Jag har aldrig förstått hiphopkulturen. Jag satt och funderade över den idag men blev inte alls klokare. Manliga hiphopartister vill gärna framställa sig själva som pimps som cashar in så mycket pengar så att de har råd med smaklösa bilar, mycket guld och diamanter, stora vedervärdiga villor som ska visas upp på MTV Cribs, pälsar och tusen avklädda brudar i sin pool. Sedan refererar de till tjejerna som hoes och bitches. Min slutsats gällande detta är att vissa personer inte klarar av att på kort tid få för mycket pengar – liksom vissa svenssons som inte klarar av att vinna 60 miljoner på Lotto utan bränner allt inom två år på värdelösa prylar. Jag anser att de manliga hiphoparna är extremt patetiska och jag generas varje gång jag kommer i kontakt med en video.

Tjejerna däremot ska hela tiden framhäva att de har köpt sina diamanter och skor själva, att de är oberoende kvinnor som kör sitt eget race. De menar också att killarna har a long way to go om de vill dejta dessa kvinnor och tycker att de inte ska tro så mycket om sig själva eftersom de kan bytas ut när som helst – de är inte är irreplaceble.

Varför håller alla dessa konstiga personer på med en massa spel? Kan de inte bara vara som vanliga människor och umgås och respektera varandra. Om jag gillar en kille och han verkar gilla mig så förstår jag inte poängen med att spela ett tveksamt spel för att dejta honom. Gillar jag någon så träffar jag honom. Gillar jag inte honom så gör jag inte det. Enkelt. Jag har varken tid eller tålamod att få någon tönt att ringa mig i fyra månader och tigga på sina diamantprydda knän för att få bjuda ut mig på middag. Dessutom är det sjukt pinsamt att stoltsera med sina fula bilar och herrjuveler i hopp om att lättare kunna få en tjej som man i nästa andetag refererar till som hora eller bitch. Det är om inte annat ett utmärkt sätt att skrämma bort alla vettiga och smarta tjejer.

Puh! Jag tror jag har varit i alla innerstadsbutiker som säljer något som har med inredning, belysning och möbler att göra idag. Jag är helt slut. Tjusiga tapeter är dock inköpta och likaså färg till den nybyggda hyllan över sängen. Tror att jag behöver åka på spa-weekend efter det här. När vi klev in i lägenheten var precis allting täckt av fyra cm grått byggdamm. Vi som tyckte att vi hade problem med byggdammet innan… Jag sitter här och nyser oavbrutet.

Kom gärna med åsikter och kommentarer om vilken lampa som blir snyggast i det nybyggda sovrummet på http://niklasjakobsen.blogspot.com

Man kan säga att vi inte är helt överens om det just nu…

Idag har framför allt tre frågor dykt upp i mitt huvud. Dessa tre företeelser är alltför komplexa för att jag ska kunna finna svaren på egen hand. Därför beskriver jag det här för vidare funderingar.

• Varför refererar föräldrar till sina barn som Prinsen eller Prinsessan? Exempel: Idag har Prinsessan fått sin första tand. Eller – Prinsen, mamma är hemma! Jag tycker att det är oerhört obehagliga smeknamn. Kan inte ni föräldrar kalla era barn för deras riktiga namn? Är tanken att dessa smeknamn ska hänga med en längre tid? Det kan ju bara bli obekvämt när ungen är 16 och tar hem några polare och hans föräldrar ropar: ”Prinsen, maten är klar!” Hur gör man när ungen får ett syskon av samma kön? Blir det en hovdam eller en knekt? Jag förstår inte.
• Varför ser amerikaner utevecklingsstörda ut när de hyllar sig själva och sitt land? Frågan uppstod när en stor trupp människor tågade fram till Ty Pennington i Extreme Makeover – Home Edition och ville hjälpa till att bygga.
• Varför kan inte vita människor dansa? Denna fråga har visserligen tjatats ut förut men jag tycker fortfarande att det är konstigt att alla svarta, latinos etc svänger de lurviga mycket taktfast så fort lite musik sätts igång medan vi svenskar står och gungar lite generat till Tomas Ledin. För övrigt vet jag inte hur det ligger till med danskunskaperna i exempelvis Kina och Japan.

Jag har tillbringat en stor del av dagen med att planera Nyårsfesten. Den ska bli perfekt. Menyn håller på att ta form, liksom inbjudningarna. Det kommer att bli en skön mix av roliga människor som alla kommer att bidra med både delar av buffén och schysst stämning med sin närvaro. Dessutom kommer festen att hållas i en helt nyrenoverad lägenhet här på Södermalm. Sweet.

Dis-moi med Faudel är kvällens Raï-soundtrack. Algerisk Raï får mig alltid på gott humör. Det påminner mig om mitt år i den franska södern.

Hurra för mig för jag har namnsdag idag! Ska iväg till Mia och fira med lite glögg.

Nu kommer Lika som bär – Malin edition. Dessa damer har jag blivit jämförd med rent utseendemässigt de senaste tio-tolv åren. Frågan är: vad tycker ni? Själv har jag svårt att se likheterna men så är det väl alltid med en själv.

Tjejen som spelade Valery i Beverly Hills 90 210.

Allas vår Ginger Spice.

Och slutligen Jennifer Anniston.

Denna lördag har gått i inredningens tecken. Vi har plöjt igenom halva Stockholms lamp-, bad- och köksbutiker i jakt på småsaker som behövs i lägenheten. Niklas avskydde självklart mina lampidéer och sa att de var fula. Sedan tyckte vi att 1600 kronor var för dyrt för en toalettborste. Urban Outfitters var som taget ur en dålig dag i helvetet vilket innebär att det var 25000 idioter som skulle köpa julklappar samtidigt. Vi pallade ungefär fyra minuter där innan vi vandrade vidare. Nu visade jag precis mina lampidéer från Ikea. Niklas hatade dem också. Jag är tydligen dålig på det där med belysning.

Är det bara jag eller är ser inte Daniel Radcliffe aka Harry Potter ut som en ung och oförstörd Pete Doherty?

Allas vår älsklingsheroinist – hete Pete.

Den oskyldige trollkarlen Harry som räddar världen.