Det blev lunch på trendish restaurang och vi tvingade även med pappa. Pappa och jag åt fisk- och skaldjurspaella och mamma ceasarkyckling. Gott. Jag tog en kaffe också men då fick pappa ett akut dampanfall och orkade typ inte sitta kvar. Sedan gjorde mamma nästan en springnota av misstag. Sedan drog mamma och jag till H&M. Vi hittade inget vi gillade. Efter det tog vi bilen till den farliga delen av stan och köpte halalslaktat lamm och grönsaker. Sweet. Nu ska jag fika med mamma. Ciao!

Nu ska jag luncha med min mamma någonstans i Helsingborg. Vi har inte bestämt plats för denna måltid ännu för det står och väger mellan olika favoriter. Som tur är gillar vi ungefär samma mat vilket inte brukar vara en vanligt sak i vår familj. Hemma hos oss serverades det alltid både potatis och pasta/ris. Normalt sett serverades det också c:a tre varianter på varje rätt (tex kyckling  – något ugnsstekt lår, någon filé i god sås och någon filé au naturel). Alla som åt hos oss tyckte att vi var konstiga men samtidigt var folk nöjda för att det fanns så mycket att välja mellan. Det enda som hela familjen äter är: fint kött tex oxfilé (4/5 hatar fett på köttet), potatis (avancerat tillagad – inte kokt alltså) och en mustig sås med mycket vin och fond (med kantarellerna BREDVID så Mia också kan ta sås). Detta är vad jag har att vänta de närmaste fem kvällarna med andra ord eftersom vi då kommer att vara fulltaliga. Fem varianter på fint kött, potatis och sås. Collins hjärnor börjar spinna. Tur vi bara ses några veckor om året så att vi resten av tiden kan äta våra egna konstiga rätter.

Sörjer Stureplans förlust av bröderna Schulman. Den där bloggen/dagboken är ju faktiskt det enda som är läsvärt på den där sidan. Alex Shulman är elak, rolig och witty  – precis vad man behöver en gång om dagen då man läser hans blogg. Jag kommer att saknar den – ordentligt!

Skånemejerier har en gourmet-crème fraîche med smaksättningen fetaost och soltorkade tomater. Trots att just den blandningen känns tämligen 1999-2000-ig så betyder inte det att den inte skulle vara god. Ikväll ska det lagas kycklingfiléer (måste passa på att äta kyckling när jag är här utan kycklinghatarpojkvännen), färsk tagliatelle och en sås på just denna crème fraîche, kycklingfond, vitt vin och örtkryddor. Jag förutspår en god middag.

Jag blev ursnygg i min nya frisyr. Den är inte så olik min gamla, men mer uppklippt och snyggare toppar. Under en fasansfull sekund trodde jag mig dock likna Annie Camden i Sjunde himlens första säsong och for the record – it ain’t pretty. Nu känner jag mig turligt nog inte som Annie längre. Gick sedan för att prova ut en ny bh. Jag väger tungt mot E snarare än D och det gör mig minst sagt deprimerad. Måste göra mig av med överflödigt fett nu!

Pappa försökte locka mig att följa med och tvätta bilen och menade att jag tyckte att det var så kul när jag var liten. Jag valde att stanna hemma, men ångrar mig lite nu. Biltvätt är ju faktiskt ett underskattat nöje.

Steg ett i min extreme makeover är genomförd. Jag är blond som vilken glamourmodell som helst nu. Det känns mycket bra. Steg två sker om ungefär två timmar då saxen ska göra sitt jobb. Vet fortfarande inte vilken frisyr jag vill ha. Jag frågade Pappa på lunchen och han sa bara: ”inte för kort”. Då sa jag att jag skulle klippa en kort kill-stubb-frisyr bara för att vara lite rebellisk såhär några dagar innan jag fyller 29. Jag tror inte det fungerade. Jag undrar om jag kan göra en egen fettsugning ikväll med hjälp av exempelvis sugrör, någon liten kniv att snitta med och ett par plastpåsar? Det vore annars ett mycket välbehövligt och framför allt billigt sätt att avsluta denna dag av extreme makover.

Kvällens låt är en halvgammal favorit som jag aldrig blir trött på oavsett hur många gånger jag lyssnar på den – Let go med Frou Frou. Kom att tänka på den igen när den spelades i The Holiday som jag såg igår, annars brukade jag nog ge den åtminstone tre lyssningar om dagen i typ ett år. Ja, jag vet att jag är en musikalisk autist.

Jag tänkte innan att det kändes som att ingen ringer mig på min mobil längre. Sedan lade jag mig i soffan i trettio minuter eftersom nattens vaka gjorde sig påmind och jag behövde stänga ögonen ett litet tag. När jag sedan kollade min mobil såg jag att det var inte mindre än sex missade samtal. Döm om min förvåning när alla samtalen dessutom hade ringts av tjusiga unga män. Jag kände mig mäkta populär och har nu talat med alla killarna som febrilt (?) försökt få tag i mig idag; Niklas (tre missade samtal), Mats (två missade samtal) och Tobbe (ett missat samtal). Sedan har jag ätit en tjusig mangomoussebakelse, urgod fisk (ej i den ordningen), pratat med en uppgiven Mia som fick lämna Arlanda utan resväska och fått en för tidig födelsedagspresent i form av en klipptid imorgon klockan 15. Page eller stubb? Lugg eller tuppkam? Vi får se var det bär.

I Stockholm hör man ibland skånska. Det är inte riktig skånska, kan jag med bestämdhet upplysa er om. Den skånskan man hör i Stockholm eller på tv är alltid en ytterst vårdad sådan. En akademikerskånska, kan man säga, där man utesluter diftonger, skånska ord och uttryck och skorrar sådär lite lagom charmigt. Så talar även jag. Efter några få timmar på skånsk mark inser jag dock att äkta skånska låter som om personen som pratar håller på att kräkas. Det tar alltid några dagar att anpassa örat igen och inte bara tro att folk skämtar när de pratar sådär.

Har ätit en påse lyxig delikatessjapanmix och mår lite därefter. Kan inte sluta.