Av någon outgrundlig anledning så gillar min kille att titta på Per Morbergs matlagningsprogram på tv4+. Själv tycker jag att det är ren tortyr att se denne karl härja runt i köket som om han förde krig mot maten. Det är alltid groteska mängder mat som han fullkomligt klafsar ihop, stressar omkring med och slarvar och spiller. Det är en halvtimmes kaos helt enkelt där allt görs på en kantig höft. Inte för att jag på något sätt förespråkar receptnazism men den här mannen går fram som en stor ångvält bland dyra och fina råvaror. Om han och jag hade delat hushåll så hade jag inom loppet av en halvtimme hamnat på sjukan med blödande magsår och en skilsmässoansökan i handen. Men sen är jag inte heller direkt känd för att falla för pretton heller (eller ha tålamod med personer som lagar mat på ett annat sätt än jag).

Om man har kvar en redan stekt sprödbakad torskfilé från Findus och tänker värma upp den dagen därpå (i vanlig ugn) så återfår den inte sin sprödhet. Den är mjuk som skolmatens fiskpinnar. Inte kul. Inte gott.

Min syrra Mia tittade förbi mig igår efter sin föreläsning.

Mia: Den där kräftskivan jag pratade om – den blir av trots allt men inte förrän i slutet av oktober. Du är jättevälkommen!

Jag: Alltså jag kommer inte på en kräftskiva när första snön faller. Hela poängen är ju sensommarkväll och värme. Det är ju som att fira jul i april!

Mia: Jaja, men vi kan ju strunta i att kalla det kräftskiva och byta namn till skaldjurbuffé eller kanske havets läckerheter kanske?

Jag: Hahahaha! Har du glömt att du och dina polare är studenter – stor chans att ni lyckas skapa en lyxig skaldjursbuffé! Vad ska du bidra med? En hel låda Crabsticks från Prisxtra eller? Åh – det är vitfisk med krabbEXTRAKT, mmmmm, passar fiiiint på skaldjursbuffén!

Mia: Hmm, typ. Har vi tur så kanske någon tar med fiskpinnar och lägger upp de på ett fint serveringsfat.

Jag: Ja då blir det verkligen havets läckerheter.

Mia: Sen kanske någon plockar med lite grå Alaska pollock, formfranska från Willys och ett paket smörgåsmargarin.

Jag: Och en plastcitron – för det är billigare i längden än färska citroner.

Mia: Ja, och torkad dill i en kryddbruk för det är också drygare än färsk dill!

Jag: Sa jag förresten att jag inte kommer?

Jag vill bara be om ursäkt för de få i antalet men trots det den tämligen låga kvalitén som mina inlägg har hånat er med på sistone. Jag befinner mig i en skrivandeprocess där varenda tanke, inspiration och kreativitet som poppar ur min skalle direkt ges till skrivprojektet. Den stackars bloggen sitter nu här som en ivrig liten bichon frisévalp och tittar på mig med ledsna ögon som bara skär i hjärtat. Bloggen tycker att han är orättvist behandlad och förstår inte varför Häxan Skrivprojekt ska ta all mattes tid. Men det tar ett tag för mig som ägare att hitta den rätta balansen – att vara rättvis mot både blogg och skrivprojekt så båda får inpiration och välskrivna meningar. Jag är ledsen för att bloggen har hamnat på andra plats de senaste veckorna men när jag känner mig mer säker (vilket inte kommer att dröja alls länge) på det andra projektet så ska min gulliga blogg få extra mycket uppmärksamhet. Fram till dess så får vi ha överseende med att bloggen inte uppdateras fem gånger om dagen vilket annars brukar vara mitt mål. Och ni läsare, ni kan ju hjälpa en trött hjärna, om ni kommer på något som ni vill att jag ska skriva om – vad som helt – så skriv några rader i kommentarerna. Likaså om ni har några frågor – fråga på. Nutidens bästa media skapas interaktivt – så ingen blygsel här inte, bara fråga på så kan vi alla lära känna varandra eller åtminstone få efterfrågade inlägg.

Jag frågade min kille om vi kunde dra igen sovrumsfönstret lite inatt. Han svarade nej. Jag surade ett tag eftersom jag avskyr att sova i min fula neongröna t-shirt, ljuslila pyjamasbyxor, blå Fruit of the Loom-sweatshirt från nittonhundrafrösihjäl och röda frottésockor som jag har fått av mormor en gång med täcke och fleecefilt över mig. Jag ser ut som en uteliggare/clown/grungare och allting korvar sig runt kroppen när man vänder sig i sömnen. Sedan tog jag några nyckelknippor och gick skakandes av rädsla upp på den mörka vinden och rotade runt i påsar och bråte tills jag fann mitt tjocka vintertäcke. Inatt ska jag sova i värme.

Oavsett hur djupt intresse man nu hyser för ukrainsk politk så kan man ju inte frångå faktum att den före detta premiärministern och ”gasprinsessan” Julia Timosjenko har världspolitikens coolaste frisyr. På varenda bild ligger flätan perfekt som en krona över det välkammade håret. Att hon dessutom var orangea revolutionens first lady gör ju inte att jag direkt tycker sämre om henne. Känns det som om någon här verkar vilja härma henne?

