Den senaste veckans spyobjekt har för min del varit den här brottaren/Let’s dance-karln som kör en vidrig reklam för svenska spel. Varenda sida som jag går in på så står den här människan och dansar töntigare än vad som borde rymmas inom lagens gränser – han vickar på höfterna, pekar i luften mot olika textpuffar och dansar liksom ur bild när reklamen är slut. Jag måste i panik klicka mig ifrån dessa sidor för att inte börja hulka direkt. Snälla ta bort honom så att jag kan plocka bort spyhinken från skrivbordet alternativt skjut mig. Titta här så fattar ni vad jag menar.

Idag förlorade Britney Spears vårdnaden om sina barn. Världens största white trashman Kevin Federline (som för övrigt verkar ansvarstagande och nästan normal i förhållande till sin ex-fru) övertar 100 procentig vårdnad den tredje oktober. Botten nåddes tydligen av att Brit brit körde runt hela helgen med ungarna i bilen trots att hon saknar giltigt körkort. Till det ska läggas till att det i rätten har framkommit att hon missbrukar både alkohol och andra substanser. It’s so sad. Jag säger som Perez: ”kanske dags för intervention nu?”.

Från igår när Brittan tog med ungarna på grekisk restaurang

Bild från www.justjared.buzznet.com

Om jag någonsin gifter mig så hoppas jag att jag kommer att se lika vacker och sexig ut som denna brud. Att jag dessutom skulle få en sådan oerhört snygg och stilig make är ju visserligen bara osannolika och löjliga önskedrömmar från min sida – men hoppas kan man ju alltid.

Fler bilder på detta vackra bröllop finns här (och tack Lisa för inspiration)

De senaste veckorna har jag märkt att något i min och min killes relation har förändrats. Från början var det bara vaga, suddiga tecken som jag först trodde att jag inbillade mig eftersom jag med stolthet bär paranoia som epitet. Sedan märkte jag att han var mindre uppmärksam än vanligt men fann då mig själv föra en inre monolog om att det var stressigt på jobbet, inför körkortet eller planering av trettioårsfesten. Nästan med flit låtsades jag inte om att han snabbt tryckte ner ett fönster på skärmen när jag passerade hans dator så det han läste försvann och facebook kom upp. Jag såg dock (när han trodde att jag inte tittade) att hans ansikte lyste upp då han satt framför dator. Jag kände igen blicken, leendet – det var det han gav mig just när vi hade träffats. Vem var det som fick honom så lycklig och tog så mycket tid från honom? Vem var det som gjorde honom ofokuserad på vad jag hade att berätta om min dag eller om vad vi skulle äta till middag? Idag har jag funnit henne – hon som långsamt har nästlat sig in – djupt in i vår relation. Idag presenterade min kille nämligen henne för mig och förklarade att hon kommer att flytta in hos oss imorgon, oavsett vad jag kommer att säga. Som den icke-svartsjuka flickvän jag ändå är så sa jag att vi får försöka ordna det här på bästa och mest praktiska sätt. Jag vill ju varken förlora min kille eller göra honom ledsen. Så imorgon är det jag som bäddar rent, dammsuger och lagar middag så jag är redo att hälsa på henne ordentligt när min kille tar med henne hem efter jobbet. Då ska jag med ett glatt leende säga: ”välkommen hem till oss Ipod Touch – vi kommer alla att känna oss hemma här snart”.

Tidigare i veckan tog Britney the Train Wreck sin smaklösa vita bil och cruisade runt en parkeringsplats (utan giltigt körkort) bara för att visa upp sig för lite paparazzifotografer. Hon tände lamporna inne i bilen så att papsen skulle kunna få bättre bilder av henne. Inte en gång vände hon sig om och kollade hur de stackars ungarna mådde av 150 stycken fotografer som blixtrade och ropade utanför. Hade hon gjort det så kanske även hon hade sett att tvååringen håller ettåringens hand under hela tiden – att de knäpptysta liksom klamrar sig fast vid varandra – antagligen livrädda. Jäkla white trash-kvinna! Ta ungarna ifrån henne. Inga små barn ska behöva växa upp med en missbrukande mamma som inte bryr sig om dem och ger dem godis när de gråter och sedan lämnar dem till sina livvakter för att de är för jobbiga. Det spelar ingen roll att hon är mångmiljonär, superkändis och I don’t know what – hade det varit en random, socialbidragstagande mamma som uppförde sig likadant hade socialen tagit ungarna för länge sedan. Time to save Sean Preston och Jayden James. Ni som håller med mig ska bära lila tröjor imorgon. Då kanske L.A court lyssnar på oss.

