BLOGGVÄRLDSBLOGGENS BLOGGENKÄT, 2006

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan den 22 maj 2006 – alltså drygt sju månader.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag hade enbart läst bloggar av folk som var lite halvkända i mediasvängen och kunde inte föreställa mig vilken ankdamm av communitytörstande bloggare som fanns där ute.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Det var nog både Herr Virtanens och Sigges.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Det känns ganska kul att ibland läsa något gammalt inlägg eftersom det får mig att minnas saker som hände.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Kanske åtta, tio stycken.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
De flesta skriver nog lite som jag – dagbok blandat med anekdoter.
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Jag läser nog mest bloggar som jag kan relatera till.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Det skulle väl vara mina systrar då. Anna och Mia.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De tycker att det är kul tror jag. Jag har hört att det är flera som då och då är inne och läser lite.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det tror jag. Rätta mig om jag har fel.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Den tänjs ibland lite men den överskrider aldrig den skarpa gräns jag dragit från första början.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Om jag på riktigt är nere och deppig eller något hemskt har hänt. Min blogg är till för att ibland dra på smilbanden och skriva om triviala saker. Jag har verkligen inte lust att lägga ut foto och namn på mig själv och sedan vältra i privata sorgligheter. Det har jag vänner till.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Från början handlade det enbart om att jag ville finna ett forum där jag kunde skriva positiva saker och om saker som intresserar mig så som musik och annan popkultur. Jag vill skilja på den seriösa Malin som engagerar sig i seriösa frågor som att rädda världen och få utlopp för lite enklare saker. Sedan började folk läsa. Dock försöker jag att inte skriva ”crowdpleasers” som inlägg bara för att locka fler läsare. Jag är tacksam för läsare men även om ingen hade läst hade jag fortsatt med bloggandet.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja det tror jag absolut om personen i fråga skriver ärligt i sin blogg.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Ja det har jag och oftast stämmer ”bloggintrycket” överens med hur personen faktiskt har varit.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Definitivt! Om man inte mår riktigt bra och väljer att hänga ut sig själv totalt och inkluderar foto och namn så tror jag att det i slutändan kan vara otroligt skadligt för en själv. Så länge man är totalt anonym finns det inte lika stor risk för att fara illa men man ska verkligen tänka efter många gånger innan man skriver saker om sig själv på sin blogg om man valt att inte vara anonym.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Jag har inte blivit direkt sårad, däremot upprörd och förbannad över folks förmåga att vilja bråka om vansinniga saker. Oftast svarar jag inte på idiotiska kommentarer och i något extremt fall har jag valt att radera kommentarer.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, jag är mycket noga med att tänka efter flera gånger innan jag skriver.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Ibland kan man känna att man ”borde” skriva ett nytt inlägg om man inte hunnit skriva på hela dagen.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Ja, det är mycket möjligt att jag gör. Hur det skulle förändras vet jag faktiskt inte.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag tror att vissa, mer seriösa bloggare har och kommer ha makt att påverka kulturen på olika sätt. Och som alla andra grupptryck så påverkar nog bloggarna varandra också.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Det har gett mig möjlighet att regelbundet kunna formulera mig och uttrycka saker som jag funderat på under dagen.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Det har gett inblick i personers liv som jag aldrig skulle komma i kontakt med annars.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Vem som vill.

Igår kväll kom mediestockholm till Helsingborg och ringde ut oss till det skånska nattlivet. Det blev en kväll fylld av galna historier, skvaller om gemensamma vänner och skryt om allt från vrålåk till Sundsbussar. I vanlig ordning fick de gamla rockrävarna i sig för många svarta små glas och kvällen avslutades med gemensam dans till Boys Don’t Cry på PL13. Det var dock lika kul som alltid att träffa herrarna.

Nu ska jag til lkea för att köpa nio fällstolar som Niklas ska ta med sig på X2000 till Stockholm imorgon. Jag undrar om det egentligen är fysiskt möjligt.

Idag firar jag och Niklas ett halvår. Jag är inte så bra på det där med att fira när man har varit tillsammans jämt antal månader eller år. Jag har aldrig tidigare haft ett speciellt datum med någon pojkvän då man räkna att vi blev ihop och således inte heller fått möjlighet att fira sådana bemärkelsedagar.

Idag firar vi i alla fall sex långa månader vid varandras sida. Jag har försökt att vara extra snäll eftersom jag tror att det kan uppskattas på halvårsdagar. Jag har alltså hittills bara flippat ur tre gånger idag jämfört med mina vanliga sextiosju. Sedan gjorde vi en romantisk utflykt till Danmark. Vi tog visserligen med min minsta syster Mia för hon såg så ledsen och ensam ut (och cravade efter röd pölse) när vi skulle åka så vi hade inte hjärta att lämna henne i Sverige. Sedan köpte Niklas pinsamt många flaskor sprit och bjöd på dansk calzone.