Såhär spenderade jag och min syrra söndagen. Vi gungade i en skog. Jag i gummistövlar och Anna i klackstövlar och wayfarers. Min kille tog fart. Det var fint.

Vad är egentligen skönhet? Ja, det finns väl vissa kriterier som man kan diskutera så som att ett ansikte ska vara symmetrisk – inte alltför framträdande näsa, höga kindben, vackra ögon som varken sitter för tätt eller för långt ifrån varandra. Dock anser jag att de där kriterierna kanske gäller i viss mån bland modeller. Sanningen är ju trots allt den att (som klyschan lyder) att skönhet ligger i betraktarens ögon. Jag brukar inte falla handlöst för pretty faces om det inte är så att det bakom pretty facet finns en obeskrivlig charm. Charm är nämligen den delen av skönhet som man inte kan sätta fingret på men som vissa har och andra saknar. Vad är då charm? Jag tror att det är en kompott av personlighet, utstrålning, humor och social kompetens. En person kan vara precis hur snygg som helst men om han/hon inte kan bjuda på sig själv, hålla igång en intressant dialog eller ge kvicktänkta humoristiska kommentarer så låter jag the pretty face med glädje passera.

Här under presenterar jag några herrar som jag finner mycket attraktiva:

Först ut är tjejtjusaren Jude Law. Han är snygg som få men verkar kanska dum i huvudet privat. Honom skulle jag max ge en halvtimmes fika med.

Jake Gyllenhaal är ju ursnygg på ett inte lika uppenbart sätt. Han har för tättsittande ögon och lite för smal haka – men han väger upp det med sin charm. Jag skulle ge honom en hel weekend tror jag.

Milo Ventimiglia är ju också hemskt tjusig. Vilken blick liksom. Dock kan han se lite ond ut så det ger honom minuspoäng hos mig. Jag föredrar att titta på honom på bilder men om han hade bjudit ut mig på middag hade jag kanske följt med.

Dock skulle Jack Black vara den som sopade banan totalt bland dessa killar. Även om han inte uppfyller de ytliga kriterierna av skönhet så kompenserar han det med charm – för här snackar vi hardcore-charm. Jag tror inte att man skulle ha tråkigt en sekund med honom. Och jag är övertygad om att han inte stannar vid varje skyltfönster han går förbi för att fixa till håret (vilket Jude Law alldeles säkert gör). I like. Jack Black skulle kunna få en jorden-runt-semester med mig.

Fast jag har ju redan en kille så det här är hypotetiskt, menar jag.

Är det för sent att ta en promenad nu? Jag skulle behöva röra på påkarna lite för att kunna få en god natts sömn men jag är ensam hemma och har alltså ingen (läs: killen) att tvinga ut med mig. Om jag går Östgötagatan norrut och sedan Götgatan tillbaka så kan det väl ändå inte vara så farligt? Där finns ju lite gatlampor och så menar jag. Inte för att Götgatans avgaser är så mysiga att andas in men det är i alla fall mer hälosamt än att att springa in i galenpannor på smågator. Hatar att vara tjej ibland. Typ fängslad i sitt eget hem om man inte får manlig eskort då mörkret har fallit. Borde ge män (och NEJ nu utgår jag inte från att majoriteten av män springer omkring och våldtar tjejer på promenad varje kväll utan de är den minoritet som gör det jag är ute efter) utegångsförbud en timme i vecka så vi kan gå runt på vilka jäkla gator vi vill utan att behöva titta över axeln tusen gånger per meter eller känna att hjärtat slår dubbelslag bara för att man måste gå igenom en liten park för att handla mjölk.

Safe enough?

Saker att störa sig på en tisdag:

• Varför är T-centralens perronger de minsta i hela tunnelbanenätet. Jag höll på att på att utsättas för en Milano (alltså när en okänd person knuffar ner en på spåret just när tåget kommer in så man dör – vilket skedde för något år sedan i just Milano) kanske fem gånger på tre minuter idag och då var klockan tre – alltså inte i regelrätt rusning. Titta på stationer som Sundbybergs centrum, Bergshamra, Västra skogen och typ alla andra – de är kanske tio gånger större än klaustrofobiska T-centralen men med kanske fem passagerare i timmen. Vansinne.
• Att gåendes äta en baguette med skagenröra med avsaknad av servetter. Alltså ursinnet! Hittar fortfarande en och annan majonäsig räka innanför jackan och dökt upp på Macoteket med vita majoklumpar på kinderna.
• När affärer inte ser till att mattorna som skorna ska torkas av på (just vid ingången) ligger rakt så att man snubblar som en fyllegubbe. Gjorde det på Sturegallerian för någon dag sedan. Pinsamt när man går där själv och typ dyker på huvudet och sedan ska gå vidare och låtsas som ingenting – typ äh jag bröt bara lårbenshalsen men nu ska jag shoppa vidare.