Jag funderade just på varför mina tidigare relationer har spruckit och kom fram till att det ibland var tämligen konstiga anledningar. Dessutom måste man tillägga att det är en brokig samling snubbar som passerat revy i mitt liv. Vad sägs om dessa?

• En kille blev så deprimerad efter att Sverige röstade ja till EU-medlemskap hösten 1994 så han dumpade mig.
• En kille blev dumpad av mig för att han aldrig (och jag menar verkligen ALDRIG) öppnade munnen och sa ett ord.
• En annan valde att bli ihop med en kompis till mig men glömde göra slut med mig innan.
• En kille blev dumpad pga hans ohälsosamma psykopatiska personlighet som enbart definierade saker och människor i pengar och snobberi.
• En kille dumpade mig för att flytta till Palestina och rädda världen.
• En kille valde droger framför mig.
• En kille dumpade mig för att åka till Sydamerika och rädda världen.
• En annan dumpade mig för att avståndet mellan Helsingborg och Malmö var för långt.
• En kille dumpade mig för att jag åt på McDonald’s och vägrade kasta gatsten på G8-möten.

Jag känner att denna lista kan bli väldigt lång. Jag känner också att jag aldrig vill att N ska hamna på denna lista. Hur skulle det se ut? En kille dumpade mig för att jag var så dålig på att städa, diska och tvätta och dessutom hade den mest enerverande personligheten på jorden. Nej, jag ska skärpa mig och ingen annan ska hamna på denna lista.

Igår förberedde jag två lunchlådor till mig och min kille under ett pågående strömavbrott. Jag hade enbart ett värmeljus som ljuskälla. Ni anar inte hur mycket mat som placerades i dessa lådor. Varje låda är en veckoranson mat för en familj på fyra personer. Tur att jag inte är blind för då hade jag varit smällfet.

Gah, jag känner mig så jäkla handlingsförlamad så jag orkar inte ens duscha. Jag önskar jag hade någon form av vårdbiträde alternativt personlig assistent som tvättade mitt hår och kammade det. Jag hatar mitt hår. Jag gör snart en Britney.

Jag har funderat på devisen ingen är längre bort än sex handslag, vilken brukar användas när man ska visa på att världen trots allt är ganska liten. Detta är en intressant matematiskt uträkning som förbinder oss alla på jorden till varandra i en vänskapskedja som inte når längre än sex personer. Det är ju kittlande att tänka att det bara står sex personer mellan mig och Fidel Castro eller George W Bush. Man ska dock inte glömma att de sex handslagens teori även inkluderar tredje världen och på så vis är det max sex handslag mellan mig och ett fattigt gatubarn som bor på soptippen i Brasilien. Jag läste någon gång en artikel om just de sex handslagen som handlade om en svensk man som en gång åkte till djupaste Afrika. Där träffade han en stam som han sov hos en natt. En man i stammen frågade var han kom ifrån. Svensken svarade att han kom från Sverige. Mannen undrade var i Sverige och svensken förklarade att han kom från Göteborg. Den afrikanska mannen sa då att han kände en person som bodde i Göteborg och uppgav en adress som låg granne med den svenske mannen adress i Göteborg. Uppenbarligen var svenskens granne en polare till den afrikanska stammannen.

Det sägs att de sociala nätverken på internet är betydligt mindre och de virtuella handslagen mellan personer är mycket färre. Kedjorna som förbinder uppkopplade människor i hela världen är mycket korta. Det är sånt jag ibland tänker på. Sverige är till att börja med ett pyttelitet land. Jag är övertygad om att här gäller snarare devisen en eller två handslag till alla i landet. Så fort jag möter en ny bekantskap så pratar man snabbt om var man kommer ifrån, vilka man känner och ofta, inom fem minuter har man hittat ett par personer som man redan har som gemensamma bekanta. Hur är det då inte på internet? Många är med i s k communities och forum, har en blogg och slutligen vet alla i intenetsverige vem de är. Och de vet själva vem alla andra är.

Jag har en blogg. Det är den enda plats som jag regelbundet återvänder till och uppdaterar ofta. Här är jag också helt öppen med vem jag är. Jag funderar därför ibland om det någon gång är folk som jag känner, en gång har känt eller ytliga bekanta som har läst här. Det är det säkert. Jag undrar också hur många anonyma bloggar jag har läst där jag egentligen känner författaren eller åtminstone vet vem det är.

Bara så ni vet – vi vet kanske egentligen vem alla är  – vi är bara en handslag eller två i från varandra.

Ikväll ska jag laga en grönsaksgryta med miljoner skedar rödcurry och minst tre chilifrukter. Den ska bli så stark så ögonen rinner, kroppen chockas och svetten börjar lacka. Det är det enda sättet jag kan komma på som jag kan känna att jag lever.

Den ultrasupersnygga och extremmoderna diskmaskinen har lagt av. Antingen saknar jag en diskmaskinsgen (ungefär som att jag saknar den viktiga packningsgenen som krävs när man ska resa) eller så var det fel på diskmaskinen från början. Nu är det handdiskning som gäller fram tills servicegubbarna får tummen ur. Och sånt kan ta tid. Jag har dock glömt hur man handdiskar vilket resulterar i att jag enbart kommer att kunna äta hämtmat och mackor tills åbäket behagar fungera igen.

Under förmiddagen har jag som varje vecka inkasserat de sedvanliga mejlen från Spy Bar, Teatron och Fritz’s Corner om vad som gäller den kommande helgen. Jag känner mig sugen på att gå ut på lördag då mitt uteliv hittills under 2007 har varit under all kritik. Vet ni vad jag gör då? Jag ringer inte upp kompisarna och kollar vilka som vill hänga på. Jag planerar inte vilken outfit som behöver rastas. Jag funderar inte heller på var förfesten bör äga rum och vilka snittar som vore godast att göra. Jag surfar istället in på SMHI för att ta redan på hur många minusgrader det kommer att vara lördag kväll. Shit, vad jag hatar kombinationen av nordpolskyla och lastgammalhet.

Vi höll på att plocka i ordning här efter byggarnas senaste besök och då dök helt plötsligt ett halsband upp bland alla grejer på matbordet. Det var ett uppenbart damsmycke och inte alls något som tillhörde mig. Jag tänkte, kan min kille ha en annan kvinna vid sidan av som har glömt sitt halsband i en het stund? En sekund senare kom jag på att jag sitter ju här i soffan på mitt ass 24-7 så jag borde ju ha sett om otillbörlig kärlek ägt rum i så att säga samma rum. Sedan kom jag på att det nog var min syrras halsband som hon måste ha glömt när hon campade här i lördags.

Jag insåg också att jag borde göra lite fler saker än att sitta i den där farligt sköna soffan. Jag kan ju åtminstone ge killen en teoretisk chans att ha en affär. Imorgon ska jag skriva mer (i datarummet) så jag får ihop handpenning till åttamiljonerslyan och sedan fika med Tobbe.

Orkade inte laga mat så jag och Niklas satt och googlade thaimatställen i närheten. Det lilla thaistället inne på Ringen har ju stängt sedan de började bygga om. Vi hittade inget som låg tillräckligt nära för att man skulle orka gå ut i snön och kylan. Istället fick det bli en snabb fisk -och skaldjurssoppa. Ingen saffran tyvärr men rikliga mängder räkor, färsk dill och vitt vin. Det gick ner. Imorgon ska jag starta en protestmarch alternativt enmansmanifestation inne på Ringen för att få tillbaka thailändarna.

Detta är resultatet av det nybyggda köket. Inte dåligt va?

Från en annan vinkel.

Min kille kan sina saker.