När vi anlände till Sverige hade vi en för tung glasflaskesamling vilket gjorde att mamma fick komma och hämta oss i bil för att vi skulle kunna komma hem.

Nu ska jag ge mig på projektet laga andbröst med mustig fond-rödvins-ratatoille. Hoppas jag lyckas.

Vad mysigt det precis var när jag fick ta en fika med mina underbara vänner Paula och Joanna. Det var en massa catching up men främst härligt att bara få sitta med dem mittemot och träffa dem för första gången på länge. Det är något mycket speciellt med gamla vänner. Man känner varandra så väl och även om det ibland går alltför lång tid mellan gångerna man ses så finns den där gamla välbekanta känslan där varje gång. Det gör mig lycklig.

Jag är en stjärna när det gäller att hitta billiga saker. Nu har jag upptäckt att ÖB säljer champagneglas för en krona styck! Jag ska packa in Jos, syrran och Niklas i bilen för att köpa glas till våra respektive nyårsfester. Nu gör det inget om någon är klumpig och tappar glas i golvet.

Igår var det ungdomsmiddag i Collinska huset. Pappa envisades med att tända utegrillen och grillade våra quarter pounders där. Vi andra åt med god aptit. Samlade runt bordet var ett gäng nära och kära, vilka faktiskt alla har varsin blogg. Det var jag, Anna, Mia, Niklas, Jos och Sanna. Vi åt och drack och snackade skit hela kvällen. Sängplats fick jag på vinden eftersom det blev trångt om sängar framåt natten. Idag har jag nackont på grund av det. Idag blir det en tur på rean och senare fika med min bästisar Paula och Joanna.

Juldagen bjöd på ungefär samma överraskningar som varje år. De gravida trotsade tyngdlagen och gick ut lika friskt ändå, de vanliga gamla skejtarna satt i sitt hörn, stadens rockstjärnor var gemytliga och vid gott mod, mina bästisar sedan decennium tillbaka var lika snygga och underbara som alltid, expojkvännerna höll en ovanligt trevlig ton och gav sig till och med på ett och annat skämt, några personer hade bytt dialekt, andra hade bytt klädstil eller partner. Det är roligt med juldagen, men det absolut roligaste med den är att den bara inträffar en gång om året.

Nu ska jag ta mitt tunga huvud till Knutpunkten för att välkomna Niklas till denna skånska kustmetropol. Nu ska han få lära sig lite om Skåne och dessutom tillbringa fyra dygn med min familj. Jag hoppas att han inte gör slut till nyår. För då har jag ingen fest att gå på.

Jag har tillsammans med pappa hackad och skivat ihop en potatisgratäng. Den blev stor och kommer när den är klar dofta av vitlök, rosmarin och parmesan. Det får sätta starten för juldagens utekväll.

Jag har även hunnit träffa syrrans gamla bästis som var gravid och urtjusig som alltid (hon är inte alltid gravid – utan bara urtjusig). Jag har lockat hela håret med en locktång utan att få en enda lock. Det är typiskt min karma att få ett sådant resultat på gediget arbete. Jag har också lyckats få innesittarsjukan och känner att jag borde ta en nypa frisk luft på terassen. En klassisk Collin-köttmiddag på det och sen är det dags för vänner att droppa in till föräldrarhemmet på vin. Som förr i tiden.

Femtiotvåtusen gamla gymnasiekamrater och en och annan fiende kommer till slut att hitta mig i kön till Petters i natt. Jag brukar hamna där. Korv smakar gott när det är småtimmar. Vid andra tidpunkter håller jag mig ifrån det.

Jag fick grymt många julklappar igår. En av dem var Babyshambles nya EP The Blinding. Den ska jag ägna juldagen åt att lyssna på. Pete  – han får en att känna att det verkligen är jul.

Juldagen. Denna dag av förväntan bland alla hemvändare. Ska min ärkefiende från mellanstadiet ha ökat i omfång? Kommer mitt ex sedan ettan i gymnasiet att gå hand i hand med ett stolpskott? Kommer någon att ha något mer att säga än hur är det? vad gör du nu? Kommer någon att bry sig? Hur många rynkor vid ögonvrårna kommer att räknas? Hur många uppkrupna hårfästen kommer att studeras? Hur många gravida magar kommer att synas?

Nu börjar det kännas löjligt med den här parodin vareviga juldag. Det finns ett fåtal personer som man verkligen tycker att det är kul att säga hej till, ge en uppriktigt menad kram och skratta ihop med som alltid. Resten lever kvar i sin ångestfyllda tävling som inkluderar villor längs Öresund, perfekta (oftast tråkiga slip-over-ekonomer) pojkvänner och härliga karriärer. Deras drömmar är inte mina drömmar, brukar jag påminna mig om medan jag minglar runt denna julens vassa-armbågsdag. Jag är åtminstone hyfsat välbevarad, rolig och har fortfarande lyckats undvika att sätta mig på en käpp som går rakt upp i asset och slipper ordna barnvakt åt skrikiga ungar.