Just nu tjuvsurfar jag på grannens uppkoppling. Om ni vill kan ni kalla mig internetpirat. Om ni inte vill det så är det okej ändå.

Jag är just nu mycket nöjd över att jag skaffade den här bloggen och att jag en gång för länge sedan skrev det där inlägget om våldtäkt i krig för igår kontaktade Kunskapskanalen mig angående just det inlägget och ville komma i kontakt med mig.

Jag skrev min magisteruppsats i internationella relationer om just våldtäkt i krig och kom, efter tusen timmars grävande på olika instanser, över mycket upprörande men nedtystad forskning om massvåldtäkter under andra världskrigets sista månader. Det var detta som Kunskapskanalen var ute efter.

Jag blir så glad när jag känner att jag har lyckats belysa en liten del av detta enorma problem och dessutom nått ut till någon som är intresserad av att titta på den forskning som ”ingen talar om”.

Jag tänker på hur många studenter det finns bara i vårt land som skriver alldeles fantastiska uppsatser som tyvärr ingen förutom handläggaren, seminarieledaren och delar av klassen får ta del av.

Denna blogg har nu i alla fall för första gången haft någon poäng överhuvudtaget – om man bortser från min personliga tillfredställelse att niohundra personer per dygn tycker det verkar vettigt att läsa att jag rapar.

Detta var vad jag ville sedan långt innan jag ens hunnit skriva en enda rad på min magisteruppsats – någon som uppmärsksammar det enorma problem som våldtäkt i krig faktiskt är!

Hela nätverket ligger nere i huset sedan igår så jag kommer inte att kunna producera någon mängd inlägg idag. Bara så ni vet.

Kan någonting vara mer pampigt än att bli krönt till Frankrikes drottning och tåga ner för trappan till tonerna av The Cure?

För er som inte sett Marie Antoinette så beordrar jag er att omedelbart göra det. Håll fokus på dekoren, statisterna och musiken och jag lovar att ni kommer att få en upplevelse utöver det vanliga. Kirsten Dunst är minst lika bedårande som man kan föreställa sig och Sofia Coppola visar ännu en gång vilken fantastisk regissör hon är. En kostymfilm utöver det vanliga är det minsta jag kan säga. 

”Life is hard and so am I
you better give me something
so I don’t die
Novocaine for the soul
before I sputter out”

Kanske de bästa raderna som skrevs under den andra halvan av nittiotalet. Eels hette bandet för er som inte minns.

Det får bli mitt soundtrack för idag.

Middag med Niklas och Mia ikväll. Mycket trevligt. Det följdes av en het diskussion om radikalfeministiska tolkningar av mäns våld mot kvinnor. Sedan blev det en diskussion om vilka chips man ska kombinera med vilka dipp.

Sedan får man ju tacka Alex Schulman för en förtjusande inbjudan till tvåårsfest av tidningen om någon vecka. Inbjudningar är alltid roligt att få även om jag inte så ofta släpar mig iväg på alla dessa tillställningar som bjuds.

Nu blir det väl en tvångsomgång av den irriterande tv-serien Amazing Race. Till det en bit mjuk pepparkaka. Om det nu finns någon kvar. Mia tog nämligen en bit av den som om det var Japp hon åt.

Ibland önskar jag att jag kände någon som kunde rapa högre än jag. Det hade nog kunnat få mig att känna mig som en mindre äcklig människa. Men, jag vet att det bara är önsketänkande. Hur skulle någon kunna nå upp till min nivå. Kronan är min. Rapets krona.

Bulgur med sallad, vinbladsdolmar, persiljesallad, kycklingfilé, fetaost, coctailtomater och aubergineröra. Mums!

I’m a loser baby so why don’t you kill me?

Jag satt igår och knåpade ihop dagens soundtrack när Fredrik Virtanen till min stora förskräckelse, sekunden innan min egen publicering, lägger ut ett inlägg med tips om exakt samma låt. Dock är låten värd denna uppmärksamhet så idag är det mitt soundtrack fast en dag försent.

Så dagens soundtrack är den fantastiska With Every Heartbeat med Kleerup feat. Robyn. Robyn har inte låtit så här bra på länge och Kleerup är ju ett geni. Njut i kylan, mina vänner, njut!!

Jag döör av trötthet! Dessutom dör jag av köld. Elva sköna minusgrader är inget man skojar bort i Skåne. Men nu är jag här. Ni anar inte hur fult klädd jag kommer att vara denna eftermiddag som går i exkursionernas tecken. Jag ska klä mig som ett dagisbarn trots att jag är tjugoåtta. Täckjacka, vantar (med såna klämmor så jag inte tappar dem), halsduk, mössa, rejäla skor, ja listan kan göras lång på hur ful jag kommer att vara. Tur att jag främst ska ut i förorten. När kommer varmt klädd att bli trendigt?