Jag kom att tänka på en kväll på Debaser för några veckor sedan när vi inte kunde släppa denna cheer från filmen Bring it on. Jag tror vi körde den fetstilade raden tvåtusenfemhundra gånger. Mia kunde självklart hela. Hon skrämmer mig ibland. Vem sa att jag var omogen för min ålder? Vem?

I’m sexy, I’m cute, / I’m popular to boot, / I’m bitchin’, great hair, / The boys all love to stare, / I’m wanted, I’m hot, / I’m everything you’re not, / I’m pretty, I’m cool, / I dominate the school, / Who am I? Just guess, / Guys wanna touch my chest, / I’m rockin’, I smile, / And many think I’m vile, / I’m flyin’, I jump, / You can look but don’t you hump, / Whoo / I’m major, I roar, / I swear I’m not a whore, / We cheer and we lead, / We act like we’re on speed, / You hate us ’cause we’re beautiful, / Well we don’t like you either, / We’re cheerleaders, / We are cheerleaders. /Roll call…

Nu har jag plöjt mig igenom SVT:s Snapphanar och dessutom sett en dokumentär om det Skånska Kriget och Snapphanarna. Jag besitter visserligen viss bakgrundskunskap i ämnet då jag hyser ett obehagligt men brinnande intresse för alla förtyckta, ockuperade områden i världen. Det är inte en slump att jag valde att skriva min kandidatuppsats i internationella relationer om Baskien och nationsskapande i allmänhet. Jag har en stark konstruktivistisk syn på nationsskapande vilket ibland motsäger min starka patriotiska kärlek till Skåne. Det försvarar jag genom att påpeka att Skåne faktiskt är ockuperat av svenskar och borde vara fritt. Haha, det bor en snapphane i alla oss skåningar tror jag.

När jag var liten så tyckte jag att historia var ett tämligen oengagerande ämne. Detta berodde på den propagandistiska historiebokssynen i det svenska skolsystemet – inte ett uns bättre än under det sena 1800-talets nationsskapande med Selma Lagerlöf i spetsen. Min minsta lillasyster brann dock starkt för historia och det kan möjligen förklaras genom hennes djupdykning i Skånes historia istället för att sätta Sverige som utgångspunkt. Vi skåningar fick (medvetet?) en väldigt liten förståelse för Skånes roll i den svenska och danska historien och tappade därmed intresset någon gång runt Magnus Ladulås.

Snapphanar var för övrigt en tämligen imponerande produktion men skånskan var på många ställen under all kritik. Varför sätter man huvudrollsinnehavare som inte behärskar språket i just huvudrollerna? Det blev inte helt trovärdigt men trots denna kritik var den sevärd.

Puh, nu fick jag ur mig lite skånepatriotism och kan härmed fortsätta eftermiddagen med kärlek till vår förtryckande, jag menar vackra huvudstad.

Det Nya Livet har börjat. Åt nio kilo halvfärdigkokta gröna linser, några vattniga haricot verts och lite annat äckligt. Om man bara lagar oaptitlig mat så vill man inte ta den andra portionen. Då blir man säkert ursmal inom några veckor.

Nu ska jag spela Stockholmsspelet, dricka te och hallucinera om fett och socker. Jävla skithälsosamma liv.

Idag går allt fel. Känner mig som Timbuktu. Missade telefontiden igen (inte till kronofogden då alltså men ändå), försov mig, anlände till träningen och det blev trassel med kortet vilket ledde till att jag inte kunde träna, den nyttiga och balanserade lunchen bestod av ett knäckebröd och nu har jag fått nog.

Att vara mig idag suger.

Ikväll ska jag:

• Äta upp jordnötsringarna
• Kolla på Snapphanar
• Äta Kattis daimparfait
• Sura över Pete Dohertys annalkande bröllop
• Försöka distrahera N från att sura över att jag surar över Petes annalkande bröllop
• Äta upp alla röror med vitlök från igår

Imorgon ska jag:

• Sluta äta laktos
• Storhandla insulinutjämnande föda
• Träna
• Sura över Petes första dag som gift
• Tvätta håret

Systrarna Collin och Katti the Hottie firar nyår. Undertecknad hade dock fått nog av fotosession och är på väg ur bild.

