Tycker inte ni att Gwyneth Paltrows och Chris Martins dotter Apple är helt bedårande? På bilderna är hon med sin mamma och shoppar i L.A. Nåja, hon har ju att brås på, det lilla livet.

Minsann, fick precis ett mail om att jag kan vara med i en tävling där jag kan vinna ”en trendig Restylanebehandling” för mina läppar. Ja herregud, hur skulle jag kunna klara sommaren utan ett par plutiga, oäkta läppar? Nu måste jag bara vinna. Annars kan jag ju alltid fortsätta klämma finnar runt munnen. Det ger ungefär samma resultat men är något billigare. För den mer naturliga looken alltså. Gosh!

Funderar på om The Enemy är ett band som jag borde gilla. De ser rätt ut – små brittiska slynglar med fula luggar. De låter lite slamrigt – vilket jag brukar gilla. Men låten Away from here låter en aning tam. Som om ett halvtråkigt indieband med Adios amigoskomplex. Jag kan inte bestämma mig. Dock spelar de på Kägelbanan den 27 april för den som är intresserad. Jag hyser starka misstankar om att The Enemy dock varken kommer att bli de nya The Libertines eller Arctic Monkeys. Men vad vet jag – jag har haft fel förut.

Jag är väldigt fascinerad av konstiga byggnader och anarkistisk arkitektur. Det är kanske därför jag i typ sex år läst allt jag kommit över om den den där palmtrilogin i Dubai. Den idén är så galen så den helt plötsligt make sense. Det är ju suveränt att alla får sin egen strandtomt och lyxnivån lär ju ligga på en tämligen hög nivå. Om jag hade vunnit de där miljonerna (vilket jag fortfarande inte är säker på att jag inte gjorde eftersom jag inte förstår hur man kollar upp resultatet) så hade jag kanske köpt mig ett nätt litet hus i Dubai.

Slog på Titanic på tv. Insåg efter trettio sekunder att jag kunde alla repliker utantill. Insåg då att jag antagligen sett den här filmen lite för många gånger. Jag minns när den gick upp på bio. Då bodde jag och Paula i Frankrike och Joanna hade kommit för att hälsa på under ett par veckor (från Lissabon där hon då bodde). En kväll gick Paula och Joanna på bio och kom hem sent helt rödgråtna. Jag förstod då att även jag borde gå och se den omtalade filmen. Dagen efter gick således jag, Paula och Joanna (de kunde inte motstå lockelsen att se Titanic igen) och såg filmen. Det värsta var att de två nu kunde varenda passage när det blev sorgligt och satt och tittade på mig varje gång vatten strömmade in i båten för att se när jag skulle börja gråta. Så fort jag snöt mig började de fnissa. Så satt vi i typ tre timmar – jag kämpandes mot gråten och de fnissandes och storgråtandes om vartannat. Efter den kvällen kommer jag aldrig att kunna se sen filmen utan att tänka på oss tre, 19 år gamla, just utflyttade från Sverige och våra föräldrar och hopplöst omogna.

Igår hade jag äntligen mitt födelsedagskalas. Min gamla bästa vän Joanna ringde på och när jag öppnade dörren hade hon med sig ingen mindre än vår andra gamla bästis Paula som kom och överaskade från Malmö. Jag blev sjukt chockad och glad att se båda mina musketörer står där och sjunga för mig. När de kom in frågade jag om de ville ha rött eller vitt att dricka. Jag tänkte att det var ju en dum fråga när det gäller Joanna eftersom hon är en sucker för rödvin. Men till min förvåning tackar hon nej. Då började jag ana oråd och sänker blicken till hennes mage, vilken jag trodde var ganska gasig. Ännu mer chockad får jag reda på att hon är i femte månaden. Vid det här laget hade jag gått in i djup chock vilket idag har ersatts av en lättare posttraumatisk chock. Min vän knocked up! Min vän på smällen! Joanna gravid! Jag kan inte förstå det fortfarande. Men oj vad glad jag är för hennes skull!

Maten blev en thaibuffé som hade en strykande åtgång. Inte en smula mat fanns kvar när gästerna hade gått. Det betyder antingen att det var för lite mat eller att den var god. De flesta verkade mätta så jag tror på det sistnämnda.

Thainudelsallad och thai red curry med biff och grönsaker.

Basmatiris och kycklingspett (tack mamma och pappa för dem)

Kattie the Hottie, Mats the Rock ´n roller och Anna den rosa donnan.

Daniel the punkrocker, Tobbe den stilige ryska spionen, Henrietta the black wine lady och Katti the Hottie.

Joanna den havande dansaren och Paula den tatuerade Israeläventyraren

Niklas den rockande barnräddaren och Mia den grönsminkade livräddaren

Systrarna Collin. Anna med trötta ögon och jag med en mycket skum urringning.

Det var i alla fall en hemskt trevlig kväll men en massa snack, skratt, musik och jättefina presenter. Tack så mycket alla snälla vänner!

Ojojoj, den första maträtten till middagen ikväll är klar. Den blev fantastisk. En thainudelsallad med mycket chili, vitlök, ingefära och ungefär tusen andra ingredienser. Nu ska jag ge mig på nästa rätt. Mina tio närmaste kommer att gråta av smaksensation i munnen och chiliöverdos. Det är jag övertygad om.

Lördagens blåsiga thaimatssoundtrack är Such a common bird med Wendy McNeill. Jag såg henne live i tisdags och hon var verkligen helt underbar. En urtjusig tjej som trollband alla med bara sin sångröst och sitt dragspel.

Jag bara älskar att titta på tv4 när det handlar om Tittarombudsmannen. Då ringer en massa sura och bittra pensionärer in och gnäller på de mest fantastiska saker. Jag skrattar alltid så jag kiknar. Jag är så imponerad av att alla kan hålla sig för skratt när alla bisarra önskemål kommer upp. Jag undrar vilka det är som orkar bemöda sig med att ringa in till kanalen och exempelvis tycka att tv4 borde sluta sända reklam. Goddag yxskaft. Har folk ingen aning om att tv4 är reklamfinansierat? Eller folk som ringer och säger att vissa program är dåliga och borde tas bort. Men snälla människor – byt kanal eller gör något annat när det går ett i ditt tycke dåligt program på tv! Det är så bittert att sitta och plåga sig framför ett program som man avskyr bara för att ha något att gnälla på. Get a life, gott folk! Engagera er bitterhet i viktiga frågor. Kanske inbördeskrig i Afrika istället för Förkväll? Eller det kanske är för mycket begärt?

Just nu är jag mycket intresserad av denna franska produkt som Ica Ringen har importerat. Det är en spagetti gjord på quinoa smaksatt med vitlök och persilja. Tre minuters koktid är det – alltså snarare en spagettini än spagetti. Om den inte kostar två miljoner ska jag investera i den.