Om exakt en vecka är det premiär för säsong 8 av tv-serien 24. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag ser fram emot det. Tydligen kommer Jack Bauer (Kiefer Sutherland) le i ett avsnitt. Det är tredje gången har gör det på åtta säsonger. Första gången han drog på smilbanden var i pilotavsnittet och andra gången då han fick tag i sin hustrus mördare. Den här gången ler han tydligen i premiäravsnittet när han tittar på sitt barnbarn.

Saker som verkar bra med säsong 8:

– Att Kim (dottern) ska vara med. Alla verkar reta sig på henne men jag har alltid gillat henne.

– Att Madame President Allison Taylor fortfarande verkar vara president. Älskar henne!

– Att den kommer att utspela sig i New York City.

– Att Jack Bauer pratviskar om att han ska flytta tillbaka till L.A.

– Att Chloe är med.

– Att Buffy the Vampire Slayers man (läs: Sarah Michelle Gellars man) Freddie Prinze Jr spelar marinsoldat som vill gå i Jack Bauers fotspår.

Dagens frisyrinspiration: valfri bridezilla på sin stora dag. 

Man har i alla fall tur med utsikten såhär första dagen i vardagen. Nu ska jag bara komma igång med ett gräv. *kanske ska undersöka E-nummer i mat* Äh, det var visst redan gjort. IB-affär 2010-style då?

Nu inviger jag 2010 års vardag med en french hot dog på språng. Inte för att jag på något sätt uppskattar korv till lunch men det värmer i alla fall handen under tiden. 

Imorgon börjar verkligheten igen. Det var ju tre veckor som bara liksom flög förbi. Förutom en hektisk vecka i Helsingborg där utekvällarna avlöste varandra och blandades upp med julfirande, hotellbrunch, Köpenhamnsutflykt och återträffande har jag knappt gjort någonting. Jag hade ju storslagna planer på utgång mitt i veckan, långa fikor, lite planlös shopping och annat livsnödvändigt. Istället har jag mest suttit inomhus med filt och tittat på Buffy. Och beundrat alla mina julklappar givetvis.

Melankolin som uppstår då ledighet övergår i vardag sammanfattas kanske bäst av Broder Daniel. Dessutom vet jag inte hur många kvällar i Helsingborg som man stod och marscherade på stället med en arm i luften till just den här låten under julveckan.

Jag har förlorat all min energi. Minusgrader dränerar mig tydligen. Det enda jag har gjort idag är:

1. Googlat tandblekningsmedel och försökt jämföra vilket hemmakit som verkar mest lovande. Någon som har ett tips?

2. Suttit och spånat med min kille om hur vi ska dra till varmt land hela nästa vinter. Eller i alla fall en månad. Typ fixa så båda kan jobba på annan ort (läs: hängmatta) och typ vilja leva jämfört med att stanna här i frysboxen och hoppfullt räkna ner dagarna tills döden närmar sig. Just nu funderar vi på: Kambodja (tydligen sjukt billigt – bra middag för tjugo spänn, en öl för fyra kronor och helt okej boende för en hundring), Lamu (Kenya – fantastisk ö som ser ut som ett paradis), Zanzibar (insert låten Zanzibar med Honey is Cool), någon playa i centralamerika (då kan man till och med kommunicera med lokalbefolkningen, yay!) eller jag vet inte vad. Antagligen glömmer vi dock den här planen i maj när Stockholm är som mest sagolikt och sedan sitter vi nästa vinter och hatar oss själva och stan igen.

3. Träffat min syster Anna i tio minuter på Ringen där vi planlöst strövade omkring på H&M utan att köpa något.

4. Jobbat mig fram till Buffy säsong 7 (och passat på att se musikalavsnittet när min kille var ute och feztade med sina kompisar så jag kunde sjunga med och liksom leva mig in).

Igår kväll när jag och min kille stod och lagade mat sa han att han hade ett möte inbokat klockan 13 idag. Jag bara: ”det är ju då vi har tvättid”. Då blev det tyst i ungefär fem sekunder och sedan följdes tystnaden av ett glädjetjut. Därefter gjorde han den där segerdansen som ser ut ungefär som att man håller i en brödkavel som man sedan snurrar runt – lite som att röra i en stor gryta. Därefter utropade han något om att han hoppades på att tunnelbanan skulle vara sen på vägen hem varpå han utstötte ytterligare ett glädjetjut.

