Igår kväll kom mediestockholm till Helsingborg och ringde ut oss till det skånska nattlivet. Det blev en kväll fylld av galna historier, skvaller om gemensamma vänner och skryt om allt från vrålåk till Sundsbussar. I vanlig ordning fick de gamla rockrävarna i sig för många svarta små glas och kvällen avslutades med gemensam dans till Boys Don’t Cry på PL13. Det var dock lika kul som alltid att träffa herrarna.

Nu ska jag til lkea för att köpa nio fällstolar som Niklas ska ta med sig på X2000 till Stockholm imorgon. Jag undrar om det egentligen är fysiskt möjligt.

Idag firar jag och Niklas ett halvår. Jag är inte så bra på det där med att fira när man har varit tillsammans jämt antal månader eller år. Jag har aldrig tidigare haft ett speciellt datum med någon pojkvän då man räkna att vi blev ihop och således inte heller fått möjlighet att fira sådana bemärkelsedagar.

Idag firar vi i alla fall sex långa månader vid varandras sida. Jag har försökt att vara extra snäll eftersom jag tror att det kan uppskattas på halvårsdagar. Jag har alltså hittills bara flippat ur tre gånger idag jämfört med mina vanliga sextiosju. Sedan gjorde vi en romantisk utflykt till Danmark. Vi tog visserligen med min minsta syster Mia för hon såg så ledsen och ensam ut (och cravade efter röd pölse) när vi skulle åka så vi hade inte hjärta att lämna henne i Sverige. Sedan köpte Niklas pinsamt många flaskor sprit och bjöd på dansk calzone.

När vi anlände till Sverige hade vi en för tung glasflaskesamling vilket gjorde att mamma fick komma och hämta oss i bil för att vi skulle kunna komma hem.

Nu ska jag ge mig på projektet laga andbröst med mustig fond-rödvins-ratatoille. Hoppas jag lyckas.

Vad mysigt det precis var när jag fick ta en fika med mina underbara vänner Paula och Joanna. Det var en massa catching up men främst härligt att bara få sitta med dem mittemot och träffa dem för första gången på länge. Det är något mycket speciellt med gamla vänner. Man känner varandra så väl och även om det ibland går alltför lång tid mellan gångerna man ses så finns den där gamla välbekanta känslan där varje gång. Det gör mig lycklig.

Jag är en stjärna när det gäller att hitta billiga saker. Nu har jag upptäckt att ÖB säljer champagneglas för en krona styck! Jag ska packa in Jos, syrran och Niklas i bilen för att köpa glas till våra respektive nyårsfester. Nu gör det inget om någon är klumpig och tappar glas i golvet.

Igår var det ungdomsmiddag i Collinska huset. Pappa envisades med att tända utegrillen och grillade våra quarter pounders där. Vi andra åt med god aptit. Samlade runt bordet var ett gäng nära och kära, vilka faktiskt alla har varsin blogg. Det var jag, Anna, Mia, Niklas, Jos och Sanna. Vi åt och drack och snackade skit hela kvällen. Sängplats fick jag på vinden eftersom det blev trångt om sängar framåt natten. Idag har jag nackont på grund av det. Idag blir det en tur på rean och senare fika med min bästisar Paula och Joanna.

Juldagen bjöd på ungefär samma överraskningar som varje år. De gravida trotsade tyngdlagen och gick ut lika friskt ändå, de vanliga gamla skejtarna satt i sitt hörn, stadens rockstjärnor var gemytliga och vid gott mod, mina bästisar sedan decennium tillbaka var lika snygga och underbara som alltid, expojkvännerna höll en ovanligt trevlig ton och gav sig till och med på ett och annat skämt, några personer hade bytt dialekt, andra hade bytt klädstil eller partner. Det är roligt med juldagen, men det absolut roligaste med den är att den bara inträffar en gång om året.

Nu ska jag ta mitt tunga huvud till Knutpunkten för att välkomna Niklas till denna skånska kustmetropol. Nu ska han få lära sig lite om Skåne och dessutom tillbringa fyra dygn med min familj. Jag hoppas att han inte gör slut till nyår. För då har jag ingen fest att gå på.

Jag har tillsammans med pappa hackad och skivat ihop en potatisgratäng. Den blev stor och kommer när den är klar dofta av vitlök, rosmarin och parmesan. Det får sätta starten för juldagens utekväll.

Jag har även hunnit träffa syrrans gamla bästis som var gravid och urtjusig som alltid (hon är inte alltid gravid – utan bara urtjusig). Jag har lockat hela håret med en locktång utan att få en enda lock. Det är typiskt min karma att få ett sådant resultat på gediget arbete. Jag har också lyckats få innesittarsjukan och känner att jag borde ta en nypa frisk luft på terassen. En klassisk Collin-köttmiddag på det och sen är det dags för vänner att droppa in till föräldrarhemmet på vin. Som förr i tiden.

Femtiotvåtusen gamla gymnasiekamrater och en och annan fiende kommer till slut att hitta mig i kön till Petters i natt. Jag brukar hamna där. Korv smakar gott när det är småtimmar. Vid andra tidpunkter håller jag mig ifrån det.

Jag fick grymt många julklappar igår. En av dem var Babyshambles nya EP The Blinding. Den ska jag ägna juldagen åt att lyssna på. Pete  – han får en att känna att det verkligen är jul.

Juldagen. Denna dag av förväntan bland alla hemvändare. Ska min ärkefiende från mellanstadiet ha ökat i omfång? Kommer mitt ex sedan ettan i gymnasiet att gå hand i hand med ett stolpskott? Kommer någon att ha något mer att säga än hur är det? vad gör du nu? Kommer någon att bry sig? Hur många rynkor vid ögonvrårna kommer att räknas? Hur många uppkrupna hårfästen kommer att studeras? Hur många gravida magar kommer att synas?

Nu börjar det kännas löjligt med den här parodin vareviga juldag. Det finns ett fåtal personer som man verkligen tycker att det är kul att säga hej till, ge en uppriktigt menad kram och skratta ihop med som alltid. Resten lever kvar i sin ångestfyllda tävling som inkluderar villor längs Öresund, perfekta (oftast tråkiga slip-over-ekonomer) pojkvänner och härliga karriärer. Deras drömmar är inte mina drömmar, brukar jag påminna mig om medan jag minglar runt denna julens vassa-armbågsdag. Jag är åtminstone hyfsat välbevarad, rolig och har fortfarande lyckats undvika att sätta mig på en käpp som går rakt upp i asset och slipper ordna barnvakt åt skrikiga ungar.

Jag lät lunchen gå i Danmarks tecken och gjorde mig ett smörrebröd med rostbiff, remouladsås och rostad lök. Jag gick lite hårt åt på remouladen vilket innebär att ungefär en liter sådan ligger i min mage. Snattade även åt mig några bitar lax. Nu är det prinskorv som gäller. Denna dag kan bara sluta illa. Tror jag ska göra ett avbrott för samarin vid tretiden.