Just nu lider jag av en outhärdlig halsbränna. Det är min fina följeslagare Magkatarr som spökar. Till råga på allt har jag inga mediciner för ändamålet hemma. Jag försökte att bota det hela med Japp men det gav nog mest en placeboeffekt. Om jag hade haft pyttelite energi så hade jag åkt till det enda 24-timmarsöppna apoteket i stan, gamla goda Scheele. Tyvärr ligger Scheele på den absolut värsta tänkbara platsen i Sverige, nämligen vid centralen. Vid den här tiden känns det som att spela bana två i Super Mario bara genom att gå från tunnelbanespärrarna till apotekets ingång. Man måste ducka för galenpannor utanför Konsum, undvika att bli knivhuggen utanför McDonald’s på Vasagatan (vilket jag har hört är Sveriges farligaste plats rent våldsstatistiksmässigt), undvika samtal från heroinisterna utanför den lilla tobaksbutiken i trappan och slutligen tackla tre, fyra ungdomsgäng från förorten med fula kepsar och alltför plockade ögonbryn. Varför kan inte Apoteket bara ha nattlig hemkörning på receptfria läkemedel? Det hade verkligen underlättat just nu. Det enda som kom i närheten av magsyraneutraliserande medicin i mitt medicinskåp var nämligen imodium och tabletter mot muntorrhet. Inget av dessa kommer att hjälpa ett enda dugg.

Storkoket är över för min del. Synd bara att båda rätterna ser exakt likadana ut på det här fotot. Det gör de inte på riktigt. Närmast har vi quorngrytan med tusen grönsaker och i grytan den mustiga köttfärssåsen. Ska ta mig en portion av quornen nu hade jag tänkt. Fast jag är inte så sugen längre efter en och en halv timmes hackande och lagande.

Nu är jag äntligen hemma efter en varm dag på språng. Jag hann till och med en lunch med min kille. Vi intog romantisk italiensk brödpannkaka på en inrökt italiensk pub med heltäckningsmattor, spelmaskiner, tacky konst och ett gäng alkoholister. Det var mysigt förutom att min kille satt och kollade på tv-shop som visades på en tv uppe i ett hörn av lokalen medan jag pratade om viktiga saker. Härliga tider.

Nu har jag en högtflygande ambition om att laga åtminstone två olika maträtter som ska räcka ett par dagar under denna vecka. Kom på att storkok är mer ekonomiskt än oxfilé. Det ska bli en mustig köttfärssås med massor av rödvin, fond och lagerblad och en quorngryta med ett imponerande antal grönsaker. Det strålande vädret får mig visserligen att tappa fokus just nu.

För ett par timmar sedan ringde jag hem till mina föräldrar i Skåne. Det gick fram flera signaler och sedan svarade en man vars röst jag inte kände igen. Jag frågade vem det var och mannen svarade att det var Ronny. Eftersom ingen i vår familj känner någon Ronny blev jag misstänksam men ursäktade mig med att jag hade ringt fel. När jag sedan kollade det senaste uppringda numret såg jag att det faktiskt var helt korrekt. Jag hade alltså ringt hem till mamma och pappa och en Ronny svarade att mina föräldrar inte var där. Jag hann se pappa dunkad i skallen med ett paraply, mamma bunden med morgonrocksskärp och en Ronny som fyllde säckarna med alla lila prylar som finns i vårt hus (ja, alltså mamma är besatt av färgen lila och har därför skapat ett lila hus). I panik ringde jag mammas mobil och hon svarade och sa att hon och pappa var ute och gick och var på väg hem. Jag sa att de borde skynda sig eftersom Ronny vid det här laget antagligen höll på att bära ut sofforna och tjocktv:n. Mina föräldrar pilade hem och ringde och meddelade att allt var intakt och ingen Ronny syntes till. Vi antog att Telia hade gjort en felkoppling med telefonerna eftersom det var den enda rimliga förklaringen. Jag säger ytterligare en gång idag: My poor nerves!

Idag mår jag lite konstigt. Anna och jag promenerade till Mariatorget och gick en väldigt konstig väg dit, på gator jag aldrig satt min fot på innan. Södermalm är större än vad man tror och bakom knuten lurar det alltid någon söt, bortglömd gata med vackra färgglada fasader och små gulliga balkonger med terracottakrukor dit storstadens buller inte ens når. Efter mycket om och men anlände vi slutligen till Mariatorget och då hade jag gått in i en klassisk klimakteriesvettning. Trodde det var lite för tidigt att äntra klimakteriet vid 29 men vid närmare eftertanke mindes jag ett Oprah-avsnitt där en 28-årig kvinna gått rakt in i menopausen. Det skulle vara typiskt mig och min urkassa karma för övrigt. Sedan gick vi hem och körde två Buffyavsnitt medan jag började huttra och fick spänningshuvudvärk. Det kanske inte var klimakteriet som spökade ändå. Bara dåliga nerver. My poor nerves.