Man kan nu inte bli sur på någon som är så icke-manipulativ. Hade han ”råkat” boka mötet exakt under tvättiden och sedan lite halvfalskt sagt att ”oj, jag är ledsen att jag dubbelbokade mig – är det okej att du tar hand om tvätten?” så hade jag blivit irriterad. Men nu liksom: ful segerdans, fullkomlig lycka, ärliga glädjetutrop – det är ju nästan så man drogs med i hans glädje.

Synd bara att det var jag som fick ta tvätten.

Det bästa jag vet är när någon av ens favoritbloggare åker utomlands till en rolig plats och dokumenterar resan med vackra bilder eller smarta och roliga texter. Under nyårshelgen har det varit som julafton för mig (det där julafton-uttrycket fick mig att tänka på en av alla våra tusen skolresor vi gjorde i gymnasiet. En av våra lärare skrockade åt en hovmästare på en restaurang i Bryssel när hela vår klass trillade in en måndagkväll och restaurangen gapade tom. Han bara: ”It’s Christmas for you” på svengelska med skånsk brytning. Kyparen bara: ”No Sir, it’s September”.)

I alla fall. En resa blåser ju alltid nytt liv i en blogg – oavsett hur bra den är i vardagen. De flesta får ny inspiration av miljöombyte och foton blir alltid härligare med nya kulisser. (Förutom när jag reser och får koncentrationssvårigheter när internet är långsamt på hotellet och bilder tar tio år att ladda upp och jag bara vill ut på stan/till stranden igen).

En av mina all time favoritbloggare är Jazzhands. Hon har precis flyttat till L.A. Det finns få städer som jag är mer fascinerad av. L.A är så konstigt, utspritt och stort som Skåne, låga hus, glamour, fattigdom, drömmar, ytlighet, motorvägar och en pust av gammal Hollywoodflärd från Marilyns tid liksom. Och så får man helt plötsligt följa med en annan persons äventyr i stan. Läs Jazzhands här.

En annan bloggare som är i L.A som jag läser: Jennie Hammar (som visserligen verkar ha tagit en semester i Mexiko över nyår men det ger ju bara ännu mer bonus till resebloggandet).

Vackrast bilder tar ju Sandra Beijer på Nio till Fem. Är hon inte i London så åker hon till Moskva, Paris, New York eller Marocko. Varje gång är det lika roligt att få följa med via bilderna.

Sedan tycker jag att Sofi Fahrmans blogg har blivit så fantastisk sedan hon flyttade till New York. Det är glamour, tips på småsaker, foton på cupcakes och såklart kläder en masse. Kortfattat, kul och daglig N.Y-dos.

Det är kanske min favoritgrej med bloggar – det känns som att man får åka på resa med någon man gillar fastän man sitter kvar i ett iskallt Stockholm.

Jag kan inte blogga för att jag vägrar tjata om kylan. Tyvärr är kylan det enda jag tänker på och då uppstår lite av ett moment 22.

Igår kväll skulle jag på ett möte. Jag halkade runt i Vasastan och försökte ringa för att komma in genom en dörr. iPhonen bara: ”det är för kallt och jag tänker långsamt då”. Sedan funkar inte touch screenen med vantar. Jag trodde på allvar att jag skulle behöva svänga förbi sjukan och kapa av fingertopparna på högerhanden efteråt så de inte skulle bli svarta och sprida dödkött genom hela armen.

Idag tog jag mig otroligt nog till Skånegatan för att luncha med en av mina gamla bästisar Joanna. Jag bara: ”här går man och halkar och halvtrillar på isiga trottoarer, sen har man halsbränna och ont i ryggen och fan…” och så tittar man på henne och hon har fyra veckor kvar till förlossning och man bara: ”äh, det var inget”.

Vi åt i alla fall rödcurry (excellent val vid magkatarr för övrigt), snackade ihjäl oss, gick till Gildas för en kaffe och promenerade till Götgatan och sa hejdå. Där mötte jag min kille och vi kollade akademibokhandeln på Skrapan. Älskar bokhandlar. De har dessutom massor av magasin.

Tyvärr hämtade min kille ut 21 timmars cykel-DVD på posten som han nu tittar på. Jag sitter i DVD-kö med Buffy säsong 6. Önskar jag hade en till tv. Och ja, jag skulle ju kunna ta en av laptopsen och gå in i sovrummet och titta så men det är så trist med liten skärm och det känns så studentrum att ligga i sängen och kolla.

(Men nu sa han precis: ”vill du inte titta på lite Buffy nu? Jag har ju redan sett en hel skiva.”)

Ja, jag vet att dessa foton snart har ett år på nacken men är det inte kul att någon har upptäckt att Shiloh Jolie-Pitt och Jared Leto har samma klädstil? Nu undrar man bara när Jared ska börja anamma den lite plastiga riddar-trenden.