Min kille satt och lyssnade på någon typ av föredrag på datorn innan med en svensk man som föreläste på engelska. Jag såg inte vad han kollade på utan hörde bara snacket. Jag trodde att det rörde sig om något slags humorklipp som brukar skickas runt som exempel på rolig svengelska. Jag hade fel. Aldrig har jag hört en svensk någolunda ung person tala så knackig engelska. (All heder åt honom som ändå ställde sig upp och höll ett föredrag på engelska).

Detta ledde oss in på en språkdiskussion. Min kille menade att svenskar från de södra delarna av landet talar bättre engelska än folk från de norra delarna. Jag ifrågasatte detta och tänkte tillbaka på högstadiet i en bonnhåla i Skåne där folk uttalade alla engelska ord på klingande skånska. Dessutom hävdade jag att när man bott utomlands har de svenskar man mött i stor utsträckning härstammat från både Västerbotten och andra nordligare områden. Min kille kvarstod vid att folk närmare kontinenten var bättre på språk. Jag trodde att alla svenskar var tämligen duktiga på engelska – jag menar på det sättet att man inte behöver tänka när man talar. Om jag skulle hålla ett föredrag på franska idag så hade jag talat ganska knackigt eftersom jag är ringrostig och skulle behöva hitta vissa ord långt bak i huvudet och dessutom aktivt komma ihåg att böja vissa verb. Engelskan däremot kommer ganska naturligt. Jag menar – vi har ju samma tv i hela landet. Sitter alla och läser texten och undviker att ta in hur engelskan låter?

Vad tror ni? Är malmöiter naturligt bättre på engelska än vad folk från Haparanda är?

(Förresten såg jag Emma Anderssons matprogram på tv för några dagar sedan. Hon kommer från Ängelholm och bor i USA om jag inte har fel för mig. Hon kunde inte prata engelska överhuvudtaget. Hela programmet var som ett medeltida tortyrredskap och skämskudden användes flitigt.)

Nu har jag haft en riktig Angelina Jolie-kväll med båda Tomb Raider-filmerna efter varandra. Under tiden filmerna gick satt jag och tänkte på att hon borde föda sina tvillingar vilken dag som helst (ja, jag har en tendens att komma ihåg allt jag läser) och gick därför in på lite skvallersajter efter lite bildgoogling på skönheten (alltså, hade jag varit kille hade jag varit urkär i henne). Då upptäcker jag att Angelina Jolie faktiskt har fött sina tvillingar i Nice, Frankrike under kvällen – en bebis klockan 18.45 och den andra klockan 19. Båda bebisarna var flickor. Och om de blir i närheten av lika söta som sin storasyster Shiloh så borde Hollywood se upp om en sjutton, arton år när de tre systrarna Jolie-Pitt tar över stan.

EDIT: Nu sägs det att Angelina Jolie INTE har fött några tvillingar ännu och att det bara är felaktiga rykten som spridits. Hur ska ni ha det?

EDIT 2: Sanningen är den att Angelina visst födde tvillingarna i går (lördags) kväll. Men det blev en flicka och en pojke – Nox Leon och Vivienne Marcheline.

Jag har verkligen gåvan att skapa en trist helg av en potentiellt lyckad sådan. Igår kväll skulle jag egentligen hem till min vän Katti och hänga på hennes kungsbalkong, dricka iskallt vitt och snacka om allt och inget. Istället erhöll jag svår mensvärk vilket fick mig att inte bara se ut som en knarkare från Barcelona (alltså modemässigt) utan också äta turkisk peppar framför den oengagerande Dödligt vapen 4 (?). Idag funderade jag på att lägga mig i Helgalunden och pressa lite så man åtminstone bygger upp en underbränna. Istället har jag fattat beslutet att det är lite väl mycket växlande molnighet för att göra sig det besväret. Ska valla ut mig själv på en joggingtur istället. För det är ju inte det i särklass mest trista man kan ta sig för en lördag? Risken att jag ska dö tristessdöden den här helgen verkar för tillfället överhängande.

Alltså, jag har nämnt förut att jag avskydde klänning och kjol när jag var liten. Jag var kanske 18 år första gången jag med egen fri vilja satte på mig en klänning. Fram tills dess var det tjafs, bråk och sura miner så fort familjen skulle på tillställningar och så vidare. Om ni undrar varför så kan ni ju ta er en titt på det här fotot från min barndom. Har ni sett ett flickebarn se mer ut som en transvestit? Med andra ord – söta finklänningar = so not my thing!

Jag är skönheten till höger.

Det var en härlig kväll på Söder igår. Efter middagen promenerade jag och mina systrar hemifrån mig vid Skanstull upp till Götgatsbacken där vi skulle träffa resten av gänget. Hela Götgatan var full av folk och uteserveringarna längs vägen proppfulla. Jag vet inte om det berodde på att jag har hängt i bushen i två och en halv vecka – men det kändes som att det var ovanligt mycket folkliv. Sedan träffade vi alla de bästa vännerna över drinkar och öl på Bauer. Där blev det högljudda diskussioner om ilandflytande fötter med gympadojor, säkerhetspolitikslackeri, murvelnamn, Låt den rätta komma in-oenighet och cancersvulster. Trevligt med andra ord. Vid halv tolv promenerade jag och min vän Mats Götgatan söderut i den ljumma julikvällen och skildes åt vid Ölandsgatan. En mycket fin kväll.