Nytt år. När jag var yngre hade jag en extrem förkärlek till att föra bokslut över det gångna året och formulera mål och förväntningar inför det nya. Jag har tappat det intresset. Att dela upp livet i år har gett mig en närmast matematisk överblick över det förflutna och således kan jag med ofta med datum komma ihåg när en viss skiva släpptes eller en mellanstadiepojkvän gjorde slut.

Men ett år är bara en siffra. Jag minns dock 2002 som ett dåligt år, 2003 som ett bra, 2004 som ett roligt år och så vidare. 2006 var minst sagt annorlunda. Jag lämnar det därhän och ser 2007 enbart som ett avstamp in i något nytt. Jag kommer inte att tvinga mig själv att formulera högpresterande mål som ska vara uppfyllda senast i december. Jag kommer inte att ge mig själv dåligt samvete att jag är dålig på att höra av mig till vänner. Jag ska försöka att inte flippa ur när mascaran inte blir som jag vill. Jag ska ge mig själv ett break. Jag är utan tvekan min värsta domare, polis och rektor.

Om jag inte är helt perfekt 2007 så ska jag försöka förstå att det faktiskt bara är jag som bryr mig. Ingen annan varken märker eller bryr sig om min utväxt har växt tre millimeter för lång, om jag inte böjer verben rätt på spanska, om jag inte har matchat väskan med skärpet, om jag missat den senaste singeln från det nya pophoppet eller inte kan inom trettio sekunder snabbt ge mig själv en säkerhetpolitisk bakgrundsanalys till de senaste bomberna som fallit över ett avlägset land.

Jag kanske kan tycka att jag är okej ändå. Trots brister. Trots dåliga sidor. Trots misstag. Det kan bli en utmaning som kommer att sträcka sig långt förbi 2007.

Nu är det dags att åka. Jag ska bara tvätta sömnen ur ögonen, försöka stänga resväskan (vilket för tillfället ser fysiskt omöjligt ut), ta ut laxen ur kylen, plocka fram fällstolarna och svälja en åksjuketablett innan jag hoppar på X2000 mot huvudstaden.

2006 var ett kasst år med inslag av underbara händelser. Jag hoppas att 2007 blir ett underbart år med inslag av kassa händelser. Inget år kan bli perfekt men det är alltid bättre när positiva saker vinner över negativa. Under 2007 ska jag göra saker tvärtom för då kanske jag kan uppnå den balans jag är ute efter. Jag läste i ett av alla horoskop inför 2007 att väduren har en tendens att ta på sig andra personers problem vilket leder till att vädurens liv trasslar till sig ännu mer. Under 2007 ska jag först och främst fokusera på mig själv istället för att hela tiden ställa upp och fixa andra personers liv. Om jag fixar mitt liv ordentligt så kommer det säkert bli enklare att ställa upp för de vänner som behöver det sedan. Jag ska alltså inför 2007 bli mer egoistisk. Det tror jag skulle vara nyttigt för mig.

För er som inte känner mig så kommer här en mening som sammanfattar min personlighet på ett ypperligt sätt: Jag har just packat ner min magnumflaska med skumpa i resväskan genom att rulla in den i min trefärgade palestinasjal.

Nu ska jag laga oxfilé till min familj – so long.

Idag är det sista dagen i Helsingborg. Imorgon bär det alltså av till Stockholm igen. Jag anländer klockan fyra till Stockholm central och kommer då att kasta mig in i en taxi till Ölandsgatan tillsammans med två fällstolar, lite nyårsbuffé och en magnumflaska skumpa (utöver resten av bagaget då alltså) och göra mig redo för den sprakande nyårsfesten som sätter igång vid sju-tiden. Det kommer att bli ett bra gäng imorgon kväll och det bådar gott för en bra avslutning på 2006 och kul början på 2007.