Oj – rolig trettioårsfest igår med bubbel, middag, öppen bar och filosofiska samtal på trottoaren i den stockholmska natthettan. Passade också på att berätta för en åttaveckorsbaby att livet bara är en lång nerförsbacke full av problem från och med nu medan jag kittlade honom under de söta små fötterna. Kom hem runt fyra och är således trött idag trots ett mycket lågt alkoholintag efter klockan 23. Nu ska jag iväg och titta på min jättegravida bästis som ska dansa i en show på danshögskolan. Ingen sol för mig idag. Pannan fjällar rätt rejält nämligen. Tror jag ska ta en tur till centralen ikväll dock och skvallra med syrran som kommer med tåg från Lund vid halv tio.

Synd att min kille är efterbliven. Han ska ut och cykla tio mil i 30-gradig värme och gassande sol och jag viftar med solskyddsfaktor åtta. Istället går han in i badrummet och smörjer in sig med olja över hela armarna. Hudcancer någon?

Äh, idag köper jag bikninin som har en tantmodell i bh:n. Jag måste. Ska sedan leta upp lämplig, yvig buske och lägga mig där bakom och sola. På bilden visas den fina bh:n. Den jag måste välja på grund av min tråkigt nog större likhet med Pamela Anderson är i bh-modell. Därav tantvarningen.

Mina öronproppar är mina bästa vänner när det kommer till nattsömn. Eller, för att vara ärlig så är det ju sömntabletterna – men öronpropparna kommer på en klar andraplats. Vi bor på en mycket trafikerad gata med flera uteställen i närheten vilket gör att folk gärna kör som galningar och skriksjunger mitt i natten. Sedan delar jag sovkammare med en snarkare in denial (trots otaliga videoinspelningar om nätterna då jag samlar bevis). De öronproppar jag har använt på senare tid har varit i storlek large då jag var rädd att de annars skulle släppa igenom ljud eller ännu värre försvinna in i hörselgången för att aldrig mer gå att finna. Nu har jag istället dragit på mig ordentliga sår i hörselgångarna med tillhörande sårskorpor. Det gör skitont. Idag investerade jag äntligen i öronproppar i storlek small (fanns inget däremellan) så nu jäklar ska det sovas i både tystnad och utan smärta.

Jag och min kille har släpat våra svettiga ass runt Södermalm nu. Med oss hade vi ett gäng kuddar i en enorm Hemtexpåse. Igår köpte vi nämligen sommartäcken och nya kuddar och skulle hiva de andra. Tyvärr fann vi ingenstans att slänga dem vilket resulterade i att vi fick bära runt på åbäket hela tiden. Höll på att ”glömma” påsen på Apoteket och sedan slänga upp det på en byggnadsställning men vågade inte eftersom jag var rädd att någon skulle se det, fota det, ringa polisen som sedan skulle spärra in mig i finkan. Bjöd N på glass på Nytorget. Han passade självklart på att ta flest kulor då. Sedan satte vi oss på kuddarna i gatkanten och åt glassarna. Det var den enda nyttan vi hade av dem. Sedan svettades vi mer, gick in till Icas mejeridisk för att svalka oss och kom just hem. Trettio grader i stan är inte skönt.

Även om jag säkert i mångt och mycket uppfattas som en ytlig, brudig tjej så är det faktiskt inte hela sanningen. Jag har alltid varit en slags pojkflicka i bemärkelsen att jag i prinicip vägrat bära rosa, alltid tagit plats, inte varit rädd att hugga i (när det har gällt allt från tunga flyttkartonger till att styra upp situationer), under lång tid kört svartfärgat hår i sextiotalsapage och alltid skytt brudiga samtal i form av ”hon är en bitch” etc. Ytligt sett tror jag visserligen att folk lätt uppfattar mig som en sterotyp för blond, gillar att gå ut, hatar spindlar och pratar om poänglöst Hollywoodsskvaller-kind-of-girl. Allt det där är jag också likaväl som jag är det andra.

