Äh, jag måste gå och knyta mig nu. Jag råkade bara fastna framför tusen resesajter och började snickra ihop weekendresor till Paris. Idag lider jag av en enorm Frankrikesaknad – en abstinens. Det var alldeles för länge sedan jag var där. En gång i tiden bodde jag ju till och med i landet med de godaste purjolökspajerna för en spottsyver, den mest underbara fisksoppan med rouille, krutonger och riven ost och den lättdruckna Beaujolais nouveau som serverades gratis i universitetets lunchmatsal den tredje torsdagen i november. Alltså tog resesajterna över min själ och fick mig att glömma tid och rum vilket gör att klockan nu är alldeles för mycket. Jag började fundera på att sticka till Paris över min trettioårsdag i april men hittade inga resor till fyndpris. Då gick jag över på Romresor. Weekendresor – alltså vilken tillrättalagt sätt att resa på. Förr hoppade folk på tåg och plan till olika europeiska destinationer och sov på kompisars kompisars solkiga madrasser och hade kul. Nu har man helt uppenbart blivit gammal och letar weekendresor på städade hotell. Å andra sidan hyser jag inte längre någon enorm längtan efter att knoppa på någon halvokänds nämnda solkiga madrass och inte kunna sova för att lägenhetskamraterna röker hasch, spelar bongotrummor och lyssnar på Bob Marley halva natten. Trettio var det jag skulle fylla. Och roomservice passar bättre in på den siffran.

Min favoriträtt – Soupe de poisson avec croûtons, sauce rouille et du gruyère râpé

Idag tog jag en långpromenad med min lillasyster Mia. Vi strövade omkring på Söder och kollade in hippa babykläder, gick igenom Cajsa Wargs olika såser och röror, fick ett mobilsamtal där en hel förlossning berättades, tog två kaffe to go och skämtade som vanligt om crystal meth och det humoristiska med att röka det ur en glödlampa. Sedan gick vi till nya gallerian i skatteskrapan och kollade alla butiker. Sedan fick jag blodsockerfall och gick hem. En fin eftermiddag i ett soligt Stockholm med andra ord.

Jag har alltid varit förtjust i DN På stans lilla ruta som heter Hej konsument! Där får man i bästa fall något bra stockholmtips och i värsta fall ett skratt för att någon vill visa sig pretto. Därför tänkte jag (eftersom jag aldrig blir tillfrågad själv) – skriva en egen hej konsument här på min blogg.

Namn: Malin Collin
Senaste impulsköp: En mascara – Define-a-lash Maybelline.
Bästa promenad: Runt östra delen av Södermalm – även kallad SoFo.
Äter lyxmiddag på: Är hemskt sugen på att testa Esperanto, annars äts de flesta lyxmiddagarna hemma.
Favoritgata: Skånegatan för de uppenbara anledningarna, Bellmansgatan för de vackra husen och nedre delen av Birger Jarlsgatan på helgkvällar för storstadskänslan.
Bästa förfestmusiken: Boten Anna eller gamla 1990-tals indiedängor om man känner för att han bättre smak.
Reser helst till: Min by i Spanien.
En bra gå bort-present: Kryddmixar med inbyggd kvarn som går att köpa på vilken Ica som helst.
Favoritlyxartikel: Pata negra, champagne och Ole Henriksen-produkter.
Älsklingsljud: Vågor mot strand.
Senaste upptäckt i Stockholm: Vårt numera favorithelglunchställe Café Arrivo i korsningen Södermannagatan/Gotlandsgatan. Himmelsk pasta.
Favoritgalleri: Galleri Kontrast.
Favvosajt: www.perezhilton.com
Här bjuder jag mamma på middag: Hemma med en massa skaldjur, saffran, pasta och vitt vin.
Fikar gärna på: Chloe på Östgötagatan. Goda frappés.
Favoritfärg: Svart.
Rockstjärna jag vill träffa: Robert Smith i The Cure.
Favvoskor: Flipflop eller stövlar.
Klädkonto per månad: Extremt litet eller i alla fall extremt varierande.
Mest överskattade affär: Monki – jag vill alltid gå dit men hittar aldrig något jag gillar.
Mode jag aldrig vill se igen: Otympliga, tältliknande byxklänningar à la Kelly Taylor (men egentligen vill jag säga ”inget” då jag har en tendens till att ständigt sätta på mig kläder jag en gång har sagt att jag aldrig för mitt liv skulle sätta på mig igen).
Bästa fyllekäket: Liten hamburgermeny på grillen.
Dansar helst till: Indiehits, vidrigt dåliga spanska hits och Britney à la 1999.
Senast gnolade: Love is blind med Pulp.
Bästa diktsamlingen: Någon som jag läste för hundra år sedan av Stig Dagerman. Minns flera dikter fortfarande och har i ärlighetens namn inte plöjt igenom särskilt många diktsamlingar annars.