Det som uppmuntrar mig är dock att jag ser att min bloggstalkning förra sommaren (som gav fina resultat) verkar ha inspirerat andra unga, vackra damer. Jag utnämner härmed bloggstalkning som den nya grejen – the new shit. Efter den här sommaren ska inga fina singeltjejer sitta hemma och vänta på sms som aldrig kommer eller hålla helgen öppen om i fall att just ”den där killen” behagar höra av sig och planera in en i sitt busy liv. Från och med nu tar vi saken i egna händer, tjejer. Att vara försigkommen och ta för sig på ett smart sätt är det bästa sättet att skapa sin egen lycka. Det är min övertygelse. Så kör hårt alla medsystrar där ute!

Idag var jag lat och orkade helt enkelt inte stå och jäsa pizzadeg till kvällens hemlagade pizzaorgie. Jag köpte således två paket av Sara Lee’s Pizza kit. Degen var vaakumförpackad i en slags konservburk som man öppnade med en twistmetod och tomatsåsen var mot alla odds jättegod. Med mycket färsk mozzarella i små bitar, riven provoloneost, lite sueciaost, skinka, små fina färska minichampinjoner, en kruka färsk oregano, tunt skivad rödlök och lite fin olivolja blev det så småningom ganska fantastiska pizzor som vi åt med god aptit. Ett tips för lata alltså.

Idag är det Buffymaraton för min del. Ute regnar det och efter gårkvällen känner jag mig lite seg. N och jag startade med en middag på italienare av tjusigare sort. Jag var mycket nöjd med min frutti di mare medan N har blivit bortskämd med mustiga såser så hans oxfilépapardelle smakade inte lika mycket som vår brukar göra. Stort minus för att vinet var dubbelt så dyrt som maträtterna. Sånt gillar vi inte. Men att gå ut och käka med bästa killen var mycket mysigt. Sedan smet vi hem, bytte skor på N och tog en liten white russian. Sedan bar det iväg till Stureplan och Spy bars uteservering i Humlegården. Där var det Romeo och Tomas Andersson Wij var gästskivspelare. Vi mötte upp, syrran, Henrietta plus entourage, Lisa (som det var hemskt kul att träffa lite längre den här gången). Sedan anslöt sig flera andra vänner under kvällens lopp. Det dracks öl och vin och vi lyssnade på fenomenal musik. Vid halv två drog vi oss hemåt. Sedan slutade med att jag och N satt i soffan och lyssnade på tusen låtar – allt från Asta Kask via Foo Fighters till en av mina top tiolåtar ever Big in Japan. Trillade i säng vid fyra efter många skratt och danser. En härlig stockholmsnatt med andra ord.

Nu ska jag iväg på en romantisk restaurang med min kille (trots att vi inte normalt kanske räknas till de mest romantiska på jorden) för att fira att vi pallat med varandra i hela ett år. Jag har kvällen till ära satt på mig en tämligen tjusig klänning och klackskor. Tyvärr sitter den lite som ett korvskinn om man jämför med förra sommaren men min kille sa att om jag vore singel så skulle jag ha fått ragg inom tio minuter i den här outfiten (jag tror det berodde på urringningen men ändå…). Det var det finaste någon sagt till mig någongång. Efter middagen ska vi möta upp singellillasyster som hinkar rosé hemma för att alla vänner är på romantiska middagar med sina respektive. Jag tror vi satsar på uteservering eftersom solen skiner. Iskallt vitt kommer att rinna ner i min strupe ikväll.

Alltså ibland blir jag bara så jäkla kär i min kille. Jag satt och pratade i telefon och när samtalet är slut vänder jag mig om och ser hur han har fixat lite fredagsmys till sig själv. Han har gjort en jättestor knallgrön drink och skurit upp några skivor herrgårdsost. Det är så classy och fint så jag får tårar i ögonen.

Nu har jag lyckats boka flygbiljetter till Skåneland i juli. En långhelg i Helsingborg låter bra för min del. Jag blev ännu mer sugen att åka ”hem” när jag såg Hata Göteborg igår som utspelar sig i Helsingborg under sommaren. Jag ska hänga på Gröningen med solstol, käka glass från Hauffes, doppa tårna i Öresund vid järnvägsmännens brygga, grilla med mamma och pappa, dricka öl och lyssna på bästa musiken på PL13 och glida runt i norra hamnen. Finfint ska det bli.

Kärnan, Helsingörsfärjan, Norra hamnen och Tropical beach