Jag vet inte exakt hur tragiskt det är om man vaknar med extrem träningsvärk efter fyra ronder boxning på Nintendo Wii. Till mitt försvar skulle jag vilja säga att jag boxas på exakt samma sätt som Phoebe i Vänner joggar. Jag använder precis hela kroppen, med andra ord.
Igår köpte min kille ett Nintendo Wii och Guitar hero. Han verkar mycket förtjust i att harva på den där tv-spelsgitarren. Jag är däremot mer sportintresserad när det gäller Wii. Igår spelade vi bowling till klockan blev långt över läggdags och idag dras vi med varsin bowlingaxel (smärta när man gör bowlingrörelse). Ikväll ska vi nog köra en match till. Han behöver revansch, min kille.
Idag i tunnelbanan såg jag en tjej som bar en sådan här valp. En vit pomeranian. Först trodde jag att det rörde sig om en katt då jag stod bakom henne i rulltrappan. Sedan, vid en närmare titt såg jag att det rörde sig om en hund. Jag var ungefär en sekund från att knuffa tjejen, snatta hunden och springa. Det hade liksom varit värt en natt i in the slammer om jag bara hade fått gulla i tio minuter med den. Fattar ni hur jag tänker?
Såhär i Halloweentider börjar det droppa in foton på kändisarnas val av kostymer. Själv har jag extremt svårt för brudar som envisas med att klä ut sig till ”sexig katt”, ”vacker ängel” och allt annat som skulle kunna klassas in i kategorin ”tomtehora”. Det är liksom alltid en speciell typ av tjejer som bara måste se snygga ut på maskerad istället för att bjuda på sig själv och klä ut sig till typ varmkorv.
En tjej som inte har den där typen av problem är ursnygga Gwen Stefani som kom i en stekt-ägg-kostym med sina ungar här i helgen. Inte nog med att frisyren är så fin så att man dör – kostymen är så snygg så att jag hade kunnat tänka mig att gå runt i den på en helt vanlig utekväll.
Jag måste då ha världens sötaste småsystrar. Titta här.
Min kille väckte mig ganska bryskt för ett tag sedan. Då var klockan bara tio i den här nya vintertiden och jag kände mig som värsta scouten som bara hoppar ur sängen vid den tiden en söndagmorgon. Snart ska vi bruncha på String här borta på Bondegatan men ingen av våra kompisar/syskon verkar i så pass fräscht skick så de kan följa med. Men det är vi trots en överdådig kväll igår. Vi hade nämligen en överraskningsmiddag på supermysiga Enskede krog för min killes mamma. Vi var tolv pers som åt skagentoast, kalvfilé med chèvrepotatis och espressochokladkladdkaka (den kanske inte hette exakt så i menyn). Sedan gick vi hem till min killes föräldrars hus och där ordnades det med ostar, kex, chokladpraliner och massor av vin. Det blev helt enkelt en jättetrevlig kväll! Matöverdos visserligen, men hemskt trevlig.
Hahahahaha. Jag tänkte att jag skulle slänga upp ett foto på min nya klänning/stora skjorta så ni skulle få se. Visst blev det ett fantastiskt foto? Jag ser helt panikslagen och chockad ut. Det uppstår en glipa på grund av min konstiga ställning för att få med klänningen på fotot och man ser ändå inte riktigt hur den ser ut. En karriär som modebloggare bör jag med andra ord inte försöka mig på.
När min syrra Mia var liten så brukade jag roa mig med att klä ut henne, sminka henne, fixa håret (eh, och ibland klippa håret) och rent allmänt styla till barnet. Det var rätt kul tidsfördriv. Och hon brukade tycka att det var roligt att typ ”få vara med”.
Här har Mia just börjat ny skola i stan och ställer upp i skolans version av Sikta mot stjärnorna för att köra No Doubts Don’t speak. Eftersom det var ett potentiellt socialt självmord cyklade jag hem på lunchrasten och sminkade och fixade håret på henne. Sedan vann hon hela spektaklet och fick en massa kompisar och en liten, liten pokal.
Här är bara en vanlig dag när Mia fick ny frisyr och klä på sig en fotsid klänning som jag hade hittat i Mormors garderob (och som jag använde på fullt allvar!)
Såhär såg det ut när jag var sexton. På det här gamla fotot sitter jag (i blå anorak i mitten), min syrra (i röd tröja) och våra indiekompisar från Malmö – Susanne, Madeleine och Sandy. Jag tror att fotot är taget i Oxie centrum och att vi med stor sannolikhet hade varit på något spelning, alternativt hemmafest med bra musik kvällen innan. Älskar den hemmagjorda Salad-tröjan. Anna och jag gjorde en hemmagjord Ride-tröja också.
Åh, älskar den här bilden på Chuck Bass (eller här är han ju civil men jag orkar inte kolla upp hans riktiga namn). Kaxigt att komma i damkofta med små tryckknappar, male handbag och jeansen nedstoppade i stövlar. Inte många killar som kommer undan i den där outfiten. Men Chuck Bass med sin plutiga mun, kisande ögon och onda viskröst gör det.
