Innan när jag var och handlade matlagningsyoghurt och nässpray på Ringen och spatserade hem så trodde jag för en sekund att jag såg Herr Perezhilton i egen hög person sittandes på uteserveringen på indiern nedanför vårt hus. Självklart såg jag fel. Det var bara en random överviktig snubbe som såg lite fjollig ut som intog en Sizzlar med lamm. Några meter senare när jag steg in i porten fick jag däremot hålla upp dörren åt David Bexelius och gå en meter bakom honom tills hissen skilde oss åt. Det var ju också en typ av kändisspotting.

Idag blev det en grek till middag. Gjorde små biffar av nötfärs, riven vitlök, ägg, hackad färsk oregano, smulad fetaost, salt och peppar som jag stekte. Till det en egenhändigt lagad tsatsiki, färskpotatisar rostade i ugn med olivolja och lite kryddor och en sallad med babyplommontomater och fetaost. Det var smaskigt.

Jag sitter och funderar över vilken som kan vara dagens viktigaste nyhet. Kemiske Ali har fått en dödsdom. Med tanke på vad den snubben har sysslat med så kom ju det knappast som en överaskning. Vad jag har problem med är dock hans smeknamn. Kemiske Ali. Smaka på det. Det låter inte det minsta seriöst. Trots hans ödesdigra kemiska projekt så låter namnet varken mer eller mindre än som en karaktär i The Simpsons.

Den andra nyheten som konkurrerar med Kemiske Ali är att Britney Spears har bestämt sig för att ta in en stylist. Äntligen, säger resten av världen. Britney vill se ut mer som Katie Holmes – sofistikerad småbarnsmamma i Hollywood liksom. Synd bara att Katie Holmes i sin sofistikerade stil ser ut att vara en töntig femtioåring. Men för Britney kan nog allt utom klänningar bak och fram, urtrillade bröst och peruker vara en ren framgång.

Kate pre-crazy Tom

Kate i klorna på crazy Tom i tantbaddräkt och damfrisyr

Äh, jag hinner inte blogga nu. Jag håller på att tjäna min första miljon idag. Klurar fortfarande på hur jag ska gå tillväga. Efter lunch bör det lilla problemet vara löst och jag kan kavla upp ärmarna och köra. Tror att terminer och optioner är nyckeln. Eller swaps. Heter det ens det? I vilket fall som  helst är jag dödligt trött på att inte ha obegränsat med pengar. It’s so not me, liksom.

Så var vi tillbaka i stan igen efter några dagar på landet. Förutom att det regnade under stor del av tiden så var det hemskt skönt, avslappnade och trevligt. I torsdags körde jag och N ner och i fredags kväll kom de andra (N:s föräldrar, hund och N:s bror med flickvän). På fredagen blev N lite rastlös och letade upp det enda fordonet som inte krävde körkort. Iklädd farmer fashion tog han den lilla traktorn och brände runt i långsam takt på skogsvägarna.

Kalle hade många som lekte med honom vilket resulterade i att han slocknade i soffan ett tag i famnen på N.

Eftersom jag hade läst att det gick att hitta kantareller redan nu så hetsade jag N:s föräldrar till att leta i skogen. De kom tillbaka med ett mycket litet fynd gula kantareller.

Annars har vi mest ätit gott, kastat leksaker till Kalle, kollat på några filmer, spelat spel och dessutom tagit en tur till Coop Forum utanför Norrköping. One sweet midsommarhelg.

Jag avskyr Per Gessle. Jag kan inte ens inbördes ranka vad som är värst med honom. På delad förstaplats – hans gnälliga, tillgjorda sångröst, hans slingade damfrisyr, hans botoxade ansikte, hans pinsamma texter och slutligen hans popularitet bland folket.

Hej, jag heter Per Gessle och jag har just klippt luggen och tycker om när du tar på mig.

Packlista för midsommarfirande:

• Vinterkläder
• Bikini
• En halvliter marsansås
• Ett kilo chips
• Sömntabletter
• Fylligt rödvin i dryga hundrakronorsklassen
• Parfym
• Mjukiskläder
• Tandborste
• Åttio småkakor
• Körkort
• Pojkvän

Nu har både mamma och min syster Anna ringt för att med darrande röster säga att jag ska köra försiktigt idag då bilsemestern till landet går av stapeln. Jag brukar som sagt sällan framföra något fordon så jag kanske inte är Sveriges allra bästa förare men samtidigt inte den sämsta heller. Nu börjar jag själv bli stressad och känner att jag kommer att intaga tantpositionen i förarsätet – ni vet när man rullar fram sätet så långt man kan och har ratten direkt under hakan och kör med tungan ute på överläppen (det gör jag alltid när jag koncentrerar mig). Wish me luck.

Scenen utspelar sig i parets vardagsrum. Kvinnan är exalterad över ett nytt inköp.

Jag: Kom hit och lukta i min armhåla. Jag har en helt ny deodorant. Den har 24-timmarsskydd, ska inte färga vitt på kläder, är skonsam mot huden och är både antitranspirant och antiperspirant. Fantastiskt!

N: Den luktar Red bull.

Jag: Vad fan.

Jag och min syrra har kört en systerkväll. Det inkluderade självklart calzone, rödvin och en massa låtar. Anna gjorde en beundrandsvärd tolkning av Kim Carnes – Bette Davies Eyes (hon fick till samma raspiga röst) och jag körde min gamla idol Cyndi Lauper – Time After Time (och tänkte osökt på My name is Earl). Sedan blev det spansk electro för hela slanten och vi längtade till Barcelonas uteliv där man kan klä ut sig utan att bli uttittad. Fast när vi ska dit är det ändå så varmt så man inte kan klä ut sig utan bara klä av dig. Men det bryr ingen i Barcelonas nattliv ändå sig om. Det finns alltid någon som är naknare (hmm, kanske jag blandar ihop klubbkidsen med de prostituerade på Ramblan nu) eller konstigare klädd. I Stockholm verkar man behöva gå till Teatron för en liknande upplevelse. Och där verkar alla vara tre och ett halvt år gamla och lite wacko. Jag fortsätter med vårdad klädsel ett tag till. Ett litet tag i alla fall.