Sweet natt… En sekunds sömnn och tusen världsproblem. Tung huvudvärk idag. Hoppas på att en Boeuf bourguinon kommer att lyfta humöret. Matlagning är faktiskt terapeutiskt. Ska bara inhandla lagerblad, små ministeklökar och en del extra rödvin sedan kan jag tillbringa några timmar vid spisen och förhoppningsvis servera mustig gryta med bättre humör.
Min synnerligen starka kräkreflex har kommit tillbaka i full stryrka. Försökte mig just på en enkel tungskrapning vilket resulterade i en sekund ifrån kaskadkräkningar. Puh, sa jag och tog mig för pannan och började minnas svunna tider i studentkorrdoren.
Jag minns den förmögne sudanesen som bodde med oss ett år som i vanliga fall lagade spännade afrikanska rätter som jag hela tiden försökte provsmaka, men också hade den mest irriterande vanan av att koka kycklingkorvar till frukost på lördagar. När jag brukade stappla mig ut för föda vid elvatiden kokade korvarna alltid som mest och odören som spred sig fick mig alltid att springa tillbaka till mitt rum för den sedvanliga sudan-korv-spyan. Det var tider det. Värst var dock koreanerna som hade en typ av torkad småfisk som de slängde ner i all mat. Jämförelse: Om vi hade ställt ut tio öppna burkar surströmming i korridorsköket under en vecka i augusti så skulle det ändå lukta som nybakta kanelbullar jämfört med vad en enda av deras avskyvärda förmultnade fiskar gjorde. Oj, vad många gånger jag under det året fick släppa all mat jag lagade och sprinta till mitt rum för den klassiska rutten-koreafisks-kräkningen.
All leva med massor av människor från andra kulturer kan både vara helt absurt roligt i den subkultur som uppstår i bostadsområdet. Det kan också vara helvetetet på jorden. Hur det än slutade så har vi alla tonvis med vansinniga historier att förtälja eftervärlden. Eller hur Jos, Anna, Katti, Susanna, Sara, Stefan and the rest?
De är tillsammans igen – mitt favoritpar av alla par. Travis Barker och Shanna Moakler. Låt nu ingen Paris Hilton komma mellan er igen! Min tro på livet återkom plötsligt av denna nyhet. Inatt kommer jag att sova gott.
Idag är en dålig dag. En värdelös dag. En dag man bara borde lägga sig under täcket och lyssna på The Cure och tänka sorgsna och elaka tankar. Inte för att det hjälper. Men det skapar åtminstone ett dramatiskt skimmer över eländet.
För att lyckas med en riktigt fransk Boeuf bourguignon krävs förutom ett gott kött, en flaska rödvin och de klassiska grönsakstillbehören, även en Bouquet garni. En Bouquet garni är en blandning av kryddor som knyts ihop och sänks ner i grytan under koktiden för att sedan lyftas ur vid servering. Den vanligaste kombinationen är lagerblad, några kvistar persilja och ett par kvistar färsk timjan. Man kan dock se variationer med purjolök och vitpepparkorn. Vanligt är att lägga örterna i en tom tepåse så de inte ramlar sönder i grytan. Jag kommer dock att köra det gamla hederliga knytknepet.
Den tredje april hoppar jag på propellerplanet och åker mot Skåne och Helsingborg. Tänkte spendera en veckas påskledighet i min gamla hemstad och dessutom fira min födelsedag. Påsken i Helsingborg brukar värma en frusen stockholmssjäl.
Solen brukar lysa mer och temperaturen brukar vara några grader varmare än i huvudstaden vid den tiden. Den första utomhuskaffen brukar intagas med vänner i Norra hamnen i lä av ett av husen och påskafton brukar vara en rolig kväll att gå ut på.
Sedan gör det ju inte saken sämre att mina föräldrar bor i en fantastisk stor lägenhet i detta söta hus, i den gamla delen av centrum, några sekunder från alla barer och butiker värda namnet.
