Nu har jag plöjt mig igenom SVT:s Snapphanar och dessutom sett en dokumentär om det Skånska Kriget och Snapphanarna. Jag besitter visserligen viss bakgrundskunskap i ämnet då jag hyser ett obehagligt men brinnande intresse för alla förtyckta, ockuperade områden i världen. Det är inte en slump att jag valde att skriva min kandidatuppsats i internationella relationer om Baskien och nationsskapande i allmänhet. Jag har en stark konstruktivistisk syn på nationsskapande vilket ibland motsäger min starka patriotiska kärlek till Skåne. Det försvarar jag genom att påpeka att Skåne faktiskt är ockuperat av svenskar och borde vara fritt. Haha, det bor en snapphane i alla oss skåningar tror jag.

När jag var liten så tyckte jag att historia var ett tämligen oengagerande ämne. Detta berodde på den propagandistiska historiebokssynen i det svenska skolsystemet – inte ett uns bättre än under det sena 1800-talets nationsskapande med Selma Lagerlöf i spetsen. Min minsta lillasyster brann dock starkt för historia och det kan möjligen förklaras genom hennes djupdykning i Skånes historia istället för att sätta Sverige som utgångspunkt. Vi skåningar fick (medvetet?) en väldigt liten förståelse för Skånes roll i den svenska och danska historien och tappade därmed intresset någon gång runt Magnus Ladulås.

Snapphanar var för övrigt en tämligen imponerande produktion men skånskan var på många ställen under all kritik. Varför sätter man huvudrollsinnehavare som inte behärskar språket i just huvudrollerna? Det blev inte helt trovärdigt men trots denna kritik var den sevärd.

Puh, nu fick jag ur mig lite skånepatriotism och kan härmed fortsätta eftermiddagen med kärlek till vår förtryckande, jag menar vackra huvudstad.

Det Nya Livet har börjat. Åt nio kilo halvfärdigkokta gröna linser, några vattniga haricot verts och lite annat äckligt. Om man bara lagar oaptitlig mat så vill man inte ta den andra portionen. Då blir man säkert ursmal inom några veckor.

Nu ska jag spela Stockholmsspelet, dricka te och hallucinera om fett och socker. Jävla skithälsosamma liv.

Idag går allt fel. Känner mig som Timbuktu. Missade telefontiden igen (inte till kronofogden då alltså men ändå), försov mig, anlände till träningen och det blev trassel med kortet vilket ledde till att jag inte kunde träna, den nyttiga och balanserade lunchen bestod av ett knäckebröd och nu har jag fått nog.

Att vara mig idag suger.

Ikväll ska jag:

• Äta upp jordnötsringarna
• Kolla på Snapphanar
• Äta Kattis daimparfait
• Sura över Pete Dohertys annalkande bröllop
• Försöka distrahera N från att sura över att jag surar över Petes annalkande bröllop
• Äta upp alla röror med vitlök från igår

Imorgon ska jag:

• Sluta äta laktos
• Storhandla insulinutjämnande föda
• Träna
• Sura över Petes första dag som gift
• Tvätta håret

Systrarna Collin och Katti the Hottie firar nyår. Undertecknad hade dock fått nog av fotosession och är på väg ur bild.

Nytt år. När jag var yngre hade jag en extrem förkärlek till att föra bokslut över det gångna året och formulera mål och förväntningar inför det nya. Jag har tappat det intresset. Att dela upp livet i år har gett mig en närmast matematisk överblick över det förflutna och således kan jag med ofta med datum komma ihåg när en viss skiva släpptes eller en mellanstadiepojkvän gjorde slut.

Men ett år är bara en siffra. Jag minns dock 2002 som ett dåligt år, 2003 som ett bra, 2004 som ett roligt år och så vidare. 2006 var minst sagt annorlunda. Jag lämnar det därhän och ser 2007 enbart som ett avstamp in i något nytt. Jag kommer inte att tvinga mig själv att formulera högpresterande mål som ska vara uppfyllda senast i december. Jag kommer inte att ge mig själv dåligt samvete att jag är dålig på att höra av mig till vänner. Jag ska försöka att inte flippa ur när mascaran inte blir som jag vill. Jag ska ge mig själv ett break. Jag är utan tvekan min värsta domare, polis och rektor.

Om jag inte är helt perfekt 2007 så ska jag försöka förstå att det faktiskt bara är jag som bryr mig. Ingen annan varken märker eller bryr sig om min utväxt har växt tre millimeter för lång, om jag inte böjer verben rätt på spanska, om jag inte har matchat väskan med skärpet, om jag missat den senaste singeln från det nya pophoppet eller inte kan inom trettio sekunder snabbt ge mig själv en säkerhetpolitisk bakgrundsanalys till de senaste bomberna som fallit över ett avlägset land.

Jag kanske kan tycka att jag är okej ändå. Trots brister. Trots dåliga sidor. Trots misstag. Det kan bli en utmaning som kommer att sträcka sig långt förbi 2007.

Nu är det dags att åka. Jag ska bara tvätta sömnen ur ögonen, försöka stänga resväskan (vilket för tillfället ser fysiskt omöjligt ut), ta ut laxen ur kylen, plocka fram fällstolarna och svälja en åksjuketablett innan jag hoppar på X2000 mot huvudstaden.