Jag känner mig mycket tom när jag inte har en hel tv-serie att plöja igenom med hjälp av illegal nedladdning. Den senaste serien jag dygnet-runt-kollade var Heroes säsong ett. Imorgon börjar dock säsong två i USA men då kommer man ju bara att få ett avsnitt i veckan att kolla på och det uppfyller inte min dygnet-runt-kvot. Innan dess kollade jag igenom alla Buffysäsonger (vilket i och för sig inte var första gången), dessförinnan Big Love, Jericho, Lost och jag vet inte vad. Vid det här laget borde ni förstå vilken typ av tv jag gillar och därför ber jag er nu, kära läsare, ge mig era bästa tv-serietips till en abstinensfylld tv-kvinna. Six feet under, kanske? Ge Dexter en chans till, trots att jag inte gillade de första fyra avsnitten? Help!

Idag har jag ont i ryggen som vanligt men tänker tvinga iväg mig på lite motion eftersom jag råkade räkna ut mitt nya BMI med mina nya kilon. Det blev en alldeles för hög siffra vilket var dystert och mycket nedslående. Nu är jag mest förundrad över hur snabbt det där BMI:et kan öka. Hell, jag brukar ju ligga på 20. Nu ligger jag på onämnbar siffra. Annars är jag lite sur för att jag har läst ut den sista Milleniumboken av Stieg Larsson vilken innebär att jag måste säga adjö till spännande svennebananlitteratur och ge mig in i de intellektuellas skara igen. Annars är det väl ganska fint. Har ett projekt senare i eftermiddag: att kolla in nya Skatteskrapans galleria som öppnade i torsdags. Annars ska jag mest knega vidare med det jag redan sysslar med.

Min kille har just tagit körkort. Nu har han fastnat på varenda sida på internet som har med ”bil till salu” att göra. För ett litet tag sedan hittade han en billig bil som han tyckte var ”mycket bil för pengarna” så att säga. Jag tittade på bilden och sa att om man ska köra den där bilen på stan måste man ju har rånarluva på sig. Eller jag uttryckte det mer som: ”det är ju inte den typen av bil man helst cruisar runt Stureplan med”. Sedan skrattade jag högt. Då blev min kille sur på riktigt och tyckte att jag var en ytlig tönt. I guess I am.

En miljöbil? Då behöver man åtminstone inte betala vägtull.

Helgen på landet kommer här –

Torpet och lite av vårt färdmedel, svampplockning som slutade med lite lingon -och blåbärsfynd, jag står i köket och gör running man, frukost med levande ljus och sötaste hunden.

Vi sitter här och slåss om låtar som ska spelas på 30-årsbalunsen på fredag. Mitt i allt musiktumult insåg jag att jag faktiskt äger en gedigen Pulp-samling med EP-skivor, maxisinglar från London och riktigt gamla album från långt, långt innan de slog igenom. När ens skivsamling och en själv helt plötsligt bor på samma plats finner man fina guldkorn. Som Eurodisco med Bis. Vilken popdänga! Till den melodin har mången bardisk i spansk by blivit dansad på. Den enda låten vi hittills har enats om är Poison med Alice Cooper. Men den är också en pärla från mellanstadiet.

Jarvis – I love you and your tiny mouth!

Kom just hem från landet. Igår morse vaknade jag (eller blev väckt ska jag säga) runt sju, halv åttatiden av en hund som sprang över min kropp från fötter till huvud och upptäckte där att det fanns ett ansikte att slicka. Denna ”springa-slicka i ansiktet”-ritual pågick i någon halvtimme innan hunden fick sällskap av fyraåringen som sprang omkring och virvlade runt mitt huvud och trots öronproppar hörde jag varenda barntjut. Ingen mer sömn med andra ord. Efter frukosten stack vi ut i svampskogen. Således befann jag min i snårig, mossbeklädd vildmark vid 10 på morgonen. Det var i särklass det sjukaste jag har varit med om. Mitt dygn brukar inte direkt innehålla den typen av aktivitet och särskilt inte vid den tiden. På eftermiddagen insåg jag att min kille inte är något husband material då han rävsov i fyra timmar för att slippa leka med ungarna och jag fick – istället för att ligga i lugn och ro i soffan och läsa min bok – underhålla barn som inte ville leka på egen hand. Jag hatar att leka. Det försökte jag förklara för fyraåringen men han vägrade fatta.

Helgens mest återkommande mening: Du har bajsat på dig! (fyraåringens skitkassa humor som totaldissades av mig och min kille – vi hävdade att han behövde nytt material till sin stand up, att det där var gammal humor, att han tappade bort punchlinen. Då stirrade han bara på oss och sa: ”bajs, prutt, kiss”. Vi gav upp).

Helgens näst mest återkommande mening: NEJ!!! Du får INTE! (Ungefär allt som fyraåringen gjorde möttes med dessa ord).

Annars har vi fått jättegod mat, jag bakade äppelpaj, vi fick frisk luft och några kantareller som vi åt till förrätt på toast igår. Nu ska jag byta kläder och ge mig iväg på italiensk lunch med systrar och vänner.

Vi lyssnade bland annat på REM:s Automatic for the people i bilen till landet. När vi hörde Nightswimming – en låt jag inte lyssnat på sedan slutet av 1990-talet (men väldigt många gånger då) fick jag en vision av att vilja plocka ihop en barnkör, arrangera låten med fyra stämmor och låta ungarna sjunga denna Nightswimming i en kyrka med fabulös akustik, ackompanjerad med piano och cello såklar. Jag är övertygad om att det skulle låta fantastisk. Om någon av er har en barnkör så kanske ni kan låna ut den till mig några dagar.