En fin mamma  – se hela videon på spektaklet här
Bild från www.perezhilton.com

Vaknade i förmiddags, fortfarande utslagen efter veckan och helgen. Syrran kom hit och jag var en zombie. Min kille och syrran drog då ihop en lunch och sedan satte vi oss i bilen och styrde mot svampskogen. Jag körde gummistövlar och fulkläder. Syrran körde klackstövlar och wayfarers. Jag hittade EN Karl-Johansvamp som någon hade plockat och tappat. Det var det enda fyndet förutom en del av en röd bilkaross (skogen nära storstan är ingen riktigt skog med andra ord). Sedan körde vi till Sickla och handlade på Willys. Det blev skitdyrt. Kundvagnarna är så sjukt stora så det inte syns att man har lagt i mat för hundratals kronor. Sedan åkte jag hem och fick stå ut med sju strömavbrott. Jag var en sekund från att ta en stekpanna och ringa på killen med induktionshällen två trappor ner (som dödar strömmen varje dag sedan årsskiftet) och smälla pannan i huvudet på honom. Sedan har jag ätit lösgodis. Nu: Criminal Minds och sova.

Jättekul fest igår. Över hundra personer och mängder av alkohol, bra musik och roliga människor. På grund av icke-vana av mycket höga klackar fick jag dock kasta in handduken vid tre men min kille och hans gäng fortsatte till halv sju. Imorse blev jag väckt vid tolv och fick klunka i mig en kopp te, raggarduscha och sedan börja köra. Jag var alltså den enda i sällskapet som var lagligt kapabel att köra bil. I ösregn drog vi till lokalen efter att ha plockat upp en av festens värdar och började dela upp resten av alkoholen – tre bag-in-box, några flak öl fick vi och sedan in med hela musikanläggningen. In i bilen och sedan till Årsta för att hämta upp syrran och hennes karl för att köra vidare till Sickla och Texas Burger. Där fick vi oss alla ett välförtjänt skrovmål. Sedan shoppade vi lite i Sickla köpkvarter och sedan till Årsta igen och därefter till Skanstull. Parkeringsletande och briljant fickparkering stod jag för. Sedan dog jag lite av trötthet och nu sitter jag med ett glas rött i handen och min killes polare från Tyskland kom just så vi ska ut och äta. Känner mig urgammal och trött.

Jag posar på ett icke-tillfredställande sätt på festen igår

Nu är jag redo och klar för den stundande 30-årsskivan. Sminket är avtvättat och påsatt igen, håret är tvättat och fixat, klänningen sitter som ett sprickfärdigt korvskinn och jag ser alltså fab ut. Tog en white russian och lyssnade lite på Manu Chao medan jag satte på ansiktet. Nu: hitta något som jag kan äta under tunnelbaneresan (effektivt och bra) och på med lite läppglans.

Damn, mitt röda läppstift sätter sig på tänderna hur mycket jag än tar bort överflödig färg med papper. Vad ska jag göra? Jag antar att jag får ta bort alltihop.

Nu är jag klar med allt jag har stressat över hela dagen. Det blev en snabb visit till Nöjesguidens smygis, en gratis Smirnoff ice (so not my thing – känns som bonnig 18-årig tjej från Vänersborg på Sunny beach-charter) och en fin goodie bag från L’Oréal med bland annat läppglans och hårprodukter (misstänker dessutom att jag får min killes läppglans, som var i en annan färg än min, som låg i hans goodie bag då den färgen inte riktigt passade hans läppar…). Sedan hem igen, skriva klart och äta en trekant tortilla de patatas som jag hade i kylen sedan Spanien med en sallad. Efter det fick jag halvhjärtat hjälpa min kille att ta bort låtar som inte ska vara med på morgondagens fests playlist. Nu är det dags för några timmars välförtjänt sömn innan jag ska upp igen och gå på kurs.

Mumselimums med tortilla de patatas