Den här etikettsfrågan var rolig. Magdalena Ribbings svar är ju som alltid hemskt underhållande att läsa. Särskilt svaret på denna!

Fråga: Jag har ett problem som jag tror jag delar med de flesta singelkvinnor. Ibland har man övernattande gäster av motsatt kön, och de brukar vilja lämna sitt ”bomärke” i form av en för dem reserverad tandborste. Men om de kommer sällan, och dessutom inte är ensamma om att hälsa på, så blir det snabbt en försvarlig mängd nästan oanvända tandborstar att hålla reda på. Så min fråga är: Är det comme-il-faut att bara ha en enda tandborste? Gästerna lär ju inte märka någon skillnad?

Magdalena Ribbing

Om ni är sugna på att se lite fransk restaurangmat så får ni kika in på min matblogg. Det kommer fler middagar efter hand!

I förrgår kväll – när jag skulle flyga hem så satt jag och min kille vid gaten i sköna fåtöljer när de plötsligt började släppa på folk på Stockholmsplanet. Då kom jag på att jag var urtörstig och tänkte bara springa bort till en toalett för att fylla på vatten i min vattenflaska som jag kunde ha på flyget. När jag äntligen hade hittat en toa så fanns det bara varmvatten och det var jag inte så sugen på att dricka. Istället letade jag upp en kiosk och frågade där om de tog kort eftersom jag inte hade en enda euro kvar. De nickade men sa att de stängde om tio minuter så jag fick skynda mig. Jag tog en flaska vatten ur kylskåpet och ställde mig i kö. När jag kom fram sa kvinnan att jag var tvungen att köpa för fem euros om jag skulle betala med kort. Jag sa att då ville jag inte ha något alls trots att hon propsade på att jag skulle ta två flaskor vatten och en chokladbit. Då tittade hon på  sin chef som också stod bakom disken och han nickade – de gjorde ett vänligt undantag för mig och mitt vatten.
Vid det här laget var jag hemskt stressad eftersom klockan tickade och gaten borde vara tömd. Kön bakom mig hade också växt sig lång och under tiden expediten drog mitt kort så betjänade hon nästa kund. När jag äntligen fick mitt kvitto så sprang jag bort till gaten och där satt min kille helt ensam och undrade var jag hade tagit vägen. Vi kutade på planet, lade upp väskorna i hyllan och spände fast oss. När boardingen var completed kommer det en dräktklädd, flygplatsarbetande kvinna på planet som bestämt stegar fram mot rad tjugo och ropar: ”Je cherche le passager Collin”. Jag bara: ”Eh, c’est moi!”. Sedan var jag tvungen att legitimera mig för att visa att jag verkligen var passagerare Collin och därefter lämnade hon över mitt visakort som jag då uppenbarligen hade glömt i den där kiosken i all stress.
Jag blev helt chockad. Först för att det var pinsamt att ett helt plan glodde på den slarviga passageraren Collin, sedan för att jag fick panik över att jag nästan glömde visakortet i Paris och slutligen för att de som arbetade på kiosken och denna flygplatskvinna på under fem minuter hade lyckats lokalisera mig, hitta mitt plan, springa bort till rad tjugo och ge mig mitt kort. Sjukt effektivt jobbat!

Så här ser det ut när jag och min kille reser till Paris i fem dagar. Lillebror och storebror resväska liksom. Ni kan ju gissa vem som packar i den stora. Jag kan meddela att den går strax ovanför midjan i höjd och är urjobbig att släpa i tunnelbanor utan rulltrappor.

I Frankrike lagar man tydligen Malin. Och så klagar folk på att kineserna äter hund.

I lördags, när vi kom till Paris så drog vi ut till La Défense för att spana in lite skyskrapor och sedan shoppa lite på det enorma köpcentrat Quatre Temps. La Défense är kanske det närmaste Manhattan vi kommer i Europa och det är svindlande att stå där på La Esplanade de la Défense och kika upp i skyn på alla byggnader. Sedan är det ju också coolt att triumfbågen ligger på en rak linje från La Grande Arche (se sista bilden). Dock var stämningen en aning spöklik då det knappt syntes till några människor eftersom det var lördag eftermiddag och alla kontor var stängda.

Här sitter jag på Amelie från Montmartres favoritcafé Les Deux Moulins på Rue Lepic i Paris och tar mig en kaffe. Inte så dåligt onsdagsnöje. Ikväll flyger jag hem och landar en minut innan midnatt. Nu är det dags för lunch.

Bor man i ett bra område i Paris om man det står en man på gatan som har byggt en grill av en kundvagn och säljer grillade majskolvar?

Tja. Jag är vaken i alla fall. Klädd också. Har inte hunnit borsta varken hår eller tänder ännu. Har sovit en halvtimme och legat och vridit mig resten av kvällen/tidiga natten. Men vad ska man göra? Nu – I’ll go to Paris, shoot some heroin and fuck with the stars. Eller kanske mer – jag drar till Paris, dricker en massa vin från billiga pichets, hänger på indiebar och shoppar (och hoppar heroinet och stjärnorna). Men ändå – not so bad! À tout à l’heure!

Den här likören hade min kille handlat på sig och ikväll tog jag mig ett litet glas. Det var urgott. Det är en amaretto cream – det vill säga typ 17% -ig, krämig likör med smak av mandel. Påminner om sådana där goda italienska biscotti fast i flytande form och med alkohol. Trots att det antagligen klassas som en tantdryck kan jag varmt rekommendera ett glas (eller tre).