Är det bara jag eller är Bob Saget och Stephen Colbert typ enäggstvillingar? Jag trodde först att det var självaste Huset full-Danny som was running for president. Dock var det inte så långt ifrån.

Igår kom jag fram till att det var dags för mig att på allvar komma igång med träningen. Imorse hade jag gått ner ett och ett halvt kilo. Sjukt effektiv tankeverksamhet. Kanske inte behöver träna alls om jag bibehåller tanken på träning.

Idag skrattar jag åt Enrique Iglesias som fick en enorm bh uppkastad till sig på scen i Manchester. Han ser helt knäckt/chockad ut. Kanske spanar han ut i folkhavet för att se om en kvinna som borde ha på sig en F-kupa står där ute och ser hoppfull ut?

Bild från: dlisted.com

Jag har lovat att promenera från Skanstull till Hamngatan om ett tag. Problemet är att det är nollgradigt och blåser halv storm. Det betyder att det kommer att kännas som ungefär minus tio grader. Satte mig just med min killes pappas gamla gröna parkas (som jag har snott för att den är så snygg) och installerade fodret som fanns till. Hoppas det kommer att hjälpa. Ser ni en istapp i människoform vid Kungsträdgården lite senare idag så vet ni att det är jag.

Okej, här kommer mina hatgenres när det gäller musik (utan inbördes ordning):

• soul
• funk
• 70-talsdisco

Ikväll är det 70-talsdisco som tema på Idol. Jag vrider mig i våndor. Kunde inte någon i alla fall valt en Abbalåt så jag kunde stå ut? Det påminner mig om en missförstådd dejt jag hade för flera år sedan (missförstådd i den bemärkelsen att jag trodde det rörde sig om ett jobbsnack över en öl och karln i fråga trodde att det rörde sig om romantik). Han undrade vilken musik jag lyssnade på. Jag började dra manchesterreferenser och electroutveckling medan han såg ut som att jag pratade om atomforskning. Artig som jag är frågade jag vad han föredrog. Han sa att han brann för soul men det som berörde honom mest och det han hade som nisch när han spelade skivor på lokal var funk. Jag dog och drog några funkmoves innan jag drack ur och gick hem.

Ikväll ska jag laga quesadillas med inspiration av amerikanska snabbmatskedjan Taco bell. Det blir strimlat kött som steks i fajitamix, ost och habanero & tequila-salsa som läggs mellan två tortillabröd för att sedan stekas i lite olja på båda sidorna. Till det serveras hemmagjord guacamole, jalapeños, salsa, gräddfil, sallad och tomater. Det kommer att bli fab. I can feel it.

Jag har funderat lite mer på det där med drömbröllopet. Jag hade ju en tanke förut i denna stil. Men sedan jag ramlade över detta bröllop så insåg jag att det faktiskt var mer vår stil. Jag är blond och Niklas har brunt hår och gillar rutiga skjortor. Det bästa med det här fotot är ju dock detaljerna. Brudgummens jeans, den onda hunden, ölburken i handen, den långt gångna graviditeten med en Marlboro i handen och flipflop från Walmart på fötterna. Och då slutligen bakgrunden – deras vackra trailor park- hem, med någon trasig stol utanför. Fantastiskt!

På sistone har jag funderat på det där med att fatta större beslut när man är ung. När jag var tonåring så ville jag ena dagen ha svart hår, andra dagen vitt. Sedan var jag under ett par månader sugen på att skaffa midjelånga rastaflätor och pierca näsan. Strax därpå var jag sugen på att tatuera in en svart drake på hela överarmen. I nästa sekund tänkte jag att det var asfult med tatueringar och piercings. Sammanfattningsvis kan vi säga att tonåringar och folk runt 20-21 är mycket ombytliga och har en större benägenhet att vilja sticka ut. Varför det är så är egentligen mycket enkelt. Man söker som en besatt efter en identitet, en tillhörighet men ändå en revolt. Man saknar dessutom den mognad som kommer med åren som innebär konsekvenstänkande och långsiktigt tänkande.

