Det känns som att det är lite passé att klaga på snön. Men jag orkar inte mer. På riktigt, alltså. Igår morse satt jag fast i tunnelbanan på bron mellan Skanstull och Gullmars. Sedan tömde de tåget på Gullmars och där fick jag stå och dö av köld tills nästa tåg kom och körde i en kilometer i timmen till Globen. Och all den här snön tillsammans med stormvindarna skapar ju vallar på konstiga ställen. Man kommer exempelvis inte ut genom vår port. Sedan finns det tio meter trottoar vid oss där man får pulsa till låren i snö. Och detta är innerstaden.

Min syrra Anna tog ett flyg till Barcelona och satt enligt uppgift ute på terrassen hela eftermiddagen igår. Ett bra val om jag får säga själv. Här handlar vi mycket grejer och låser in oss och tänker inte lämna lägenheten förrän måndag morgon.

Varför alla som bor det allra minsta söder om Stureplan hatar mig ikväll? Nej, det är inga konstigheter, bara jag som alldeles för högt sjunger Belle & Sebastian på tunnelbanan när alla andra lyssnar på Rhianna i lurarna. *get me away from here I’m dying*, på riktigt alltså.

”It is mightier than swords
I could kill you sure
But I could only make you cry with these words”

Jag och Radar-Madeleine är på Riche efter en tur i snöstorm till Kåken. Nu: ha kul!

Jag sitter här och försöker få ihop ett gäng böcker som jag kan beställa på praktisk pocket. Men det verkar omöjligt. Eventuellt hittar jag en. Tydligen måste jag göra en old school och gå till biblo istället för att var futuristisk och köpa läsplatta. Böckerna som är svårfunna (och som jag gärna vill ha klartecken om de är läsvärda) är:

• Hundra år av ensamhet av Gabriel García Marques
• Oskuldens tid av Edith Wharton
• Hela bunten böcker i ”På spaning efter den tid som flytt” av Marcel Proust
• Varats olidliga lätthet av Milan Kundera

*har lagt Bridget Jones bakom mig*

Skrattade åt den här idag. Inte storskratt men ett mindre fniss i alla fall.

I hela mitt liv har jag förfasats och fascinerats av action. Både på film och i verkligheten. Sedan jag var liten har jag funderat ut olika sätt att lura ”The Bad Guy” om man själv skulle hamna i en våldsam knipa. Ett trick jag fortfarande tror är gångbart: att låtsasdö om någon onding försöker kväva en med en kudde i sängen. Typ sprattla asmycket med benen och sedan bara slappna av supermycket och hålla andan. För i filmer stannar de aldrig kvar så länge och verkligen kontrollerar att man dött. När ondingen pyser ut genom dörren drar man ett djupt andetag och gör ett segertecken för sig själv. *lurad*

Andra tricks jag funderat över: om det blir skottlossning i folkmassa skulle jag bara lägga mig platt fall och spela stendöd, gärna under någon som redan blivit skjuten. Sedan hade jag legat där i flera timmar och lurat tills jag var säker på att ondingarna med kulsprutor har dragit.

Med andra ord är det tur att jag varken är hemlig agent eller typ läkare då jag i så fall hade varit den fegaste i yrkeskåren.

Folk må skratta åt 18-årige moderata riksdagkandidaten Anton Abele men jag har helt vänt kappan efter att ha läst hans små pärlor av tips i DN På stans ”Hej konsument!”. Äldre och gulligare tonåring får man leta efter.

Mina personliga favoriter:

”Favoritfärg: Har alltid varit blått men grått och vitt har börjat bli nya favoriter nu på senare tid.”

”Bästa fyllekäket: Valhallagrillen har grymma kvällshamburgare!”

”Bästa förfestmusiken: Musik med puls som skapar en festlig stämning”

Läs resten av sötheten här.

Idag har jag suttit med på Let’s dance kamerarepetitioner i SVT:s gigantiska studio (där det spelas in trots att det är ett TV 4-program) och där emellan hunnit intervjua alla trevliga och oerhört dedikerade dansare i ”greeen room”. Sedan har jag skrivit en liten recension av varje danspar. Den kan ni läsa här.

Är det bara jag som har fått ”Hatten är din” – denna tidiga 00-talsviral på hjärnan i samband med det här köttklistret som det skrivs om precis överallt denna vecka?

Det är ju självklart textraden ”limma skinkbit roligt” som känns mest angelägen. Även om texten ”Välte hatten i Berts Cola au lait” alltid muntrar upp oavsett årstid eller ålder.

Update: Jag ser nu att det var ”limma skinkbit cooligt”. Det känns ju inte alls lika kul.

Förresten, gud vad jag hatar Metros horoskop. Varje dag får man en mening om morgondagen och varje dag är det något dåligt. Typ ”du är tillfreds med ditt liv men under kvällen kommer du inse att du måste välja bort någon som står dig nära” eller liknande saker. Och även om jag vet att det är typ killen som arrangerar läsartävlingen som skriver horoskopet så tror jag ändå på det. Jag tänker på det hela dagen och fasar för kvällen. Måste sluta läsa. Måste!