Idag skrattar vi åt klippet där lilla Pearl som leker Jamie Lynn Spears och talar ut som sin graviditet. Dör av skratt åt hunden, kassarna och bebis-Britney i bilen. Ta en titt.

Igår när vi gick på shoppinggatan här i stan så såg jag och min syrra Mia en barnvagn med en sådan där namn-registreringsskylt på framsidan. På denna skylt stod namnet Chanelle. Vi kollapsade totalt av gapskratt och ångest.

En grej man saknar i Stockholm är mitt, sedan barnsben, favoritsnabbmatsställe Graffiti Café. Det finns på alla håll i Skåne och är kungen av bakad potatis med fyllning. När jag var liten åt jag alltid rostbiffsallad med rostad lök. Under gymnasiet blev det bara Crabmix med extra räkor för fem kronor. Nu käkar jag bara Red hot-röra med skinka. My god, vad gott det är.

En väldigt konstig grej är att någon har lagt en förbannelse på mig och mina systrar för många år sedan. Saken är den att vi tillsammans väger en viss siffra men kilona fördelas aldrig jämt. Med en cykel på ungefär tre år så är det alltid någon som får vara tjock och de andra smala (varav en supersmal). För flera år sedan fick Anna bära fettet och jag och Mia vara smala – sedan var det Mias tur att bli tjock och nu slutligen jag  – medan Mia är skitsmal. Nu har vi räknat ut att jag kommer att vara tjock i ett och ett halvt år till och vid midsommar 2009 kommer Anna att få ta över fettförbannelsen. Mia kan pusta ut i fyra och ett halvt år till. För tillfället försöker vi utröna vem som har lagt denna förbannelse över oss genom att leta i våra tankar efter gemensamma fiender. De flesta fiender vi har avgränsas till en av systrarna. Den enda vi kommer på som hatar oss alla tre är en nynazist från landet som brukade spränga vår brevlåda under uppväxten. Dock tvivlar vi på att han besitter den intelligens som borde krävas för att utfärda en så pass avancerad förbannelse.

Jag vet inte vad ni tycker, men denna låt är utan tvekan systrarna Collins jullov 2007-låt. Jag tror att många kan uppfatta den som stötande, obehaglig eller lite småäcklig. Vi är så sjukt förtjusta i Samwells minspel och jobbar hårt för att få till det själva. Igår natt sjöng vi låten till en kille som försökte säga något neggigt om oss när han passerade oss på shoppinggatan. Hans chockade min, alltså!

Jag fick en jättefin, knallröd digitalkamera igår i julklapp så nu ska jag komma på hur den fungerar så jag kan ta foton på folk ikväll så jag kan jämföra hur mycket de har åldrats sedan gymnasiet. Sweet.

Nu är det juldagen. Det betyder att jag måste tvätta håret eftersom jag ska till Katten och visa upp min nuna ikväll. Vill inte ge någon anledning att baktala mig för mitt feta hår. Min familj tittar på finkulturell spansk film medan ADHD-jag sitter vid datorn alternativt springer i hallen, talar i telefon på kattspråket eller läser gamla Svensk Damtidning. Genuina juldagsaktiviteter med andra ord. Nu ska jag äta något sött.

God jul alla ni trötta själar som sitter framför datorn på självaste julafton (eh, för det gör inte jag för tillfället). Dock har jag undvikit all teknik (förutom min julklapps Ipod nano) de senaste dagarna. Istället har jag ätit pepparkakor, saffransbullar och hängt med mamma och pappa och mina systrar. Sedan har jag varit ute på det fantastiska PL13 – Helsingborgs bästa bar – redan två gånger och fått min årsranson av chips och shots och grym musik (tack!). I lördags natt klockan fem hittade min mamma mig ätandes ur kylen i primaltillstånd. Det har jag ingen kommentar på. Annars är statistiken som följande:

• Antal duckningar på shoppinggatan på grund av osminkat ansikte och sovfrisyr: hela fyra stycken!
• Antal ex med en käpp i asset: inga (so far).
• Antal ”men du var mig en grann snäcka”: ett par stycken.
• Antal natthamburgermenyer på Petters: noll (än så länge).
• Antal killar som var kära i min syrra förr i tiden och måste prata ut med mig om det nu: en.
• Antal oöppnade julklappar: oändlig hög.

Sådär, nu är alla klappar inhandlade och inslagna. Resväskan är halvpackad och i väntan på flighten till Malmö ikväll sitter jag och kollar på ett par avsnitt av Criminal Mind säsong ett. Det är inte klokt vad lite seriemord skapar julkänsla. Nu är det jag som är redo att fira jul!

Här finns jag som bok – över 500 smaskiga sidor. Kolla in det snygga omslaget på närmare håll på vulkan.se.