Alltså hur lite pengar kan man ha i januari? Ja, svaret på det är fyrtiofem och femtio. Herregud, jag länsade kontot när jag köpte biljett till Paris. Inte konstigt att det var billigt att åka dit helgen innan löning i januari liksom. Idag fick jag köpa det som var billigt i affären – inte det jag var sugen på. Valet föll på två paket bacon för tio spänn. Skitbilligt, men vad ska jag laga på det? Jag orkar inte köra bacondieten som jag uppfann c:a 1999. Den fungerade sådär. Den uppfanns mellan fiberdieten (som gav mig magsmärtor från helvetet) och yoghurtdieten. Jag var hemskt kreativ i slutet av nittotalet. Tror att de säljer två broccolihuvuden för tio spänn på Ica. Då kan jag laga en gratäng för nätta tjugo kronor. Sjukt värt.

Fattigråtta

I’m Britney bitch and I’m bringing sexy back. Typ.

Det sägs att Grey’s anatomy-stjärnan Ellen Pompeo lider av  någon slags ämnesomsättningsrubbning vilket tvingar henne att äta minst 3000 kalorier om dagen för att inte riskera att bli undernärd. Buhu, säger jag. Varför fick inte jag den åkomman istället för allt annat skit? Tänk att bara – åh, men jag måste ha plusmeny och en paj till efterrätt för annars kan jag bli undernärd. Eller typ spendera februari med att äta en semla i timmen för att inte riskera farlig viktminskning. Hello paradise!

Buhu, vad synd att du kan äta prinsesstårta till middag.

I fredags när jag var hundvakt så passade jag på att leka lite efter att jag hade dragit med hunden på en jättepromenad (då var han helt slut och således medgörlig).
Här ser ni hunden Kalle som han ser ut när han bor på Östermalm och jobbar som investmentbanker:

Här ser vi hunden Kalle när han bor söder om Söder, brukar hänga på kafé 44 och kasta gatstenar på McDonald’s-fönster:

Och då slutligen hunden Kalle som bor på Söder, i SoFo och jobbar med media:

Om ni är sugna på att se en riktigt bra film så kan jag verkligen tipsa om Juno. Den handlar om en 16-årig indietjej med humor och snabba kommentarer som råkar bli på smällen med sin jämnåriga polare. Hon bestämmer sig för att adoptera bort barnet så fort det är fött och letar efter lämpligt par i annonserna i en tidning. Där hittar hon en pärlhalsbandsprydd Jennifer Garner med en stick in her ass och dennes musikermake och bestämmer sig för att ge barnet till dem. Filmen utspelar sig alltså under graviditeten. Helt underbar. Se den så fort ni kan.

Igår när min kille bror var här så hörde jag rykten om att min kille var lite kicker i högstadiet vilket baserades på hans då 10-åriga brors skuggning av min kille på kvällarna. Tydligen skulle min kille ha synts med tårgas i Enskede som han hade köpt i Tyskland. Jag konfronterade honom idag med denna mörka bakgrund (vilken jag tyckte lät olik honom). Han svarade att han visst hade köpt tårgas i Tyskland och tagit in i Sverige men att anledningen var att han gav det till sina tjejkompisar som inte kände sig säkra när de gick själva på kvällarna. Herregud, vad han är genomgod. Inte kicker alltså, bara någon som tänker på fjortonåriga tjejers säkerhet när våldtäktsmän härjar.

För några dagar sedan lyckades smart-ass jag installera ett virus på datorn. Min kille körde någon antivirusgrej på kvällen och det framkom att jag hade installerat inte mindre än ett par hundra virus. Sedan fungerade datorn och jag slutade använda Explorer och höll mig till Firefox – fram tills igår kväll då jag, utan att tänka, klickade på det lilla kuvertet på msn och kopplades då såklart till Explorer. Då förlorade datorn besinningen – som att den gick in en akut psykos och öppnade hundratals Explorerfönster i sekunden. Jag lyckades till slut stänga av hela datorn men när jag startade den igen så låg den i msdos och vägrade gå vidare. Jag hade alltså pajat hela skiten. När min kille kom hem sent i går kväll så var det dags att meddela att jag kraschat ytterligare en dator (råkade bränna upp hans förra pc…). Sedan avslutades kvällen med tio liter tårar från min sida och ett aldrig sinande hopp från min killes sida. Till slut fick vi gå och lägga oss med svart skärm. Efter några timmars slit idag börjar han dock få liv i den hårddisk vi trodde var förlorad. Jag utnämner karln till ett geni och får några tårar i ögonen igen eftersom jag så van vid bölandet nu. Helvete vad surt det måste kännas att äga ovanligt dyra datorer och ha en flickvän som kvalar in bland de största klåparna i världen. Bad combo.

Ja herregud vilken späckad dag! Jag vaknade alldeles försent (inget ovanligt) och spräckte mitt tidsschema det första jag gjorde med andra ord. Efter stressad dusch, hårtvätt och så vidare så rusade jag till stället som jag skulle bruncha på med mina syrror. När jag väl kom dit var det såklart urtrevligt men jag var tvungen att lägga koftan i väskan och klimakteriesvettandes småspringa tills jag kom till stället. Efter brunchen födelsedagsshoppade vi åt vår pappa som fyller år på fredag. Sedan sprintade jag hem och han med nöd och näppe med att kissa innan bilen till Värmdö och barndop dök upp utanför porten. Därefter satt vi i en urfin, supergammal kyrka och bevittnade ett dop. Frågorna jag ställde till mig själv efter det var: 1. Varför känner jag enbart sinnsesro och lugn i kyrkor då jag inte direkt räknas till de mest kristna i Sverige? Hur kan jag fortfarande kunna HELA trosbekännelsen (och såklart Fader vår) utantill? Nåväl. Efter barndopet åkte vi på efterfest (?) mottagning (?) på landet i en gammal ombyggd lada som var helt underbart pittoresk. Där åt vi underbar middag och därefter himmelsk tårta. Därefter körde vi tillbaka till stan och jag, min killes bror och hans flickvän satt här hemma och drack några drinkar och lyssnade på bra musik (min kille spelar kort, typ). Nu drog de precis ut på dåligheter och jag sitter här och skriver. Kanske blir en hemmakväll trots allt.

För övrigt, i debatten gällande Hollywoodhaggornas förlossningsskräck/gå upp för mycket i vikt-skräck, så älskar jag det vedertagna uttrycket som följer när någon hör att någon ska föda på Cedars Sinai nämligen: Ah, she’s having a too posh to push C-section. Jag dör av skratt!

I skrivandets stund ligger både Nicole Richie och Christina Aguilera på förlossningen på Cedars Sinai i L.A och föder barn. Frågan är om det är en rolig slump eller om det faktiskt är så att de kör Hollywood-stilen och har bokat in kejsarsnitt några veckor innan beräknad förlossning så de inte går upp så mycket i vikt (ni vet som Victoria Beckham brukar göra). Dock ser det inte ut så på Christina. Nu får vi se vem som klämmer fram ungen snabbast – först innan midnatt (amerikansk tid) vinner.