Det börjar blir dags för mig och syrran att intaga en Fadoso. Det är en inbakad pizza från Pizzeria Penguin mittemot mitt hus. Fadoso innehåller köttfärs, lök, fetaost och tomat. Den är himmelsk. Tror att både jag och Anna skulle må betydligt bättre med en Fadoso i magen idag.
Igår var vi på en trevlig inflyttningfest hos min gamla vän F. Han bodde på en jättegullig gata på Kungsholmen och jag insåg att Kungsholmen inte bara består av darttavlor på heltäckningsmattsinredda alkispubar. Ett och annat bekant ansikte dök också upp och jag insåg att mitt namn fortfarande väcker känslor? Minnen? Ja, vem vet? Glömde äta middag så jag dammsög snacksskålarna på ett icke-väluppfostrat sätt. Vid halv ett tog Anna och jag en taxi till Debaser där vi köade och slutligen kom in. På Debaser valde jag att lägga på min mest fördelaktiga fotomodellsmin.
Sedan ägnade vi ganska lång tid åt att häckla en person som vi kallade ”Turk-Ola Salo” och hans kompisar med draktryck på jeansen. Det visade sig att dessa var från Paris. Vi var tvungna att lura Turk-Ola Salo att ställa upp på ett foto. Sedan undrade jag om de kom från Paris kåkstäder istället för att använda ordet för förort (min franska är lite ringrostig). Då blev de sura och gick. Vi var nöjda över vårt foto på Turk-Ola Salo i sin brokadtröja och enorma kavaj. Han liknade en gayig american football-player.
Sedan dansade vi till olika sorters låtar och sprang omkring. Vid stängning drog vi oss hem på olika håll. Jag investerade i en korv eftersom jag vid detta laget var mycket svulten.
Här är jag redo för lördagkvällen. Plus är att jag kunde låna killens skjorta att ha utanpå det annars väldigt slampiga linnet. Minus är att jag ser ut som ett fetto. Mycket synd. Men orkar tyvärr inte byta till fotsid tunika.
Det enda sättet jag får i mig mjölk är genom White Russians. Men som man säger – mjölk ger starka ben.
Aj, jag har just punkterat hjärnan med hårnålar när jag gjorde min berömda Hitlerjugend/Österrikiska alpfrisyr/Narciso Rodriguez-fläta. Ni kan se en variant på bilden intill. Kan inte tänka på grund av smärtan. Jo, jag får fram en osammanhängande tanke att det är skönt med uppsatt hår. Funderar på att köpa en låda Noblesse till värden för kvällens inflyttningsfest. Antingen det eller en dyr vas i 7000-kronorsklassen. Båda är lika roliga.
Ikväll ska det blir fest. Gårkvällen spenderades med N. Vi drack white russians, åt mat och ostbågar och hade en riktigt klyschig musikkväll. Gitarren åkte fram och likaså sånghäfte med Total eclipse of the heart. Det är en bättre låt än vad man tror. Sedan gick vi över på Anna Ternheim och Hello Saferide. Avslutade med en tjusig cover på The Arks Eurovisionlåt. Sedan fick N ont i fingrarna och min hals ömmade. Då kollade vi på Entourage.
Igår fick jag ett paket på posten. Det var den underbara Donna Lee som hade skickat två chokladpraliner i en söt ask som ”krya-på-dig-present”. Det gjorde verkligen min dag. Så himla gulligt!
Sedan igår kväll skrattar vi åt den här bilden. Detta är Britney Spears som glider runt i Hollywood. Hennes styling är det mest vansinniga jag någonsin sett. Eller hon har ju uppenbarligen stylat sig själv. Min fråga är: hur kan man över huvud taget ha sådana saker i sin ägo? Benvärmarna ser ut som hon har rånat en pensionär på en tröja och sedan klippt sönder den och sytt om det till ett par benvärmare. Skorna får mig att tro att hon åkt ”Tillbaka till framtiden-bilen” till sjuttiotalets trailer parks och snott skorna av en kvinna som liknade Peg Bundy. Shortsen är väl H&M 2002 som hon hittade längst in i garderoben. Topen orkar jag inte ens kommentera. Hårbandet har hon däremot köpt på ett Sci-fi-convention I Nevadaöknen förra året. Mycket spejsigt, liksom.
Jag stod nere på Systembolaget innan och nynnade alldeles för högt på Ebba Gröns Profit (ni vet: ”På systembolaget står man i kö/ där kollar en vaktjävel ifall man duger /där får man tömma sina fickor /ifall man vill ha nånting med sej hem”) och funderade på om de skulle kolla leg eller ej. Då kom jag på att jag fortfarande alltid ljuger om min ålder. Om jag hamnar utanför ett utskänkningsställe och vakten frågar typ: ”Och hur gamla var vi här då?” så brukar jag alltid lägga på ett år eller två. Det sitter i från förr så att säga. När man var sexton så slängde man snabbt ur sig att man var arton. Sedan fortsatte man till 20-årsställen när man var nitton, 23-årsställen när man var 21 och så vidare. Det pinsamma nu för tiden är att när jag har sagt att jag är 30 och vakten ändå ber om leg så framgår det ju med lite huvudräkning att jag är 29. Det blir jättekonstigt att förklara varför jag ljög. De enda ställen jag skulle behöva ljuga om min ålder är ju på uteställen för äldre där det krävs ett leg på 30 år, skilsmässopapper i väskan och vårdad klädsel för att komma in. När den tanken slog mig kom jag att tänka på punklåten Vårdad klädsel med Kriminella Gitarrer som var en låt som jag gillade som arg, yngre tonåring. Både de och jag skulle aldrig gå till ett sådant ställe. Men av helt olika orsaker.
Jag har spenderat två dagar i lägenheten på grund av mitt nästan livshotande halsont. Idag fick N nog och tog med mig ut i Sofo för vallning. Anna mötte upp och jag släpades runt på gator och torg. Bäst var när vi vände ut och in på Cajsa Warg. Kände mig alltför fattig för en större storhandling där. Men det var kul att se (öh). Tråkigast var cykelaffären (jag och Anna hängde uppgivna utanför) och att Anna hittade ett hårstrå i sin take away-burgare. Det var också kul att mobba Anna för stavfel. Sedan tröttnade Anna på vår mobbning och åkte hem. Jag läste Modette och räddade två basilikaplantor från en säker död. Ikväll ska jag nog inte göra någonting förutom att läsa vidare på min bok – Historikern. Imorgon ska jag på fest hos en killkompis som jag har känt sedan gymnasiet. Han var en av stans rockstars på den tiden. Det är han kanske fortfarande. Det ska i vilket fall som helst bli kul. Funderar på att klä ut mig till gothare och säga att det är min nya stil. Det är alltid kul att chocka folk man inte träffar så ofta. En gång planerade jag och Mia att jag skulle dyka upp utklädd till rave-kid på en första-dejt med en kille. Vi ville se hans min om jag kom i neonflätor i håret, Buffaloskor, neonorangea prasselbyxor och en gummitröja med taggar på. Fatta vilken ångest – han bara: ”Öhh, sådär såg hon ju inte ut i lördagskväll när vi bytte nummer”. Rave-practical-joket blev aldrig av men den där killen ville ändå aldrig träffa mig igen. Borde ha kört rave-stilen så jag hade kunnat ha det att skylla på när han inte ringde igen.
