Äh, jag har så trist efter en kväll då min kille valde tv-program (idol, (orkar inte en säsong till! Avskydde det redan efter första. Nej INNAN första säsongen) Vem kan slå Filip och Fredrik, (Jag är så trött på dem nu – överexponering någon? Dessutom hatar jag tävlingslekar i tv) och slutligen Top Gear (what to say?)). Så nu går jag och lägger mig med min deckare och hoppas på att få sova bort tristessen.

Idag är jag trött på Stockholm och Sverige. Det är grått, kallt och trist. Jag räknar dagarna tills vi drar till Paris. Eller vid närmare eftertanke så försökte jag räkna dagarna när jag skrev föregående mening men huvudräkning har aldrig varit mitt ess i ärmen så jag är inte helt övertygad om hur lång tid det är kvar. Vi åker i alla fall den fjärde. Uppenbarligen för lång tid dit för att kunna räkna ut hur många dagar det rör sig om. Har jag tur kommer jag i mina supertajta jeans innan dess. Minus åtta kilo säger vågen nu. Det firade jag med en portion marängsviss.

Jag har länge velat ha en egen ö. Nu ser jag att man med lite pengar på kontot i alla fall kan skaffa sig ett tröstpris – en semester på en egen ö. Jag drömmer om att få tillbringa några veckor i tropiskt klimat på min egna ö, med havet utanför huset, långa vita stränder och någon glad lokalbo (givetvis från grannön) som grillar fisk, serverar ris och grönsaker, skär upp exotisk frukt och lägger ut vackert på stora fat och mixar goda smoothies till frukost. Tänk att få vara där med hundra olästa pocketböcker i den snidade bokhyllan och börja varje förmiddag med passionsfruktssmoothie och en promenad längs stranden. Sedan tar man en bok och sin sunbed och ligger och pressar lite och avbryter med några dopp i det turkosa vattnet. Sedan serveras lunch – kanske ett grillspett med marinerad, nyfångad scampi och kokosris. Sedan kanske man tar en till liten promenad innan duschen och middagen som avnjuts på verandan ackompanjerad av vågornas kluckande och en svart himmel med miljontals stjärnor. Så sitter man där i en strandklänning med ett glas vitt och bara njuter. Kanske låter jag en massör komma typ varannan dag också. Sedan skulle man vara helt utvilad och harmonisk och stå ut lite i vardagen igen. Innan man ger sig av på nästa ö-semester.

Om jag hade varit, ja lite mer modellaktig så hade jag nog kört den här looken på någon häftig skiva. Jag är ganska besatt av svart och spets sedan urminnes tider. Urringningar har också varit min melodi. Dock inte av den här kalibern. Håret gillar jag också. Jag försökte mig på en liknande variant i Spanien nu i augusti med min syrras coola vågtång. Det blev ashäftigt. Sedan älskar jag blandningen svart/rött/vitt och den här outfiten plockar åtminstone två av tre. Men jag hade nog valt att minska urringningen något, satt på ett knallrött läppstift åt det orangea hållet lite. Och behövt gå ner ungefär hundra kilo i vikt. Och åka till Kina där man kan göra sådana där smärtsamma benförlängningar då de liksom bryter benet på sjukhus och sedan skruvar och donar i typ åtta månader. Annars så!

Bild lånad härifrån

Min äldsta killkompis från vår spanska by lade precis upp några foton från en rolig kväll i hans gamla lägenhet sommaren -01. Den där sommaren använde han nalleöron som bästa flirtknep. Jag vet inte hur många tjejer han fick på kroken med hjälp av dem där. Här testar jag öronens attraktionskraft på en bild. Och shit, vilket långt hår jag hade också!

Det finns lite nya middagstips ute på min matblogg nu. Titta gärna in! http://matamig.blogspot.com

På lördag ska vi på 90-årsskiva. Det är the old granddad som bjuder in till smokingfest på Rådhuset borta i Uddevalla. Så på lördag morgon ska vi packa in mig, min kille och mina två systrar och köra rakt genom Sverige till västkusten. Min pojkvän ska klä ut sig till James Bond och se ut ungefär såhär (fast med lite mer biker-look med tanke på hårlängden och skägget). Själv ska jag klämma mig i ett turkost slinkigt fodral (tack Gud för de sex kilo jag tappat med hjälp av salmonelladieten!). Enligt gällande rykten ska det bland annat serveras hjortfilé. Det är ju anledning nog för att resa femtio mil. Sedan måste jag förnedra mig lite med resten av släkten och sjunga egenkomponerade sånger och allt sånt som hör 90-årsfester till. Men kul ska det bli.

Igår var det ju en massa rubriker om ”En folkkär artist i 40-årsåldern” som anhölls misstänkt för att ha misshandlat sin fru. Idag menar frun att artisten är oskyldig och att hon antagligen har skadat sig själv. Det vore ju självklart fruktansvärt om artisten sitter oskyldigt anhållen, men minst lika obehagligt är det ju om frun förnekar hans inblandning om det nu var han som misshandlade henne. Men såhär säger frun själv. Ibland är bloggar bra när man vill göra sin egen röst hörd bland allt skvaller som cirkulerar.

Gårdagens andra rubrik handlade om en känd artist som misstänktes för våldtäkt på en 15-åring på en gymnasiefest. Idag rasar denna artist över rubriken ”våldtäkt” när det i själva verket bara var sexuellt tvång. Eh? Jag tror inte att den 15-åriga tjejen som blev utsatt känner någon skillnad mellan våldtäkt och sexuellt tvång. Övergrepp som övergrepp. För er som är nyfikna kan jag meddela att det den kända artisten har varit i blåsväder förut. Eller jaja – här har ni länken till hans blogg och så får ni läsa hans version där.

Nej, nu ska jag kolla om min expojkvän/numera vän lyckas bli stjärna i Japan tillsammans med sin polare på en månad. Om någon kan så är det han liksom.

Det känns i min kropp och i mitt psyke som att jag under helgen har sprungit ett marathonlopp. Det enda som jag har gjort är att organisera och genomföra en middag för tio personer (någon som börjar bli trött på mitt tjat?). Men herremingud vad det tydligen tog på krafterna. Jag är helt slut. Vinkade precis hej då till mina föräldrar som nu styr kosan mot Skåne igen. Ni människor där ute som har era föräldrar inom rimligt avstånd kan skatta er lyckliga. För oss blir det intensivumgänge i något dygn, sedan bara telefonsamtal till nästa intensivumgänge. Turligt nog lyckades jag dock få loss min mamma i ett par timmar under gårdagens eftermiddag (det bor ju två systrar till här i Stockholm så man slåss lite om uppmärksamheten så att säga). Vi gick på Bondens marknad, åkte in till stan och hängde i Hötorgshallen, gick och lunchade och hade det riktigt mysigt.
Nu ska jag dock försöka hela min sargade kropp/psyke genom att lägga mig i sängen eller soffan och läsa i ”Hälsningar från ondskans axelmakter” som jag har fått låna av min syrra Anna.