Här kommer den enkla men goda onsdagsmiddagen i bilder. Eftersom jag redan har sammanfattat förrätt och varmrätt i mitt förra inlägg så kommer enbart recpetet på min kreativa efterrätt här. Jag är som de flesta andra förtjust i Ben & Jerry’s-glass. Tyvärr saknas flera av mina favoritsmaker på den svenska marknaden så igår kväll kom jag på att jag kunde göra min egen version av Oatmeal Cookie Chunk. Den innehåller vaniljglass smaksatt med kanel, krossade oatmeal cookies (havrekakor) och fudge. Såhär gjorde jag:
Köp en liter vaniljglass av god kvalitet som du låter tina en aning. Häll hela paketet i en stor skål och tillsätt ganska mycket malen kanel. Rör med en slickepott. Tillsätt ett helt paket krossade Hobnobs-kakor med choklad (finns i alla butiker). Skär en handfull gräddkolor från lösgodishyllan i mindre bitar och blanda ner. Jobba snabbt så glassen inte smälter helt. När allt är blandat – häll tillbaka hela smeten i glasspaketet och lägg in i frysen. Ta fram paketet fem, tio minuter innan servering. Jag kan meddela att det blev sjukt gott!

Eftersom mina systrar bjöd in sig själva på middag hos mig ikväll håller jag som bäst på att komponera ihop en måltid. Först blir det lite grönsaksstavar (och grillade ciabattabitar åt Anna som inte gillar rå morot och dyl) med Go Greens nya hummusdip med grillad paprika, chili och vitlök. Sedan blir det en svamprisotto med kantareller, smörsopp och shitake och den sedvanliga vitlöken, löken, vita vinet, buljongen, överdrivna mängder parmesan (kanske liten prästost också faktiskt), smör och massor av färsk timjan. Därefter blir det en efterrätt som är en liten egen kreation som jag kom på igår kväll. Om den blir lyckad ska jag lägga upp ett recept för den har potential att bli urgod. Sedan blir det lite utgång med ett gäng kompisar. Det betyder att jag borde sminka mig. För första gången på tre veckor. *Trist*

Stack ut och joggade en runda vid femtiden. Blev så imponerad av mig själv så jag åt två hemlagade hamburgare till middag. Man kan säg att de tog ut varandra. Jag är tillbaka på noll. Men noll är alltid bättre än plus tvåtusen kalorier.

Jag växte upp i Helsingborg vilket gjorde att Danmark låg nästgårds. Till Helsingör, fyra kilometer bort tar man sig med färjan eller som de inbitna Helsingborgarna gärna väljer: Sundsbussarna. Sundsbussarna började trafikera Öresund för ett halvt sekel sedan och kör nu i uppdaterad version med nya båtar lika flitigt som alltid. Skillnaden mellan vanliga färjan och Sundsbussarna är att de senare inte tar bil eller tåg. Endast passagerare är välkomna. Ofta såg man några fyllegubbar sitta där och sänka en starköl och en gammeldansk till frukost men det hörde lite till atmosfären så att säga.

När jag och min syrra Anna var små och vi då och då svängde förbi Monaco på våra sommarsemestrar brukade höjdpunkten i  Monte Carlo vara en promenad i hamnen där vi kikade på lyxyachter. Många gånger tog jag och min syrra i hand på att vi en dag skulle köpa en av Sundsbussarna (kanske Jeppe, Magdelone eller Pernille) och lägga till med den i Monte Carlos hamn. På så sätt skulle vi knäcka lyxyachterna i storlek med vår egna lilla färja.

Döm om min förvåning när jag förra veckan stod i hamnen i det ganska glassiga Båstad och ser Sundsbussen Magdelone ligga förtöjd där som om det vore helt normalt. Jag knäppte ett kort och skakade på huvudet – lite irriterad över att någon annan hade snott vår plan med Sundsbuss istället för lyxyacht. Idag googlade jag fram sanningen och läste att Magdelone nyligen hade sålts till några som hyrde ut Sundsbussen till fester och liknande längs hela västkusten. Grämer mig att jag inte hann före.

Här ligger hon – Magdelone – i Båstads hamn lagom till Tennisveckan

På grund av viss uttråkning passade jag på att göra en makeover på taaz.com. Först fixade jag knallröda läppar, rosa hår och absurt långa ögonfransar men då såg jag ut som en transa. Här ser det mest ut som om jag har fått några extensions i luggen (och en absurt tjock underläpp).


(Istället för ”före” och ”efterbilder” får ni efter först och före sist. Komplicerat någon?)