Ni som inte har besökt Helsingborg eller bara passerat igenom på väg till Danmark borde ta en eftermiddag, helst under sommarhalvåret och njuta av en underbart fin stad. Själv kommer jag nog att passa på att ta mig en tur till det danska landet i vanlig ordning. Oftast börjar planen med en storslagen Köpenhamnsexkursion men slutar med en tjugominuterstripp till Helsingör då man upptäcker att man glömt att ta ut danska pengar och är för snål att betala avgift i Danmark vilket resulterar i att man inte kan äta något då alla ställen envisas med att bara ta Dankort och inte Visa. Då får man sätta sig på färjan tillbaka. Där kan man åtminstone sluka en röd pölse för svenska slantar.
Sådär. Nu har vi klarat av tre strömavbrott hittills ikväll. Det första höll på i en och en halv timme. Jag och N hade skittråkigt. Först tänkte vi att vi kunde samtala lite, så som jag läst att många andra par gör, men efter fyrtio minuter hade vi inte mycket mer att säga än ”jäkla ström kom tillbaka” och liknande. Vår inkompetens på samtalsfronten kan dock till viss del bero på den starka lantluften som inandades under dagen. Vi gick runt en hel sjö och den söta valpen slutade vara söt när han kom bärandes på en halvförmultnad platt skogsmus. N skrek ”ewww, en råttbebis!” vilket jag tyckte var extremt stadsaktigt och påpekade att det nog var en hederlig mus eftersom vi befann oss i skogen. Men vad ska man säga – alltför många år i Stockholm gör vem som helst råttimmun (särskilt när man ätit alldeles för många pommes och burgare vid grillen vid Slussen under sena nätter efter Debaser där råttor stora som golden retrivers springer stafett mellan grillkiosken och tunnelbanan). Nu ska jag hoppas på att strömmen hålls vid liv ett tag till och sedan sova välbehövlig sömn.
Var på fest ikväll. God mat, trevligt folk, rödvin och Nintendo Wii. Vilken stjärna jag var på bowling och inte helt urkass på golf heller. Det var sjukt kul. Nu är det dags att gå och lägga sig för imorgon ska vi till el countrysido och spendera dagen med att andas lantluft, promenera och leka med valpen.
Den här lördagen är mycket förrädisk. Genom fönstret lyser solen inbjudande. Utanför porten dör man av polarkylan och nordanvinden eller i bästa fall förfryser fingrar och tår. Gick från Ölandsgatan till Skånegatan och darrade i varje muskel och hade tårar i ögonen när jag nådde Nytorget. Gick till Tevere med systrarna och satte i mig en Nytorgsrulle. Jag fick fel innehåll. Hade bett om vanlig skinka och fick jamon serrano. The cheap woman fick alltså sin dag gjord. Köpte sedan basmatiråris på organic food store på Nytorgsgatan av en rysk kvinna. Syrran ifrågasatte ryssars kompentens inom ekologiska varor och hänvisade till deras land som kemikaliehärd eller liknande. Åkte hem – in på Vi Skantull först för en coca cola. Kvinnan i kassan hade trist nog valt en svart kajalpenna som läppenna och saknade läppstift. Jag kunde inte sluta titta.
Skulle in i duschen för ett tag sedan men lyckades på något sätt klämma ihjäl mitt långfinger mellan badrumsdörren och kylskåpet. Det hände för säkert en halvtimme sedan men fortfarande är långfingret i stort sett obrukbart. Jag fasar för en kommande svart nagel som så småningom kommer att ruttna och trilla av likt en mjöktand på en sjuåring. Tanken får världen att rämna. Jag vill inte vara en 28-åring med avsaknad av långfingernagel. Dessutom kan jag omöjligen duscha och tvätta håret med ett långfinger som i bästa fall ser stelopererat ut. Inte heller plocka ögonbryn eller sminka mig. Jag sörjer det deformerade fingret och försöker desperat skjuta fram lördagsfikan med mina systrar. Det funkar inte. Anna kommer ändå att ringa på snart med en kasse full av Svensk damtidning som vi fått i prenumerationsjulklapp av mormor. Jag för försöka ta en halvhjärtad dusch. Och irritera mig inte idag för då kan ni få se ett fuck off -tecken med svart nagel stickas under er haka.