Dagens middag bestod av fiskfilé (Pangasius) i ugn tillsammans med zuccini, rödlök, vitlök, broccoli och tomatskivor med Kelda citronsås och pressad citron på. Till det fullkornsbulgur och räkor.

Min kille sa att det såg ut som kräk. Det smakade bättre än kräk i alla fall.

Jag gjorde en jätteturné runt hela Frescati, alltså universitetsområdet innan idag. Jag plöjde mig igenom institutioner jag inte besökt på länge och i princip alla andra platser som krävs för att fixa saker i universitetets långsamma administrativa famn.

Jag blev på köpet sjukt nostalgisk.

 Jag tittade drömmande bort på gräset där vi under några kalla månader 2003 arrangerade manifestationer mot kriget i Irak. Jag log inombords åt mina, Annas och Jossans alla sjuka kvällar på Allhuset. Jag tänkte på kårvalsvakan på Kårhuset under en försommarkväll i maj 2005 då vi drack vin, grillade och scorade två mandat i kårfullmäktige. Jag funderade på hur många hundra timmar som spenderats i universitetsbiblioteket läsandes kurslitteratur och hur många hundra timmars skrattanfall som skett där med resultat att man måste låsa in sig på toaletten för att skratta klart. Jag tänkte på Popaganda. Och på Pop Dakar. Och alla otaliga Coca cola lights med Henrietta eller Tobbe. Jag tittade ut bakom F-huset och mindes när kandidatuppsatsen var fixad och vår lärare bjöd på hemlagad indisk lunch i gräset och Henri, Johan och jag bjöd honom på vin strax innan han gick för att betygsätta oss. Jag minns våra teckningar av folk i klassen som vi ritade när föreläsningen var tråkig.

Det bästa med att tiden går är att man bara minns det roliga. Jag har svårt att framkalla känslan av att köra på en tenta. Plugga tills jag stupar. Råttor vid biblioteksingången.

Education rules.

Då min lunch varit ungefär så långt ifrån näringsriktigt intag man kan komma fick jag panik och gick och köpte mig ett trepack Knorr Vie för att kompensera. Jag hoppas på en balans i kroppen. Dessutom smakade de som koncentrerad saft med lite små slaggprodukter i. Jag undrar vem jag försöker lura?

Dagens åka till universitetet-soundtrack är Beväpna er med Ebba Grön.

Undrar om man kan få se Marie Antoinette om man tjatar på sin kille? Den verkar bättre än säsong två, tre, fyra, fem och sex av Amazing Race.

Dagens middag lagad av undertecknad:

Wallenbergare på älgkött, hemlagat potatismos med muskotnöt, sås gjord på rödvin, köttfond, balsamicovinäger och matlagningsgrädde och små gröna ärter (och lingon till de som ville).

Det är vad jag kallar en äkta söndagmiddag.

Ikväll blir det sedvanlig söndagmiddag hemma hos Malle (alltså jag) och Nicke. Jag ska slänga ihop något enkelt – lite älgwallenbergare med hemgjort potatismos och rödvinsdoftande sås. Jag hörde någonstans att en viss lillasyster vid namn Mia skulle fixa efterrätt.

Först ska jag dock till city för att kolla en inredningsbutik som heter The One och se om de har någon schysst lampa. Eftersom jag med klumpiga fingrar har självopererat en finne vid nästrakten måste jag först ikläda mig ett plåster eller en bit kirurgtejp.

Efter en trevlig 30-årsfest där undertecknad var en barnmagnet vilket resulterade i för många småtjejer i knät och en krossad stol som inte pallade trycket bestämde vi oss för att inte gå ut. Istället åkte vi hem och dealade i gathörnet till oss en av våra tyngsta droger – cheeseburgare.

Det blev en kul kväll igår. Fem tjejer och två killar, några flaskor vin, några öl, livliga diskussioner om svenska kyrkan och Stockholms blodbad. Dessutom lyckades jag håna Henrietta för hennes mobilokunskap och mobba Mia för det mesta. Jag är en så gullig kompis. Senare en livlig omgång av stockholmsspelet där vi häcklade, blev häcklade och förlorade.

Idag har jag stulit en tvättid, ätit indisk leftover och ska plocka ögonbrynen. Det tråkiga är att jag i princip saknar ögonbryn sedan födseln men hellre det än unibrow som vi säger i Skåne (?).

Ikväll blir det ytterligare en 30-årsfest. Denna helg känner jag åtminstone några av de inbjudna vilket ger en stadigare grund att stå på.

Jag har precis tänt ett doftljus som jag fick av mamma i julklapp som ska lukta som kladdkaka. Det luktar som nybakta brownies. Jag håller på att dö. Jag är verkligen en sekund från att springa ner till 7eleven på hörnan och råna dem på alla brownies de någonsin bakat i deras lilla bake off-ugn. Eller så dricker jag helt enkelt stearinet som det är.