God Jul allihop!

Idag blir det matöverdos, presentöverdos och glöggöverdos. Det ska bli kul.

Min mamma lagar världens godaste mat. Idag blev det champagnerisotto med Kycklingfiléer med salvia och parmaskinka i vitvinssås. Det var sjukt gott. Nu ska jag och systrarna dra ut och festa skiten ur oss i metropolen Helsingborg. Nu kanske ni tror att jag skämtar men oftast är denna stad roligast när man har lägst förväntningar i kombination med dagen innan större högtid (exempelvis 23 december, 30 december eller dagen innan midsommar). Måste bara sminka mig först.

Min hals gör ont efter min understämsång med Mia innan. Vi sjöng signaturmelodin till Sjunde himlen när mamma satte ner i diskmaskinen mest för att se hur långt vi kunde gå innan hon fick psykbryt. Vi hann till halva sången.

Mina två systrar håller på att klä julgranen. De ser efterblivna ut när de hetsar med guldglittret (för det är tydligen sååå rätt med guld i granen denna säsongen). De ackompanjeras av julpsalmer sjungna av några barn i Mias nya musikmobil. Än så länge har de inte börjat bråka eller slåss. Det är positivt. Eller så är det för att de har hunnit fylla 20 och 26 år.

Chailatte vid köksbordet blir min nästa aktivitet. Det kan hända att den sköljs ner med lite saffranskaka. Sedan ska jag klä granen med nya kulor. Därefter ska jag läsa några Året runt och förfasas över vad gemene man sysslar med ute i obygden.

Lille Julaftons åka-till-ikea-och-sedan-kollapsa-soundtrack är 2006 med Hello Saferide.

January 1st and it’s already clear:
It’s gonna be another shitty year

Hon säger det bättre än jag.

Den här stadens uteliv är ett skämt. De må finnas ett ganska stort antal snygga eller vettiga ställen men klientelet är det stora problemet. Jag kan verka ytlig och elak (vilket jag möjligen också är) men jag tycker inte att det är kul att gå ut på ett ställe med bra musik, billig öl men tvingas hänga med Sven-Åke 45 som kommer direkt från julbordet med sitt entourage. Det hade öppnat ett nytt ställe på Stortorget. Det var designerinrett men folket var ju bara för mycket (med detta menar jag inte att det var fullsatt). Jag inkluderar här inte Mia och hennes tjejgäng som satt och glammade med ishinkar med vin och fantastiskt arrangerade efterrätter.

Jag, Anna och Anne tog en öl till tonerna av The Cure och gick sedan hem. Nu råder en overklig rymdfeber i vårt stora vardagsrum. Det är kul. Jag ville bli astronaut när jag var liten. Det vill jag inte längre.

Alla julklappar är under kontroll. Det gör mig lättad. Annars är då Helsingborg som vanligt. Jag tog mig en tur till Ica Maxi och till min stora besvikelse ingick inte svart pasta i sortimentet. I denna stad måste man tydligen fånga sin egen bläckfisk för att färga sin spagetti svart. Nu är det dags för fika. Jag misstänker att det blir mjuk pepparkaka, saffransbullar och diverse annat gott. So long från Skåne.

Har anlänt till Helsingborg nu och fått inta en fantastisk måltid på ett nytt, ursnyggt bord. Resan var dessto värre. Efter två minuter på en tretimmarsresa på X2000 fick jag som väntat adhd och funderade på om man kunde deala till sig Adderall från någon desperat mamma med hyperaktivt barn men jag orkade inte. Jag ångrar det nu eftersom jag kanske hade kunnat gå ner fyra hekto i vikt och dessutom sluppit springa tåget fram och tillbaka på köpet.

Sedan anlände vi till det katastrofdrabbade Göteborg där inga tåg körde fram till Kungsbacka (jag envisas med att kalla det Kungsträdgården till Göteborgarnas stora förtret) så vi fick likt små detektiver med stora rosa resväskor och surt humör leta upp en buss som körde oss dit. Vi intog baksätet och körde vår vanliga stand-up som bara vi systrar tycker är rolig.

I Kungsbacka fick vi vänta 45 minuter på ett tåg som skulle kuska oss till Helsingborg. Jag, Anna och Mia fick ett fyrasäte och var mycket nöjda. Åtminstone fram tills en störd gubbe som uppenbarligen svept tre sjuttiofemmor satte sig med oss och skulle börja jiddra. Han sparkade Anna femton gånger på smalbenet med sin berusade fot och envisades självklart med att torka av stumpbyxan med sina svarta händer (obs! han var ej från sydligare breddgrader – enbart smutsig). Jag fick ju som väntat ett psykbryt när han lutade sig över mig med en andedräkt som skulle dödat vilket spädbarn som helst och visade en miniatlas. Trots mitt osunda intresse för kartor gjorde jag slag i saken och lämnade min plats för att söka upp konduktören. Hon hjälpte mig att till slut få honom avkastad. Detta var dock inte min avsikt men han kunde inte köpa biljett. Konduktören kopplade till och med in polisen i Varberg så tåget blev stående i 15 minuter för att få av fullgubben. Det mest förnedrande var att poliserna som var i min ålder trodde att min skinnjacka tillhörde gubben och var typ på väg att ta med den av tåget.

Nu: hemma, mätt, trött.

Jag råkade vara på H&M Ringen när de öppnade klockan tio och kunde då inte låta bli att köpa denna billiga kofta. Jag är bara rädd att den ska vara sticksig. Det är så vidrigt när man stressar någonstans i vinterkylan och sedan går in i en butik och får klimakteriesvettningar och koftan antar form av svårt tortyrredskap genom tryckande värme och kliande på hela överkroppen och halsen. Det är vid sådana tillfällen som jag är en sekund från att slänga av mig kläderna, trampa på dem, skrika något fult och rusa därifrån. Det betyder alltså att jag ofta är en sekund ifrån att väktarna haffar mig och skickar mig med plingplongtaxi till hispan. Livet är så gemytligt och stämningsfullt så här inför jul.

Nu ska de sista sakerna bara ordnas innan Julexpressen åker söderut. Ett par småjulklappar, en matsäck och en välbehövlig makeover av mig själv. Sedan är jag också redo för julfirande.

Rapporter från Skåne kommer.