Därför finns det en poäng med att ha 18-årsgräns på tatueringar. En tatuering sitter kvar hela livet – vill du göra en så bör du nog också ha perspektivet att du ska kunna gilla den om tio och tjugo år.

Likadant är det med osäkra, bekräftelsesökande tjejer som opererar in enorma bröstimplantat och försöker övertyga sig själva och sin omgivning om att de bara gör det för sin egen skull. När de dessutom drömmer om att göra en karriär som nakenmodeller så blir det hela en aning sorgligt. Innan de närmar sig trettio så brukar i princip alla dessa tjejer inse att de inte vill ha varken brösten eller nakenkändisskapet kvar. De vill bli respekterade för vem de är – inte åtrådda för deras nakenhet. Många genomgår då en bröstförminskning och försöker satsa på andra karriärsvägar (se Carolina Gynning, Hanna och Magdalena Graaf, Natacha Peyre).

Likaså kan man ta sig en titt på de där personerna som väljer att testa tunga droger vid förhållandevis låg ålder. Just nu känner sig exempelvis Amy Winehouse säkert häftig när hon drogar och sjunger om hur hon vägrar åka in på rehab. Om tio år (om hon fortfarande lever) tror ni då att hon kommer att tycka att det är lika coolt och rock n’ roll? Jag har svårt att tro det. Troligtvis kommer hon att tala ut om hur dumma beslut hon fattade när hon var ung och hur annorlunda hon tänker idag.

För att knyta ihop säcken så menar jag att man inte ska fatta avgörande beslut när man är ung. Detta innbär självklart inte att man inte ska ta ansvar eller följa sin övertygelse, men man borde stanna upp och bara fundera över om en bröstförstoring/jättetatuering/test av tunga droger är något som känns rätt, något som i det långa loppet kommer att göra en lycklig. Om man tvekar kan man ju alltid skjuta upp beslutet något år. Då brukar man komma fram till att allt det man tänkte när man var 18 eller 19 var fullkomligt befängt och man tackar sig om och om igen att man inte lät spontaniteten ta över.

Jag vet inte vad andra människor brukar göra den där sista timmen innan det är läggdags. Själv brukar jag miniforska i olika saker. Detta gör givetvis att jag är en äkta tönt och nu efter det här offentliggörandet en übernörd. Saken är den att det är vilosamt och rogivande för mig att få reda på saker jag inte visste – eller vanligtvis fördjupa kunskapen i något jag hade ytlig koll på förut. Om jag inte skulle få utöva min miniforskning så hade min hjärna kokat över. Resten av dagen (och natten om det vill sig illa) funderar jag nämligen bara på saker och ting. Tankekedjorna blir oftast så långa så att det någonstans tar stopp oavsett hur mycket jag än kan kom något ämne. Dessutom blir man mer allmänbildad. Igår handlade min miniforskning om pidginspråk vilket jag har funderat mycket på de senaste veckorna. Nu har jag äntligen rett ut kreolbegreppen och Tok pisin-tankarna. I förrgår ägnade jag mig främst åt Operation Barbarossa men även en hel del George Orwell. Idag är det Frimurarna som får sig en djupdykning. Imorgon kväll funderar jag på att ge mig på Sophie Scholl och därefter några lagparagrafer. Och nej (för er som nu kanske undrar) jag är inte egentligen en 79-årig gammal professor med glasögon och slipover. Jag är bara en vetgirig 29-åring.

Nu ska jag se Indiana Jones och det sista korståget. Det var min favoritfilm när jag var liten. Jag brukade kolla på den varje dag i något år så jag kan nog nästan alla repliker. Nu var det visserligen längesedan jag såg den så det ska bli intressant. Favoritscener: När Indiana Jones och hans pappa (Sean Connery) blir jagade i en nazimotorcykel med sidovagn av onda tyskar på snabbare moppar. Eller när Indiana Jones får Hitlers autograf i den viktiga boken om kalken. Eller när ondingen dricker ur fel kalk och förvandlas till typ häxa och sedan skelett. Inser nu att hela filmen är späckad av godbitar. Först ska jag njuta av River Phoenix som spelar Indiana Jones som ung i början.