Under det tidiga tjugohundratalet tröttnade jag lite på den där rejäla, tuffa Malin som alltid är redo att kavla upp ärmarna, ge svar på tal och vägra långt hår. Som den sanna rebell jag trots allt alltid har varit gjorde jag revolt mot mig själv, lät håret växa till midjan, färgade det blont och valde att skratta ibland istället för att orka ta diskussioner som jag ändå inte ansåg leda någonstans.

Idag är jag nog tryggare med mig själv. Jag är rejäl men måste inte hävda mig. Jag kan i brist på ork spela dum för att få mig ett skratt istället för ett bråk (vilket inte alltid fungerar i bloggvärlden, men ändå). Jag låter mig själv parodisera på bimobomyten ibland enbart för att jag vet att jag är så långt man kan komma från en Linda Rosing. Och det känns skönt.

Och aldrig kommer jag att förstå de som på allvar diskuterar ögonskuggor, brun-utan-sol-märken eller menar att de skulle dö om de visade sig utan smink på offentlig plats. Men jag låtsas att jag hänger med – och småskrattar i tanken.

Nu har mitt vänstra öga hållt på att rycka i nästan ett dygn. Känner även en begynnande magkatarr. Jävla bikinishoppande. Jag får stresssymptom direkt tydligen. Skiter i allt och går till Hemtex och köper ett svalt sommartäcke för mina sista slantar istället. Om inte annat kan jag ju svepa in mig i det på stranden i sommar. Annars kommer jag främst att använda det för sömn. Och nej, jag är inte bitter. Bara lättretlig och tjurig.

Bra för psyket, självförtroendet och självkänslan är att prova bikini. I den bikinin som satt allra bäst såg jag ut som en one dollar hooker on Sunset Boulevard. Det blev således inget inköp. Nu ska jag böla, försöka fettsuga mig själv med en synål, ett sugrör och en plastpåse och sedan böla lite till. Att gråta brukar lätta. Hahahaha. Snyft.

Jag är en soldyrkare av stora mått. En riktigt malingt melanom-sökare. En sån som offrar tre dagar i juni för att se ut som en kräfta enbart för att få en snygg underbränna till resten av sommaren. Dessutom är jag lat. Jag orkar sällan röra mig mer än femtio meter på en dag om jag inte är tvungen (och det är jag tyvärr alldeles för ofta). Problemet är att jag vill sola skiten ur mig men vill varken gå för långt eller ligga i bikini på trottoaren på Ölandsgatan/Götgatan. Försöker nu göra en snabb mätning (man kanske ska säga en kurva) där jag mäter meter till närmsta park i förhållande till avskildhet och möjlighet att gömma sig bakom större buskar. Nytorget är helt uteslutet av uppenbara anledningar. Det lutar åt en tur nedför Östgötagatan där det strax innan vattnet finns en liten park. Det är mitt bästa förslag so far. Måste bara pila iväg in till stan först för att köpa en ny bikini då jag tråkigt nog har växt ur den från förra året. Men det är en helt annan historia (som inkluderar både ilska, förnedring och uppgivenhet).

Här sitter jag med augustibränna i min spanska säng, hemkommen från stranden. Jobbar på att komma dit i sommar med (till brännan alltså).

Nu har vi just kommit hem från en 24-timmarsvistelse på landet. Det var verkligen härligt. Vi fick allt liksom – skog, sjö, sextonhundratalstorp, sol, massor av god mat och till och med sällskap av Kalle – den outröttliga hunden.

Här är det fina torpet.

Otroligt idylliskt – man måste böja sig dubbelvikt för att komma in genom dörren.

N tappade tålamodet när jag och han mamma envisades med att bara ligga och sola så han tog den lilla båten och rodde iväg. Jag skrattade ihjäl mig. Sedan fick jag åka med ett tag. Det var kul tills jag såg en spindel i båten.

Här busar vi med Kalle som vi även försökte lära att simma.

Här låg jag hela dagen – på en solmadrass, på en klippa som stack ut sjön. Det var underbart. Eftersom jag glömde badkläder fick jag ikläda mig underkläder. Solen tog. Nu ser jag ut som en kräfta.