Hört på vårdcentral:

Man: Hej, jag behöver svininfluensavaccin nu.

Sköterska: Än så länge vaccinerar vi bara riskgrupperna.

Man: Fast jag tillhör ju riskgrupperna – det är därför jag är här.

Sköterska: Okej, vilken riskgrupp?

Man: Jag är ju egen företagare.

Sköterska: Fast det är ju inte en riskgrupp.

Man: Jo.

Sköterska: Nej.

Man: Får man fråga vad en riskgrupp i så fall innebär!?

Sköterska: Hjärt -och kärlsjuka, personer som behandlas mot cancer, människor med lungsjukdomar exempelvis.

Man: –

Jag kan förresten inte ens beskriva peppen jag känner inför New Moon-biobesöket på lördag. (Förutom att New Moon råkar vara den sämsta boken och jag egentligen hellre hade sett Eclipse och Breaking Dawn direkt).

Robert Pattinson på premiären i L.A igår – bild: justjared.buzznet.com

Idag skvallras det ordentligt om journalisten som åkte fast för kokain på The Lab. Min första reaktion på den nyheten lät så här: ”Hur tänker man när man riskerar sitt rykte genom att visa sig på The Lab?”. Sedan tänkte jag en gång till. *ytlig*

Idag åt jag lunch med en viss journalist som även är krogrecensent och intervjuade honom om en viss bok. Aldrig i mitt liv har jag blivit så bortskämd och pjoskad med av serveringspersonal som när de såg att han satt vid bordet och moleskinanteckningsblock och pennor låg framme.

Den här veckan började med gasen i botten så att säga. Det hjälpte nog inte att jag igår ikväll placerade mig i biostolen och såg 2012 heller. Där satt jag i två timmar och fyrtio minuter och höll krampaktigt i båda armstöden med hakan någonstans i knähöjd och puls på 250 slag i minuten. Sedan småsprang jag till Akki och köpte Stockholms bästa sushi som jag tog hem och åt på under minuten. Nio bitar. Efter en sådan där film där det alltid rör sig om tio sekunder innan man dör så är man ju lite inne i det där tänket. Fortfarande har inte den känslan lämnat mig.

Dagens bästa krönika är skriven av Terri Herrera om 70-talisternas vurm för barnsliga aktiviteter och intressen. Herrera menar att 70-talisterna mår så dåligt som det är och då behöver ha lite kul på väg in i väggen.

/70-talist som älskar Twilight, Robert Pattinson, lasersvärd och heliumhamstern på iPhone och löjliga youtube-klipp

Frisyr jag försöker skapa nu trots att mitt hår vägrar tuperas (vad glada ni som har lite, lite fall i håret): Alexander Wang-flätan som alla tjatar om den här hösten. *blev ej likt*

En blogg som jag avgudar är My Parent Were Awesome. Den går ut på att läsarna skickar in bilder på sina föräldrar (eller mor -eller farföräldrar) när de var unga. Tanken bakom är den här:

Before the fanny packs and Andrea Bocelli concerts, your parents (and grandparents) were once free-wheeling, fashion-forward, and super awesome.

Alltså är tanken att hylla ens föräldrar som faktiskt en gång i tiden var de som hade koll, var unga och ursnygga. Det är helt underbart att få titta in i andra personers gamla fotoalbum på det här sättet.

Själv har jag inte så många foton från när mina föräldrar var unga här i Stockholm – hemma i Helsingborg finns då fler. Däremot satte jag ihop två foton jag har digitalt till ett litet collage och skickade in precis. Sedan får vi se om mina föräldrar dyker upp på den bloggen med det här fotot:

Läs bloggen här!

Tecken på att man har blivit äldre och mindre ängslig:

Förr lade jag ner otrolig tid på att hitta musik som jag gillade – allra helst skulle bandet komma från en brittisk by och vara osignat med en raspig demokassett. Om någon annan, oavsett om det var Andres Lokko i Pop eller indiekillen i parallellklassen började tala om detta band blev man sur och missunnsam och slutade lyssna på det bandet ”för att de har blivit så kommersiella”.

Nu blir jag skitglad av festivalyra – ni vet känslan som uppstår när den spanska DJ:n slänger på en spansk schlagerhit och alla dansar den inövade dansen och sjunger med tillsammans. Eller att bara gilla hitsen från indiebands album. Eller dö av lycka när de bästa åttiotalslåtarna spelas. Och att när man väl hittar ett litet obskyrt band som är jättebra är ens första tanke att dela med tipset till precis hela världen så alla får ta del av känslan.

Herregud. Jag har gått från att vara The Dublin Castle à la 1994 till Finlandsfärjan

Om man vill ha det lite roligt ett tag kan man alltid surfa in på Photofunia.com och ladda upp ett foto av sig själv i roliga miljöer. Min favorit är dagstidningspaparazzifotot på mig och mina systrar.