Mia, Niklas och undertecknad har nu tillbringat några timmar ihop på ungefär en kvadratmeter. Vi har under tiden haft två glada polacker i köket som sågat och bankat. Vi har roat oss med att ta foto på varandra när vi gör fula miner, dricka Coca cola vilket har lett till några besök på McDonald’s toalett (ja, jag vet att jag tjatar om toaletten men det är inte lätt att ha en bortskämd urinblåsa) och komma fram till absurda strategier för att inge badrumsteamet högre arbetsmoral. Sedan skulle N bjuda de flitiga kökspolackerna på McDonald’s och undrade vad de ville ha. De svarade: ”Burger”. ”Stackars folk som kommer från forna Sovjet och inte förstår kapitalismen”, viskade jag elakt. Sedan tog jag tillbaka mitt trångsynta uttalande och funderade på att bli god vän med ex-kommunismens invånare. Nej, nu ska jag gå och låta piskan kittla det feta badrumsteamets nackar. 

Nu bär det av till lägenheten för att bära lite saker eftersom den nya diskmaskinen och kyl och frys kommer idag och behöver plats att stå på. Jag drack just upp en stor kopp té så jag ska be Mia sätta en kateter så jag kan kissa när jag vill under tiden vi befinner oss i lägenheten utan toalett. Smart tänkt.

Skinnjackan är införskaffad. Jag behövde bara springa, knuffa några ungdomar, svettas igenom några mobilsamtal och ljuga och hota personalen. Mina shoppingrundor är korta men otroligt intensiva för att inte säga aggressiva. Som en äkta MC-knutte mötte jag upp N för lunch i asiatisk anda. Han imponerades självklart av min nya tuffare stil. Jag insåg däremot genom en blick i ett skyltfönster att min bak såg ut som en afrikansk stambak i den korta jackan. Jag tror att man till och med kan ställa en vas på baken och den skulle stå kvar. Om man gillar snittblommor kan det vara mycket praktiskt ställe att ställa dem om man bor i studentrum. Dock är ägaren av baken mindre nöjd med insikten.

Eftermiddagens regniga self-pity-soundtrack är Why Does it Always Rain On Me? med Travis.

Till helgen är det Malin och Anna-dagarna. Alltså det är min och min lillsysters namnsdagar dagarna efter varandra. När vi var små brukade mamma baka stora pepparkakshjärtan och spritsa våra namn på dem. Detta år ska dessa namnsdagar som vanligt firas. Jag vet inte hur bara. Kanske med vin. Jag tänkte först att skumpa kunde vara en bra idé. Sedan blev jag så nedslagen när jag kom på att de nya champagneglasen glömdes på Ikea förra veckan så det kanske bara blir ett modest firande. När jag var liten trodde jag att alla flaggade för mig på min namnsdag. Senare förstod jag att Nobeldagen inföll samma datum och jag inte var viktig nog för att äras med en allmän flaggdag. Men om det skulle vara någon ordning här i landet så är jag övertygad om att jag skulle bli den första privatpersonen med egen allmän flaggdag.

Igår bjöd den snälle N mig på sushi. Idag ska jag bjuda honom på middag. Jag ska grilla lax i ugnen med chili och citronsaft. Till det ska jag servera quinoasallad med färsk babyspenat och rödlök och den goda julhoummosen som jag köpte igår på Street. Känner mig redan hungrig. Problemet är bara det att N får försöka köpa spenaten själv för jag glömde handla det när jag var på Konsum.

I går kväll fick jag en Coca cola light-rush och spenderade kvällen med att städa det lilla studentrummet. Jag hittade många trevliga saker. Ett par gamla foton, ungefär ett kilo dammtussar (hur kan damm anta fast form?), en skum anteckningsbok, en saknad skiva och tre delicatobollar. Man borde städa oftare. Jag gör det ungefär två till tre gånger om året. Däremot duschar jag varje dag och tvättar håret i princip sex gånger i veckan. När jag var yngre tyckte min mamma att det var kontradiktoriskt. Ren på utsidan men med ett rum som mest liknade en soptipp var inte populärt. Jag vidhåller att det hade varit värre tvärtom. Att städa rummet varje dag och duscha tre gånger per år är ju faktiskt konstigare. I min städningsivrighet installerade jag även en elljusstake i fönstret.

I lördags planterade jag också om en växt som har uthärdat ett par år i möglig jord. Nu bor den fint. Den kommer ursprungligen från regnskogen. Ibland, när jag tror att den har hemlängtan ställer jag in den i duschen och duschar den i ljumma ångor. Det får kanske växten att minnas sina rötter (hahaha) och kanske underlättar den ibland besvärliga integrationsprocessen. Det är inte lätt att vara Malins krukväxt i ett öststatsliknande studentbostadsområde. Några somrar har jag också tagit med min krukväxt ut till en bänk så den får sitta i solen ett tag. Det tycker den om.

Idag blev det en tur till Streets julmarknad där jag provåt mig igenom det mesta. Fastnade för en hoummos som jag investerade i för 20 kronor. Det kändes mycket juligt. Nu är det första adventsglögg som gäller hemma hos Mia som har tänt ungefär fyratusen ljus. Saffransbullar och peppakakor med glögg borde ju få vem som helst i julstämning.

Jag har varit på vernissage på Östermalm idag. Tavlorna var inspirerade av ångest, heroinister och självmord. Mycket upplyftande. Kom inte ens för mig att dricka sedvanligt vernissagevin.

Igår hittade jag åtminstone fem bröllopsklänningar från Viktor & Rolf på H&M Hamngatan. Jag trodde att de skulle vara köpta och slut överallt vid det här laget. De var i min storlek och såg ytterst tjusiga ut. Jag råkade nämna det för Niklas som fick något panikartat i blicken. Jag är rädd att jag genom en enkel kommentar satte hans hjärna i spinn. Tänk om han känner sig tvungen att ordna ett tvångsbröllop nu? Jag ska nog säga att jag inte passar i rosetter så kanske han kan släppa det.