Veckan onödiga men otroligt gott luktande måste-ha är denna ljuvliga kanelparfym från  Commes des garcons. Jag måste in och prova den varje gång jag går förbi c/o Stockholm på Götgatsbacken.

Dåligt just nu:

• Jag åt för mycket till middag vilket innebär att jag får ligga i framstupa sidoläge i några timmar nu
• K-Fed är gäststjärna i kvällens CSI
• Jag glömde träna idag
• Spisen vickar när man rör den

Bra just nu:

• Köket är sjukt snyggt sedan granitbänkskivan kommit på och den nya kranen installerats (för foto se här)
• K-Fed är gäststjärna i kvällens CSI
• Jag var värsta kupongstjärnan på Vi innan vilket gjorde att jag rabatterade kalaset med c:a sjuttio kronor
• N hittade två oöppnade paket tampax, ett paket bakplåtspapper och duscholja på vinden (renovering gör att saker hamnar lite överallt)

Jag har tänkt på att varje gång jag har kommit smygande fram till byggarbetarna under denna renoveringsperiod av några månader så har dialogen sett ut på följande sätt:

Jag: Jaha, hur går det?
De: Problem.
Jag: Oj, är det allvarliga problem?
De: Stora problem.
Jag: Jaha, jag ska säga till Niklas.

Trots det har allt blivit jättefint.

Jag har haft en natt då jag sovit i omgångar. Det började med att strömmen gick i lägenheten vid kvart i elva vilket resulterade i att jag och Niklas fick börja lussa, go all medieval, ja kalla det vad du vill, synen var densammma – två förvirrade personer och en bricka med värmeljus (tack Mia för att du glömde kvar påsen i lördags!). Jag läste till och med några kapitel i sängen med brickan full av ljus som enda ljuskälla. Jag råkade också släcka tre ljus genom att vända på kudden vilket satte mig i en scout-trauma-levande ljus-stress. Sedan fick jag myrkrypningar i benen. Efter en timme till kom strömmen tillbaka och resulterade i att varenda lampa i lägenheten tändes och jag gav mig ut på släckarturné. Lyckades slutligen somna men väcktes halv åtta eftersom byggarbetarna kom då. Slumrade lite i soffan och drömde att jag ställde mig på en våg som visade 90 kilo. Då vaknade jag med två byggare en meter bort. Sedan har datat litet. Jag måste producera mycket text nu för jag har hittat en snygg lägenhet med utgångspris på åtta miljoner som jag vill ha. Niklas säger att jag måste öka min inkomst då. Han är så praktiskt lagd.

Efter en hektisk men mycket lyckad helg tillsammans med familjen avslutade jag med dumlekola och Rocky Balboa. Middagen igår (som jag lagat i dagarna tre) blev mycket lyckad och vi satt kvar här i lägenheten och drack drinkar fram till midnatt innan mamma och pappa åkte till hotellet. Imorse väcktes vi av Anna som fixade frukost och sedan packade vi ihop den provisoriska campingen innan mamma och pappa kom hit igen. Sedan gick vi på en lång promenad över till Sjöstaden där vi käkade lunch. Sedan körde mina föräldrar söderut igen. Det blev en rolig men intensiv helg.

I eftermiddags kom N:s föräldrar över och hade med sig valpen Kalle. Vi lekte med honom tills han nästan flippade ur. Sedan blev det middag och film då. Nu ska jag gå och lägga mig för i morgon bitti kommer byggarbetarna igen och bygger klart köket.

Det blev tydligen camping hemma hos oss. Ingen syster orkade åka hem så båda bäddade ner sig med olika resultat på Skanstull. Mia drog det kortaste strået och får sova på golvet med två morgonrockar som liggunderlag.

Nej, nu drar vi till New York. Vi har fått nog av Stockholm. NY, here we come!

Hurra, mina föräldrar kom just på Stockholmsturné från södern och hade med massor av presenter. Allt från voltaren och rödvin till tvättmedel, kryddor och en hel bärkasse full med alla grönsaker man kan tänka sig. Och just det, en hel ranson kalvkött för den delen också plus choklad (vit med cocos – sjukt gott) och presenter från Spanien. Jag är en bortskämd 28-åring. Nu åkte de vidare genom stan till nästa syster i Roslagstull. Vi ska ses allihop i kväll och äta middag på ett ställe här på Söder. Sweet.

När jag och min syrra var yngre hade vi en förkärlek till att mer klä ut oss än att klä upp oss när vi gick ut. Jag kom att tänka på det igår kväll när jag försökte komma fram till just när jag blev tråkig. Jag minns inte, det har antagligen skett under ett flertal år då jag insåg det trevliga i att bara se snygg ut istället för galen och kanske lite söt.

Jag mindes den där gången i Barcelona typ 1997 när en liten flicka vill ha min autograf för hon trodde att jag var med i Spice girls. Det borde ju vara ett wake up call för de flesta. Tyvärr inte för mig. Jag mindes också den där gången i gymnasiet när jag gick till överdrift på en Halloweenfest så inga av mina kompisar kände igen mig. Jag pussades dessutom med en kille som efter två timmar frågade vem jag egentligen var – ” Malin Collin Sp1c”, svarade jag. Jag kunde inte avgöra om han blev besviken eller inte.

Min syrra Anna hade i gymnasiet också en del konstiga attribut på sig när hon gick ut. Hon brukade köpa breathe mints på en liten kiosk som låg mellan vårt hus och centrum innan hos skulle göra stan. De som jobbade där sa alltid lika glatt: ”vad fiiin du är, ska du på maskerad?”. Det kan ha varit hennes tiara och glitter under ögonen som förvirrade dem.

Vi ser for the record mer normala ut nu. Det är liksom inte lika charmigt att se ut som Ginger Spice när man börjar närma sig trettio.

Nu är det dags för mig att slänga in ett lamm i ugnen. Den stackars killingen har marinerats sedan igår morse och borde vara mör vid det här laget. Jag har också lyckats göra en kupp genom att ta en massa skräp här i lägenheten och smuggla ner det till en container som står på gatan. Nu uppstod helt plötsligt en hall i denna lägenhet.

Nu jäklar ska det fejas och lagas – stor middag imorgon.