Dagens chocker (nåja, chock var ett starkt ord):
-Modige Andreas Lundstedt går ut i media och berättar att han är HIV-positiv. Vilken förebild, vilket mod!
-Britney Spears 16-åriga lillasyster Jamie Lynn Spears är på smällen och ska behålla barnet. Vad… eh…. väntat egentligen.
Nej men kunde inte jag fått några av de här äggen? Oönskad viktminskning är ju inte en dålig juleklapp. Salmonella är ju annars en riktigt trevlig sjukdom (om man inte får symptom då vill säga). För många, många år sedan erhöll jag salmonella utan några som helst symptom efter en utlandsresa. Varför det kom fram berodde på hårda tester på oss som åkte utanför Norden och slavarbetade på McDonald’s under varannan helg i gymnasiet. Helt plötsligt hade jag salmonella och fick inte jobba. Däremot fick jag ändå lite pengar från typ Försäkringskassan. Jag var helt chockad – jag slapp steka burgare, hade inga som helst sjukdomssymptom men fick ändå några hundralappar extra i månaden (ja, för det var hundralappar det rörde sig om – när jag började jobba på McD’s när jag var 16 så tjänade jag 26,50 kr/tim. Om jag åt under rasten så försvann hela lönen – good times). Efter typ tre månader blev jag friskförklarad och fick slita vidare vid pommesfritösen.
Jag vill inte gå ner till Ringen mer innan jul. Om någon skulle kidnappa mig, slajsa upp hela bröstkorgen med en trasig ölflaska, klippa av varje revben med sax, hälla frätande syra rakt i och sedan begrava mig levande så skulle det utan tvekan vara en behagligare upplevelse än att att slåss med elaka pensionärer och barnvagnar nere på Ringen. Jag är helt urlakad av Grinchliknande varelser som fräser åt en, puttas och trängs. Julhandel på internet kanske? Då hade jag åtminstone sluppit galningarna när jag går ner och handlar mat på Ica.
En sådan här pytteliten Ipod Nano fick jag idag av min kille i juleklapp. Har spenderat kvällen med att fylla den med musik. Det är lite skillnad mot min gamla mp3-spelare som klarade 40 låtar. Den här kan jag till och med ladda med mina favorit-tv-serier och titta på tunnelbanan om jag har lust. Och det har jag. Hurra!
Alltså nog för att jag inte har samma crazy klädstil som när jag gick i gymnasiet men idag fick jag en ny insikt i hur grå och platt jag ibland verkar uppfattas. Jag stod och väntade på en hiss i förmiddags. Plötsligt känner jag att någon petar mig på överarmen med ett pekfinger. Jag vänder mig om och står öga mot öga med en äldre kinesisk herre. Han bara: ”ursäkta mig, men jag trodde att du var hissknappen”. Jag bara: ”eh, det är ingen fara”. Sedan bara: ”va?” Vadå hissknappen? Smälter jag in i min omgivning så bra så folk ser mig som döda ting? Dags att köpa en färgglad tröja.
Idag är det tredje advent. Som vanligt i december ställer man sig frågan: ”var tog tiden vägen?”. Nu är det plötsligt bråda dagar för att få ihop de sista julklapparna, träffa de man ska träffa innan julfirandet i Helsingborg och fixa med tusentals småsaker som måste göras innan julledigheten. I eftermiddag droppar några vänner förbi på glögg hemma hos oss. Jag förbereder genom att operera ett stort blockljus, slå sönder ringtån så den börjar blöda och pantar gamla tomflaskor. Det ger nämligen pengar till lussebullar. Ni vet, saffran är dyrt. Nej, nu måste jag hasta vidare i min jakt på julstämning. Ljus väntar på att tändas, pepparkakor på att läggas upp på fat och mitt ovanligt anskrämliga ansikte väntar på en rejäl omgång med sminkväskan.
Men ursäkta, varför fick jag helt plötsligt en massa finnar när jag fyllde 29 år och åtta månader? Är det trettioårspubertet?
De senaste dagarna har jag tyckt att min enorma handväska har varit ovanligt tung. Nog för att den på en bättre dag är fylld av tusen gamla kvitton, ett tjugotal snutna näsdukar och en två veckors uppsättning av gratistidningar men nu var den alltså ovanligt tung. Igår råkade jag av en händelse lyfta lite på kaoset i väskan och hittade där en energidryck. Den hade legat där i snackspåsen som jag fick när jag var på förhandsvisning av Försoning i tisdags. Så onödigt att gå runt och släpa på den helt ovetandes i flera dagar. (Och självklart är det inte onödigt att släpa runt på allt annat bråte som jag har i väskan…)
Idag fick jag ett mindre utbrott på egen hand nere i trapphuset. Jag upptäckte nämligen att några ungjävlar hade varit inne och klottrat tags på nedre botten då porten inte var ordentligt stängd. På ett ögonblick förändrades trappuppgången från småpampig (nåja, äldre byggnadsstil i alla fall) till förortig. Typ Skärholmen. Alltså, hade jag kommit ner när de där ungarna stod där och sprayade (eller vad fan de nu använder för färg) så lovar jag att jag hade buntat ihop dem klonkat deras skallar mot varandra tills de lovade att bli snälla igen. Sedan hade de fått städa. Alternativt ge mig alla deras pengar så jag skulle kunna ringa något antiklotterföretag. Jag AVSKYR tonårsligister som tror att de är coola, knuffar varandra när de för konversation, går sådär gungit som orangutanger (och hiphopare) med enorma täckjackor och fula kepsar på sina finniga skallar. Klottra i era föräldars hus istället och låt oss vara, era töntar. Ni äcklar mig med er påklistrade, osäkra tonårsattityd. Tror att ni ska få ”respekt”. Hahaha, leta efter respekten in my ass! Okej, jag slutar nu.
Har tillbringat kvällen vid Telefonplan hemma hos min syster som bjöd på glögg, tryfflar och pepparkakor tillsammans med både Smillan och Heybrooklyn. En riktig blogg-glögg med andra ord. Det är märkligt att det kan kännas så naturligt att ses trots att man bara känner varandra genom saker man läst om varandra. Och att konstallationer på bloggen även fungerar i verkliga livet också. Det hade ju kunna bli pinsam tystnad, tryckt stämning eller vad som helst. Vi babblade som om vi inte gjorde annat än att dricka blogg-glögg varenda kväll. Jag är den första som föreslår och förespråkar en ordentlig vinkväll på Södermalm i januari. Är ni på då tjejer?
