicka något eftersom rutan där man skriver mailet är grå och går inte att klicka i. Så alla ni som väntar på mail från mig – håll ut!

Ikväll ska jag och min vän Henrietta ge oss på asiatisk buffé igen. Det är liksom inte så många i ens bekantskapskrets som uppskattar det där med hur mycket kinamat, thai, mongoliskt och sushi man vill för lite pengar. Tur då att vi två har varandra. Idag blir det nog någon exklusiv resturang vid Drottninggatan – Stockholms sämsta restauranggata. Jag har bara ätit frukost idag och planerar inte att intaga mer föda innan jag ger mig i kast med vårrullarna.

Det är inte ofta som politik hettar till, känslorna svallar, historiska skiftningar sker, rätt person får makten och retoriken flödar. Men när Barack Obama höll sitt segertal i Chicago fick jag rysningar, ståpäls och tårar i ögonen. Vad säger ni?

Åh, andra säsongen av The Tudors ska börja gå på svt på onsdag. Jag är ju av någon outgrundlig anledning besatt av hela Tudordynastin. Jag läser allt jag kommer över – facts or fiction, kollar på Elizabeth-filmer, Boleyn-filmer och gräver ner mig i Catherine of Aragon. När första säsongen av The Tudors gick missade jag de flesta avsnitten tyvärr. Jag tror jag såg kanske fem stycken. De var visserligen fantastiska så jag antar att säsong två också är det. Tror jag ska fixa fram säsong ett och plöja den innan jag ger mig på tvåan dock.
För er som mot förmodan också har ett Tudorintresse – här kommer några lättsmälta tips för er som inte är hardcore:

–Tudorböckerna av Phillipa Gregory
-Filmerna Elizabeth och Elizabeth – the golden age
-Filmen The Other Boleyn Girl
–Denna Tudor-site
–Wikipedias Tudorartikel som man sedan kan klicka vidare från

På festen jag var i lördags började vi diskutera reklam och kom så småningom in på Banverkets nya reklamfilm. Den är så absurd så man vet liksom inte vad man ska tänka. Den inleds som om det vore en reklamfilm för match.com med ett par i trettiofemårsåldern som pussas och kramas på sommarsolig äng. Helt plötsligt kommer ett tåg och kör över tjejen. Eller man ser inga kroppsdelar som ligger utspridda längs spåret eller så. Man tänker kanske att tjejen fastnade framför loket och åker med skrikande och hoppar av på nästa station. Kille blir chockad och typ letar efter henne på spåret. Sedan kommer payoffen som lyder: ”En sekunds obetänksamhet kan kosta en livstid”. Hur menar de då? Att om man hånglar på sommaräng så löper man risk för att bli överkörd av tåget?
Jag tror i och för sig att byrån (vet någon vilken byrå som har gjort den?) har insett att det blir lite väl mörkt att plocka in någon självmordsstackare som hoppar framför tåget. Eller typ dra in barn som leker. Inte så etiskt liksom. Men den här vinkeln på reklamfilmen blir ju absurd och komisk. Och det är väl egentligen precis det som är poängen – att filmen är så störd så att man bli uppmärksam på budskapet. En smart idé med andra ord. Se filmen här nedan.

Behöver du middagstips? Ta en titt i matbloggen.

Hur många av er ska köra en amerikansk valvaka inatt? Själv tror jag inte att jag orkar vända på hela mitt dygn. Jag läste att det kommer att börja bli intressant vid två, halv tre inatt och framåt morgonen kommer det första resultatet. Men det vore mysigt att typ ladda upp med allt amerikansk som går att tänka sig – Pizza Hut, Ben & Jerry’s, nachos och cheez wiz, brownies och Cherry Coke och sedan sitta hela natten och kränga mat och kolla val. Jag gjorde ett test på Aftonbladets hemsida för att ta reda på om jag var demokrat eller republikan. Hahaha. För jag utgår ifrån att det är tämligen uppenbart. Jag vet inte så många svenskar som på allvar kan försvara krig i Irak, förbud mot abort, liberala vapenlagar eller Gud i politik. Eller vad tror ni?

Då och då tittar jag på braksvenneprogrammen Färjan och Ensam mamma söker. Det finns ju alltid något vansinnigt kittlande med att titta på fulla människor som gör bort sig och liknande. En sak som jag har tänkt på är likheten mellan den ”charmige” bartendern Håkan i Färjan och den spretblonde Richard i Ensam mamma. Inte utseendemässig likhet utan personlighetsmässig. Det finns verkligen en speciell typ av killar som är så där supervanliga, charmiga och hederliga karlar – som ser bra ut bland en viss typ av tjejer. De är sociala, skojfriska och väldigt klyschiga – man kan tänka att de var populära redan i åttan. Lite spretigt hår, ett snett leende och en och annan vits. Man kan tänka att de kommer från Göteborg men det stämmer inte alltid – de finns lite varstans i Sverige. Jag kan också tänka att de arbetar som ambulanspersonal (typ sjuksköterskorna dånar), snickare eller då bartender på typ Harry’s. Trevligt folk liksom. Kanske inte mitt val. Men trevliga.

Amentypåh. Jag släpade just hem en stor kasse mat efter att ha behövt handla på två (2) olika affärer för att hitta alla varor (död åt Ica Ringen). Eftersom jag lider av lågt blodtryck och dessutom fick ett rejält blodsockerfall på väg hem efter affär två så skyndade jag mig för att inte riskera att svimma på gatan (min värsta mardröm – har liksom svimmat på ett par restauranger, på tunnelbaneperrongen och lite andra ställen i mitt liv och pallar liksom inte DRAMAT som bli när man liksom segnar ihop). När jag kom till porten så bara öppnade jag och gick in. När jag kommit en bit upp i trappan hör jag en tant som börjar skrika på mig. Jag stannar till trots att det susar betänkligt i öronen och svarta små prickar dansar i mitt synfält. Hon bara: ”Vad fan håller du på med! Du släppte dörren mitt framför ögonen på mig!”. Jag bara: ”Gud, förlåt – det var verkligen inte meningen!”. Sedan tryckte jag på hissen. Hon kommer efter, högröd i ansiktet: ”Vaddå inte meningen? Du måste ju ha sett mig. Hur fan kan du bara slänga dörren i ansiktet på mig?” Jag börjar få tårar i ögonen och bara: ”Jag är verkligen hemskt ledsen! Det var inte med flit – jag mår inte så bra – förlåt!, stammar jag fram. Hon bara: ”Jag skiter väl i hur du mår, du ska fan i mig gå hem och vara JÄVLIGT ledsen för att du släppte dörren! Fattar du det? JÄÄÄÄVLIGT ledsen!, skriker tanten. Jag flyr in i hissen, placerar huvudet mellan benen för att förhindra avsvimning i hissen och börjar dessutom gråta.
Nu vill jag aldrig mer gå ut i mitt trapphus igen. Tänker fira mig ner från lägenheten till gatan när jag måste gå ut.