2006 var ett kasst år med inslag av underbara händelser. Jag hoppas att 2007 blir ett underbart år med inslag av kassa händelser. Inget år kan bli perfekt men det är alltid bättre när positiva saker vinner över negativa. Under 2007 ska jag göra saker tvärtom för då kanske jag kan uppnå den balans jag är ute efter. Jag läste i ett av alla horoskop inför 2007 att väduren har en tendens att ta på sig andra personers problem vilket leder till att vädurens liv trasslar till sig ännu mer. Under 2007 ska jag först och främst fokusera på mig själv istället för att hela tiden ställa upp och fixa andra personers liv. Om jag fixar mitt liv ordentligt så kommer det säkert bli enklare att ställa upp för de vänner som behöver det sedan. Jag ska alltså inför 2007 bli mer egoistisk. Det tror jag skulle vara nyttigt för mig.

För er som inte känner mig så kommer här en mening som sammanfattar min personlighet på ett ypperligt sätt: Jag har just packat ner min magnumflaska med skumpa i resväskan genom att rulla in den i min trefärgade palestinasjal.

Nu ska jag laga oxfilé till min familj – so long.

Idag är det sista dagen i Helsingborg. Imorgon bär det alltså av till Stockholm igen. Jag anländer klockan fyra till Stockholm central och kommer då att kasta mig in i en taxi till Ölandsgatan tillsammans med två fällstolar, lite nyårsbuffé och en magnumflaska skumpa (utöver resten av bagaget då alltså) och göra mig redo för den sprakande nyårsfesten som sätter igång vid sju-tiden. Det kommer att bli ett bra gäng imorgon kväll och det bådar gott för en bra avslutning på 2006 och kul början på 2007.

BLOGGVÄRLDSBLOGGENS BLOGGENKÄT, 2006

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan den 22 maj 2006 – alltså drygt sju månader.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Jag hade enbart läst bloggar av folk som var lite halvkända i mediasvängen och kunde inte föreställa mig vilken ankdamm av communitytörstande bloggare som fanns där ute.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Det var nog både Herr Virtanens och Sigges.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Det känns ganska kul att ibland läsa något gammalt inlägg eftersom det får mig att minnas saker som hände.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Kanske åtta, tio stycken.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
De flesta skriver nog lite som jag – dagbok blandat med anekdoter.
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Jag läser nog mest bloggar som jag kan relatera till.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Det skulle väl vara mina systrar då. Anna och Mia.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De tycker att det är kul tror jag. Jag har hört att det är flera som då och då är inne och läser lite.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det tror jag. Rätta mig om jag har fel.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Den tänjs ibland lite men den överskrider aldrig den skarpa gräns jag dragit från första början.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Om jag på riktigt är nere och deppig eller något hemskt har hänt. Min blogg är till för att ibland dra på smilbanden och skriva om triviala saker. Jag har verkligen inte lust att lägga ut foto och namn på mig själv och sedan vältra i privata sorgligheter. Det har jag vänner till.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Från början handlade det enbart om att jag ville finna ett forum där jag kunde skriva positiva saker och om saker som intresserar mig så som musik och annan popkultur. Jag vill skilja på den seriösa Malin som engagerar sig i seriösa frågor som att rädda världen och få utlopp för lite enklare saker. Sedan började folk läsa. Dock försöker jag att inte skriva ”crowdpleasers” som inlägg bara för att locka fler läsare. Jag är tacksam för läsare men även om ingen hade läst hade jag fortsatt med bloggandet.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja det tror jag absolut om personen i fråga skriver ärligt i sin blogg.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Ja det har jag och oftast stämmer ”bloggintrycket” överens med hur personen faktiskt har varit.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Definitivt! Om man inte mår riktigt bra och väljer att hänga ut sig själv totalt och inkluderar foto och namn så tror jag att det i slutändan kan vara otroligt skadligt för en själv. Så länge man är totalt anonym finns det inte lika stor risk för att fara illa men man ska verkligen tänka efter många gånger innan man skriver saker om sig själv på sin blogg om man valt att inte vara anonym.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Jag har inte blivit direkt sårad, däremot upprörd och förbannad över folks förmåga att vilja bråka om vansinniga saker. Oftast svarar jag inte på idiotiska kommentarer och i något extremt fall har jag valt att radera kommentarer.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, jag är mycket noga med att tänka efter flera gånger innan jag skriver.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Ibland kan man känna att man ”borde” skriva ett nytt inlägg om man inte hunnit skriva på hela dagen.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Ja, det är mycket möjligt att jag gör. Hur det skulle förändras vet jag faktiskt inte.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag tror att vissa, mer seriösa bloggare har och kommer ha makt att påverka kulturen på olika sätt. Och som alla andra grupptryck så påverkar nog bloggarna varandra också.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Det har gett mig möjlighet att regelbundet kunna formulera mig och uttrycka saker som jag funderat på under dagen.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Det har gett inblick i personers liv som jag aldrig skulle komma i kontakt med annars.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Vem som vill.