Mamma köpte en massa grönsaker till mig och nu ska de som är kvar tillagas och bli en god fransk ratatouille – såklart med en touch av mig. Zuccini, aubergine, paprika, lök, vitlök, lite salladslök, olja, råsocker eller balsamvinäger för sötman och en svätt vitt vin för syrligheten, sedan färska tomater blandat med en lyxig flaska passerade tomater. Färska örter innan servering och det blir nog en god middag. Gott till kött eller kyckling.
Idag har jag hittills lyckats:
Resten av dagen och kvällen kommer helhjärtat att ägnas åt Ratatouille-lagning, rödvin, sotig make up, musik och Debaser.
Igår kväll gjorde jag och syrran en vettig fredagsaktivitet för en gångs skull. Vi gick vid tiotiden till Restaurangen och hängde ett par timmar. Vi snackade, lyssnade på bra musik (som det brukar vara när Mr Virtanen och Mr Pyl har ett finger med i spelet), förundrades över hur extremt liten portion kött och pommes man fick på Restaurangen (tre pommes och ett spett med c:a 2 g filé), kollade in långa ståtliga män, och drack ett par öl. Vid midnatt tackade vi för oss och åkte hem. Detta innebär att vi gjorde något kul som ändå inte höll oss vakna hela natten eller lämnade spår idag. Utmärkt. Ska hänga på Julia varje fredag från och med nu.
Jag har köpt en söt liten klänning idag. Eller egentligen är det bara en vanlig svart klänning som tusen andra jag redan har, men denna har sin tajta punkt precis under bysten vilket gör att jag med rätt vinkel och skugga nästan ser tanig ut. Tyvärr är vinkeln jag måste stå i en aning avancerad – höger höft fram, benen i kors, indragen mage och en slags böj med axeln. Det jobbiga blir att transportera mig i just den posen. Jag misstänker viss knyckighet. Eller så kommer folk bara tro att jag har ett lindrigt benhandikapp (exempelvis ett för kort ben, stelopererat knä etc) och det kan man ju leva med om man nu får se tanig ut för en kväll. Det blir jag, den lilla svarta, syrran och ett glas rött på Restaurangen ikväll alltså.
Igår bjöd jag min kille på indiskt som en försenad fettisdagspresent. ”Grattis på semeldagen i efterskott”, sa jag och serverade lammcurry med naanbröd. Sweet.
Jag har läst i flera bloggar runt om på nätet om att författarna är nyfikna på vem som faktiskt läser deras bloggar. Jag har inte riktigt funderat i de termerna innan. Jag har tänkt att de flesta som läser här (förutom de personer som jag faktiskt känner) hamnar här av en slump och klickar sedan sig vidare utan att någonsin återkomma. Sedan har jag till min stora glädje sett att många personer kommenterar och faktiskt återkommer med nya roliga kommentarer ganska ofta. Det som jag finner mest intressant är att många av de som kommenterar verkar vara helsköna tjejer som både delar min humor och kommer med smarta inflikningar. Det är jätteroligt. Min fråga till alla er där ute (för jag vet att ni är några stycken) vilka är ni? Jag är nyfiken på er.
Nu börjar helgen. Den första helgen med pengar för de flesta (utom jag då som är mångmiljonär, eller förresten miljardär, och inte behöver bry mig om sådana triviala saker). Det betyder att man troligen ska ut och roa sig på diverse utskänkningsställen i huvudstaden.
Ikväll verkar det som om kongatånget Collin kommer att dansa bort till Restaurangen och besöka Julia – vår förra favoritklubb Romeos naturliga fortsättning med Mr Virtanen bakom skivspelarna. Imorgon har det talats om ett besök på gamla Debaser. Frågan är om jag orkar med två kvällar på raken? Jag vill ju faktiskt göra något trevligt på dagarna också. Nu vill jag för mycket. Jag känner det.
Jag är ju knappast den första att påpeka den slående likheten mellan allas vår Legolas och vår prins, men jag kunde inte låta bli ändå…
Orlando Bloom
Prins Carl Philip
Idag när jag var inne på Vi Skanstull och skulle handla möttes jag av ett infoplakat vid köttdisken. Det stod att de inte kunde ha alla köttvaror ute i disken pga stöldrisk och att man därför skulle fråga om man letade efter en viss bit kött som inte låg framme. Jag skrattade och sa till mitt sällskap att det mest pinsamma man kan stjäla är kött. Men visst, en fint putsad oxfilé är tydligen hett villebråd på snatterimarknaden. Jag såg mig själv i tankarna hur jag snodde åt mig den finaste och tyngsta filén, stoppade den innanför jackan med blicken i taket, visslandes och spatserandes genom kassorna. Men som Mia sa: ”ska man snatta kött ska det banne mig vara filé – ingen jäkla fläskkarré är värt besväret”. Så talar en fattig student och jag kan inget annat än att hålla med.
Jag funderade just på varför mina tidigare relationer har spruckit och kom fram till att det ibland var tämligen konstiga anledningar. Dessutom måste man tillägga att det är en brokig samling snubbar som passerat revy i mitt liv. Vad sägs om dessa?
Jag känner att denna lista kan bli väldigt lång. Jag känner också att jag aldrig vill att N ska hamna på denna lista. Hur skulle det se ut? En kille dumpade mig för att jag var så dålig på att städa, diska och tvätta och dessutom hade den mest enerverande personligheten på jorden. Nej, jag ska skärpa mig och ingen annan ska hamna på denna lista.