Det finns ett visst typ av mansutseende som jag inte klarar av. Det är de här männen som har nått upp till fyrtioårsåldern men står inte ut med tanken och gör allt för att fortfarande verka down with it och hippa. Av någon anledning väljer de inte sällan att gå till frisören och slinga håret åt det blonda hållet. Kanske har de en vision av surfarlook när frisören sätter på dem gummihättan och plockar ut hårstrån med virknål – lite sommarfräscht sådär. Sedan låter de luggen växa och kammar den gärna lite busigt över ögonen. Ibland låter de bara luggen vara en pannlugg. Bland dessa män brukar det också vara populärt med ett litet snuskigt hakskägg. Sedan brukar blommig skjortor göra jobbet, tycker de. Som grädde på moset brukar de köra valfritt antal ringar i öronen. Sedan är de redo att dra ut på raggarstråt. Sad, so sad.

Uppifrån och ner: Keith Urban, Billy Ray Cyrus och Per Gessle

Eh. Här hade jag tänkt att ta bilen och bada i söndags. Tur jag var för lat och åkte till Telefonplan och åt kladdkaka istället. (Ständigt denna ryska maffia?)

Min kille drog till Hultsfred i morse. Jag är lite avundsjuk när jag inser att Babyshambles (antagligen) kommer att spela idag. Jag har ju varit kär i Pete längre än min kille. Fast de senaste året har min kärlek till Pete minskat – man kan säga att ju gulare knarknaglar han får, brunare tänder, insjunkna ögon och otvättad uppsyn han har desto mindre kärlek känner jag för honom. Men ändå – det hade varit fint att höra ett flertal låtar live. Dock är jag inte avundsjuk på den plötsliga kylan som har drabbat Sverige. Inte kul att befinna sig ute i flera timmar när det är kallt. Sedan är jag ändå inte särskilt förtjust i Rage against the machine. Vad är en dag på Hultsfred jämfört med vardag i Stockholm?

Exempel på Pete som jag gillade:

Exempel på Pete som som jag inte gillar:

Efter att ha försökt få tag i tv-serien The Wire i ett par veckor ordnade plötsligt hela säsong ett upp sig. Glad i hågen satte jag mig i soffan för ett tag sedan för att se det allra första avsnittet. Inom tjugo minuter hade jag intagit horisontellt läge och stensov. The Wire var uppenbarligen inte gjord för mig. Dags att leta vidare efter nya guldkorn. Nu försöker jag vakna så gott det går för att om fyrtiofem minuter möta upp Anna och Mats och fira lite födelsedag på Skånegatan. Sminkning lär inte ske.

För övrigt håller jag på med medeltidsforskning för tillfället. Det är en jäkla röra av kungar där runt 1100-1200-talen. Alla som aspirerade på tronen sprang och smygmördade den som hade kronan och satte den på eget huvud så att säga. Folkungar i all ära men jag föredrar historien efter att Gustav Vasa hade kört vasaloppet och så. Mer lättöverskådligt. Anledningen till min plötsliga medeltidsfördjupning är den kommande sverigeturnén som jag och min kille ska göra om någon vecka. Två veckor på vägarna och (uppenbarligen) massor av gamla ruiner, kloster och torn från typ 1200-talet. Herregud, vi kommer säkert att köpa in oss på någon utflykt i form av ”I Arns fotspår”. Så pensionär. Men det gamla Mårten Skinnares hus måste jag bara se. Och Bjälboättens gamla kyrktorn.

Tror jag ska bojkotta fotboll-EM lite. Än så länge har ju inte enda mål gjorts i den här redan uttjatade sverigematchen. Jag tycker inte att fotboll är värt att titta på om det inte görs åtminstone åtta, tio mål på en match. Då kan man helt plötsligt snacka action på plan. Det är här ju inget annat än ett sömnpiller.

Eftersom min kille är besatt av cykling så är jag ofrivilligt engagerad i cykelvärlden också. Idag åkte den snygge, före detta världsmästaren Tom Boonen fast för kokain. Såhär tänker vi: Tom Boonen drar runt och är kungen av Bryssels nattklubbar, får tusen tjejer och är poppis. Sedan kör han ett lopp för ett år sedan där han bajsade på sig (på allvar alltså) och blev filmad bakifrån i mången kilometer. Inte en vacker syn, kan jag meddela. Denna bajsolycka gjorde att brudarna i Bryssel började lysa med sin frånvaro och Tom Boonen fick dåligt självförtroende. Detta ledde till att han började ta kokain – för att känna sig som typ bäst i världen på något sätt i alla fall.
Sensmoral: Besök toa innan cykeltävling så slipper du framtida drogproblem.

Här kan man se en bak som för tankarna till kokainproblem

En anledning till att bloggen inte uppdateras så flitigt som jag skulle vilja är för att jag under några dagar har drunknat i den här bloggen som skrivs av en dansk kvinna (på engelska) vars hobby är fine dining vilket innebär att hon åker omkring och samlar på michelinstjärnor. Med hjälp av de fantastiska fotografierna och de oerhört detaljrika beskrivningarna känns det som att jag också får vara med på några av världens bästa restauranger. Jag är fast – dag som natt – jag tänker:  bara en till amuse bouche innan jag går och lägger mig och så är jag fast till den sista desserten har dukats av. Otroligt beroendeframkallande.

Det har varit en ganska underbar helg. Det blir lätt så när termometern når 30 grader och man dessutom har ett bröllop inplanerat. I fredags packade jag och mina systrar matsäck och tog bussen ut till Hellasgården och lade oss på en liten udde vid Källtorpssjön och solade. Det var tårdrypande vackert med lummiga berg, klarblått sjövatten och gassande sol. Det tråkiga var att vår udde uppenbarligen var en manlig nudistudde. Vi chockerades svårt men orkade inte leta upp en ny plats. I lördags var jag i en skog i Ältatrakten och råkade trampa på en kotte medan jag pratade i mobilen med min syrra. Kotten gick igenom mina tunna sulor och rakt in i foten. Jag skrek som en gris som skulle slaktas. Erhöll som tur var bara en blodutgjutning i fotsulan. Min syrra trodde att kotten hade kapat av halva foten med tanke på hysterin i mobilluren.
Annars har helgen bestått av svett och häng hos min syrra, brunch med min kille i går förmiddag på uteservering och en fenomenal köttfärssås som jag lagade ihop i går kväll.

Här – på underbart vackra Ulriksdals Wärdshus tillbringade vi gårkvällen med en bröllopsmiddag för att fira en av mina bästa vänner som blev bortgift med en bra karl. Först bjöds det på bubbel i trädgården med utsikt över vattnet. Sedan intogs den fantastiska middagen på Södra verandan. Bordsplaceringen var av det roligare slaget där alla ungdomar (alltså vi) satt runt brudparet och de äldre fick sitta längst ut på långbordets kanter. Först åt vi terrine på röding, kalixlöjrom, ärtpuré och gurkpärlor. Sedan blev det hjortkalvfilé som var alldeles himmelskt mör och välhängd. Till den serverades en fabulös sås på peppar och cognac, en liten puré på jordärtsskocka eller kanske persiljerot, ugnsrostade grönsaker och färskpotatis. Helt underbart gott. Efter alla tal var avklarade bjöds det på en urgod bröllopstårta, kaffe och avec. Sammanfattningsvis var det en himla mysig, fin och lyxig kväll.
Kvällen avslutades med en promenad genom skogen till tunnelbanan och man kom hem i vettig tid vilket kändes fint.