Nu är det bara ett par timmar kvar tills jag drar mig till Paris. Det verkar som att det ska bli någorlunda varmt (runt 10-15 grader) och för det mesta uppehåll. Det ska bli helt fantastiskt skönt! Dags att packa nu alltså.

Okej. Döör av Usama Bin Ladins son Omar som vill mäkla fred mellan sin far och västvärlden. Missförstå mig inte. Jag förespråkar all form av fredsmäkling och diplomati men det här blev bara för mycket för mig. Här sitter en 26-årig snubbe som ska föreställa Usama Bin Ladins fjärde son i någon hiskelig slags Lenny Kravitz– alternativt Saudisk pojkbandsfrisyr (alltså den lite tuffa killen i bandet) och blajar om att han ska skapa fred på jorden. Snubben sysslar med hästpolo (när han inte får en ny rastafrisyr eller cornrows inflätade) och har äktat en 52-årig brittisk kvinna. Här sitter de arrangerade i en orientalisk säng, snubben har fått på sig en västerländsk skinnpaj och har passat på att odla ett goatee, talar med tydliga handrörelser och aspirerar på arabvärldens svar på The Beckhams. Kanske vill de kalla sig Mr and Mrs Peace. Helt ärligt – jag tror inte ens att Omar, den lille bedragaren ens har träffat sin far. Han vill bara ha uppmärksamhet och tänkte att världsfred var ett bra PR-trick.

Bild: Aftonbladet.se

Men vad är det som pågår i USA denna veckan gällande tv-tablån? Varken Gossip girl eller Criminal minds visas, utan återupptas nästa vecka. Först började jag hysteriskt brainstorma kring att det kanske var dags för Superbowl igen och därför inställt. Sedan slog det mig att de där två programmen inte visas samma dag. Då kvarstår två alternativ:
1. På grund av strejken väljer kanalerna att hålla en extra vecka på avsnitten för att köpa sig en veckas frist i slutändan. Då ifrågasätter jag det löjligt korta uppehållet. Håll i så fall upp några veckor och för att det ska vara lönt.
2. Många tv-serier drar igång ny säsong nästa eller nästnästa vecka och då vill de hålla spänningen på topp bland de serier som redan är mitt i säsongen för att driva upp tittarsiffrorna och ha en chans i konkurrensen.

Vet ni något annat, snälla förklara. Jag har nämligen svår abstinens.

Sedan jag var pytteliten så har jag alltid pressat tungan mot överläppen när jag koncentrerar mig. Jag minns hur folk gapskrattade åt mig på syslöjden och hur ont i tungan jag hade efter en dubbellektion. Så fort jag ska ta ett foto, skicka ett sms eller pilla med något som kräver fokus och koncentration så är det samma sak. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker träna bort tungan så är den där, utanför munnen på ett osmickrande sätt varje gång. Nu fann jag ett foto på skådespelaren Jared Leto när han skickar sms. Jag har hittat min själsfrände. (Och för övrigt håller jag tungan i styr precis som på fotot när jag skriver blogginlägg också).

Jaredfotot kommer från posh24.se

Det här är min bästis bebis. Honom har jag passat lite idag. Han är den sötaste bebisen i världen. Och så gillar han rött.

Sötast i Hollywood just nu är Blake Lively som spelar Serena van der Woodsen i Gossip girl. Här slänger hon med sina vackra lockar tillsammans med kanske världens sötaste hundvalp.

Igår var jag på middag hos min syrra. Vi käkade urgod kyckling (vilket jag aldrig äter hemma så jag fick passa på). Sedan fick jag en magkatarrsattack men botade den med spanska medicinpåsar och en gudomlig glass – närmare bestämt Häagen Dazs limited edition Mango och passion fruit. Jag ber er att springa till närmaste affär och bunkra upp. En perfekt efterrätt efter en finare middag (servera med lite hallon eller en halv passonsfrukt) eller avnjut bara framför tv:n. Ni kommer inte att ångra er.

Nu har jag helt glömt att jag är i desperat behov av en ny deo i fyra dagar. Idag kan jag avslöja att det inte fanns en tillstymmelse till fuktighet kvar i den där flaskan. Vad gör man då? Jo, man lånar sin killes mycket herrluktande deo som bränner något så in i helvete i armhålorna (är inte herrdeos anpassade till känslig hy?). Skoja att min kroppslukt ger mig flashbacks till barndomen då mina föräldrar ofta handlade i Tyskland (ja vi skåningar i ofta uppvuxna med både danska och tyska varor då de var skitbilliga innan svenska kronan började flyta fritt i början av nittiotalet) och envisades med att investera i Doppeldusch – en hemsk jäkla duschkräm och shampo i ett. Jag och min syrra Anna fick varsin flaska att ha på skolgympan för att slippa ta med en extra flaska shampo i ryggsäcken. Vad mina föräldrar vägrade kännas vid var dock att jäkla Doppeldusch var för herrar. Detta innebar att jag och min syrra sprang runt på skolgården och hoppade hage i lågstadiet men luktade som två skäggiga tyskar karlar.

I hate you, Doppeldusch

Jag har en tendens att läsa väldigt snabbt och prata mycket vilket någorlunda ofta brukar leda till att jag säger konstiga saker (läs: puckade). Den senaste veckan har jag förklarat att det är av största vikt att äta åtminstone fem kilo grönsaker och frukt om dagen. Tydligen var det bara 500 gram det rörde sig om. Sedan berättade jag för min kille att Katakomberna i Paris var 300 meter långa och han imponerades inte nämnvärt. Tydligen var de 300 kilometer långa. Sedan menade jag på att alla gamla tåg satt ihop med hjälp av magneter och inget annat. Där drog jag nog in för många referenser till barndomens briotåg.

Vad är egentligen grejen med okända människor som friend requestar en på Facebook? Jag menar, på Myspace var det ju lite grejen att man inte sållade utan godkände nästan alla (utom de som skrev från tredje världen och frågade om man ville bli deras flickvän). Men Facebook anser jag vara ett ställe där man samlar på sina vänner (och de där i periferin som man åtminstone har träffat på riktigt) – inte Ömer från Turkiet, Son från Kina och Rob från Kenya. Jag har inte så mycket att säga till dem och vill verkligen inte att de får tillgång till mitt fotoalbum osv. Sedan förstår jag inte varför de där personerna som verkligen avskydde en under typ hela mellan -och högstadiet och refererade till en som ”Collin-jäveln” helt plötsligt vill skapa vänskap i cyberspace. Vad ska vi säga till varandra? ”Du har varit dum i huvudet mot mig minst tjugo gånger men det vore kul att se hur du har det nu?” Folk är fan i mig inte kloka.